President Nicolás Maduro förlorade förtroendet
• Efter 17 år förlorade socialisterna förtroendet
• Nya majoriteten i parlamentet vill avsätta Maduro
• Högerpartierna oeniga om sitt nya politiska ansvar
Det blev en jordskredsseger för högeroppositionen i parlamentsvalet i Venezuela förra söndagen. I siffror fick högeralliansen MUD 56,5 procent av rösterna medan regeringskoalitionen GPP fick 41 procent.
Eftersom valsystemet är en blandning mellan proportionalitet och majoritetsval kommer MUD att få 112 ledamöter mot GPP:s 55 i parlamentet. Det var ett internationellt sett högt valdeltagande med 74 procent, vilket kan jämföras med Chiles 49 procent och Colombias 43 procents deltagande i de senaste valen. Även i jämförelse med Mexiko, Guatemala och Colombia, där det är vanligt med politiska mord och våld, präglades både valrörelsen och valdagen i Venezuela av en lugn stämning. Och för första gången på 17 år och efter 20 val ifrågasattes inte valresultaten av högerkrafterna.
Det är ett historiskt nederlag för den bolivarianska rörelsen, i nivån med när sandinisterna förlorade valet 1990. Det är det andra som förloras och med sämst valresultat av de 20 valen som genomförts sedan Chavez vann 1998. I femmiljonstaden Caracas, liksom i alla andra större städer, förlorade chavismen stort. De urbana medelklasskikten vände regeringen ryggen. Missnöjet är stort även i de starka Chavez-fästena på grund av inflationen, basvarubristen, kriminaliteten och korruptionen.
För den bolivarianska rörelsen väntar nu en hård intern debatt. Socialistledaren Maduro menar att det var den ekonomiska krisen och inte högern som besegrade regeringskoalitionen. Men från vänsterhåll lyfts stark kritik mot ledningen för oförmågan att hantera den ekonomiska krisen, byråkratiseringen och oviljan att fördjupa revolutionen. Andra pekar på sveket från medelskikten som Chavez lyfte från nyliberalismens prekära situation, men som nu vänder revolutionen ryggen.
Högeroppositionen gör sitt bästa val på 20 år. I huvudsak leds MUD av två nya högerpartier Primero Justicia och Voluntad Popular, det gamla ”socialdemokratiska” maktpartiet från Carlos Andres Perez Accion Democratica och ett regionalt högerparti från Zulia UNT. Utåt är det en retoriskt och programmässigt försiktig höger men planer på strukturella förändringar finns redan på dagordningen.
MUD har både lyckats att fånga missnöjet bland en medelklass som inte alltid identifierar sig med högerpolitik och att räkna med ett kanske aldrig tidigare skådat internationellt stöd från medier, kändisar och från politiskt håll allt från europeisk vänster till den hårda högern med Aznar, Uribe och USA. Alla de, som i åratal hävdat att Venezuela är en diktatur, jublade med söndagens valresultat.
Det är knappast så att valresultat medför en lugnare period, utan räkna med en uppskruvad polarisering. Konfrontationen kommer att ledas från Nationalförsamlingen mot presidenten och regeringen och mot delstatsguvernörerna. Högern kommer att försöka blockera regeringens politik och begränsa resurserna till de sociala programmen. Bland de två första åtgärder som aviserats finns att skrota den nya arbetsrättslagen LOTTT och avskaffa subventionspolitiken för basvaror.
Men högsta prioritering nu för högern blir att avsätta presidenten Nicolas Maduro. Med en kvalificerad majoritet på två tredjedelar i Nationalförsamlingen kommer högern nu att ta initiativ till en folkomröstning mot Maduro. Andra två prioriteringar är att få kontroll över både Valmyndigheten och Högsta Domstolen samt ge amnesti åt politiker och bankirer på högerkanten som sitter antingen i fängelse eller i ”exil” i Miami.
Högern är inte enig om hur de ska hantera sitt nya politiska ansvar. Det är politiskt kostsamt att tvinga på landet ett åtstramningspaket. Oppositionens tidigare presidentkandidat guvernören Henrique Capriles varnade för detta i veckan med att uppsvinget i valet berodde på missnöjet med regeringen och krisen men att högern saknar ledarskap för att ta på sig ansvaret för att lösa den ekonomiska krisen. Tal om att söka stöd hos IMF, att lägga ner de sociala programmen, att privatisera oljebolaget PDVSA får skjutas på framtiden.
Valet i Venezuela är ännu en seger för den latinamerikanska högern som under året gått framåt i Bolivia, Guatemala, Colombia, Mexiko och Argentina. Det går inte enbart att tolka utvecklingen som att vänstervågen ebbat ut, utan att se hur högerkrafterna återigen blivit ett alternativ. De har moderniserat sin retorik, bildat nya partier och anammat viss social patos långt från den hårda högern från diktaturtiden eller 1990-talets nyliberalism.
Francisco Contreras
