Är det farligt för journalister i Husby?

Polisen varnar journalister för att åka till Stockholmsförorten Husby. Innan de gör det bör de informera polisen och diskutera säkerhetsläget, säger polischefen Sebastian Sennerby till Aftonbladet (27/10). Vissa klarar sig dock utan poliseskort, som ett par danska journalister som hade erfarenhet av krigsskådeplatser. ”De hade varit i Irak och var vana. De hanterade situationen väl”, säger Sebastian Sennerby.
Att jämföra Husby med krigets Irak är fel på så många plan att jag inte vet var jag ska börja. Men någonstans är det just den här fördomsfulla attityden från myndigheter och samhället i övrigt, som göder problemen och utanförskapet i förorterna. Jag, som själv är uppvuxen i Husby, får nästan själv lust att slå andra journalister på käften om de åker ut till min förort, bara för att bekräfta de förväntningar som projiceras på området.

Åker man till Husby, eller vilken plats som helst egentligen, är det ofta det beteende man tar med sig som kommer att väcka lokalbefolkningens reaktioner. Kommer du som nervös journalist med en krigsreporterväst med texten ”Swedish Television”, som ett par SVT-journalister gjorde under kravallerna häromåret, så är det inte konstigt om du bemöts negativt, kanske aggressivt, av de boende. Kommer du fredlig utan fördomar blir bemötandet också helt annorlunda.
Det finns en fin tradition att nobelpristagaren i litteratur varje år gör ett besök hos skolbarn i Rinkeby, grannförort till Husby. Det är den sortens initiativ som behövs för att bygga relationer mellan innerstadseliten och förortsborna. Inte poliser och skyddsvästar.

Per Leander