Låt oss folkomrösta om monarkin

Kungen och Saudi

KRÖNIKA: För första gången i historien har nyligen ledamöter från Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Folkpartiet och Vänsterpartiet i riksdagen skrivit en gemensam motion om att en utredning om avskaffandet av monarkin bör tillsättas. De fyra förslagsställarna är Yasmine Larsson S, Niclas Malmberg Mp, Mia Sydow Mölleby V och Maria Weimer Fp. Argumentet som de anger är att ämbeten inte ska kunna ärvas: ”Monarkin går inte att förena med demokrati, jämlikhet och medborgerliga rättigheter. Vi menar att rätten att representera Sverige inte ska kunna ärvas. Den kan enbart ges genom demokratiska processer”. Förutom argumentet att man inte ska kunna ärva ämbeten menar undertecknad att här borde förslagsställarna även lagt till att ingen ska vara född till en uppgift utan att var och en ska ha möjlighet att själv välja sin livsväg.
Men varför uppröras över monarkin när kungen inte har någon formell makt? Det är en vanligt förekommande invänd­ning när kravet om republik aktua­liseras. Då bortser man dock från vilken reell roll denna institution spelar i vårt samhälle, som en genom århundraden ljudande signal till oss medborgare om att vi ska underordna oss en för alla tider given överhet – en anda av undersåtlighet, kryperi och fjäsk som inte är fria medborgare värdigt. Kungens position på toppen av hierarkins pyramid må vara symbolisk men hierarkierna är nog så verkliga.

Kravet på republik har faktiskt också därför en inneboende sprängkraft som man ofta inte betänker, eller som den franska 1800-tals filosofen Alexis de Tocqueville skrämt uttryckte det: ”Kan någon tro att demokratin efter att ha störtat aristokratin och kungen kommer att göra halt vid bourgeoisien och de rika”. Ja, precis som denne filosof påpekade, skulle avskaffandet av monarkin kunna leda vidare till att väcka frågeställningar som för den härskande borgarklassen är besvärande: varför ska makt och pengar överhuvudtaget kunna ärvas? Vad är det för rättvisa i att exempelvis Marcus Wallenberg Junior föddes med guldsked i munnen medan vissa andra barn knappt har tak över huvudet? Vad är det egentligen för grundläggande kriterier som det kapitalistiska samhället vilar på?

När frågan om monarkins varande dryftas kommer alltid motargumentet att ”det svenska folket vill ju ha det så” upp i debatten. Och visst är det sant att monarkins förespråkare i alla opinionsundersökningar har ett tydligt försprång, men den långsiktiga tendensen är att förespråkarna av republik växer i styrka. Men varför inte låta folket få uttrycka sin mening  i en folkomröstning om statsskicket? Jag är i så fall tämligen säker på att opinionsstödet skulle svänga tämligen kraftigt om denna fråga skulle få dryftas offentligt i en genomlysande debatt. Att det för första gången i detta ämne lagts en motion över blockgränserna  är också ett stort steg i rätt riktning och Republikanska föreningens medlemsantal har nu vuxit till hela 11 000.

Visst är det dags att konstitutionellt pensionera vår snart 70-årige alltmer representationsuttröttade monark, efter 32 år på sin post har han nog egentligen fått mer än nog. Vid införande av republik skulle därefter lämpligtvis riksdagens talmansinstitution – till den grad det anses befogat – överta vår nuvarande monarks ceremoniella bestyr.

Anders Karlsson

Dela