En demokratisk debatt värd namnet

Studio 35, Clintonville, Columbus. Foto: Emma Lundström

Den gamla biografen Studio 35 i Clintonville, Columbus, Ohio, var i tisdags kväll överfylld av människor som jublade när Bernie Sanders, den vithårige senatorn från Vermont, talade om behovet av en politisk revolution i USA.
Den första demokratiska primärvalsdebatten var en uppvisning i demokrati. I fokus stod sakfrågor och politiska ståndpunkter. Ytterst lite tid gick åt till personangrepp och käbbel. Och mest fascinerande av allt: flera av kandidater uttryckte, på ett eller annat vis, åsikter som under de senaste decennierna har klassats som vänsterextrema. Det har hänt väldigt mycket i det här landet de senaste månaderna. Bernie Sanders och gräsrotskampanjen kring honom verkar i grunden ha förändrat den politiska debatten i USA.

Martin O’Malley förde gång på gång fram vänsterståndpunkter, bland annat yrkade han på att Wall Street måste regleras och talade om att casinokapitalismen måste upphöra. Jim Webb hamnade tämligen snett och blir nog mest ihågkommen för att han klagade över att han fick för lite tid men hann ändå med att ta upp behovet av att göra något åt ojämlikheten i det amerikanska samhället. Lincoln Chafee lyfte klimatfrågan men var annars väldigt svag i debatten.
Hillary Clinton hade svårt att förklara sitt stöd för Irakkriget, Patriot Act och sin ovilja att reglera Wall Street. Hon verkade också ha bristande förståelse för vad Edward Snowden har gjort för att avslöja kriminell övervakning i USA, hon betraktar honom snarast som en brottsling och förrädare. Samtidigt lyfte hon några viktiga frågor, som föräldraledighet, och uttryckte också sitt stöd för den av republikanerna så hårt attackerade organisationen Planned Parenthood. Hon var välpolerad och lockade fram en del skratt både hos publiken i CNN:s lokal i Nevada och i Studio 35.

Saken är den att ju mer stöd Bernie Sanders har fått, desto mer har Hillary Clinton börjat kritisera storföretag och banker och tagit avstånd från handelsavtalet TPP. Hennes stora dilemma är att hon byter ståndpunkt så ofta att det är svårt att veta vilken av alla olika Hillary Clinton som ställer upp i valet. En av hennes största dalar under debatten kom när hon försökte bortförklara sin ombytlighet med att alla beter sig likadant.
Bernie Sanders är tvärtom en politiker som har varit trogen sina ståndpunkter under väldigt lång tid. Han är dessutom, till skillnad från Clinton, en politiker som inte låter sig köpas. Hans kampanj sponsras inte av storföretag och miljardärer. Det är det som gör honom så populär bland ett brett spektrum av människor som har fått nog av att den ekonomiska eliten sätter agendan. Hans enda svaga punkt i debatten kom när han attackerades av de andra debattörerna för att inte förespråka tillräckligt hårda vapenlagar. Annars ägde han större delen av kvällen eftersom hans hjärtefrågor kom att dominera hela panelen.

I Studio 35 utbröt jubel när han sade att uppståndelsen kring Hillary Clintons e-mail bara är en distraktion från de verkligt viktiga frågorna: att reglera och beskatta Wall Street och få bukt med den skriande ekonomiska och sociala ojämlikheten. Samma sak när han sade att som det är nu så reglerar inte kongressen Wall Street, utan det är Wall Street som reglerar kongressen. Det blev också jubel när han talade om grundläggande reformer med syfte att minska antalet fångar på anstalterna och öka antalet människor som får en god utbildning.
När han avslutade med att säga att han inte ensam kan ändra den rådande situationen, att människor måste sluta upp och göra det tillsammans, visste jublet inga gränser, varken i Nevada eller i Studio 35. Stämningen var euforisk när vi tumlade ut ur lokalen. Det kändes som att vi hade upplevt något vi inte trodde var möjligt: en demokratisk debatt i USA, som inte bara var demokratisk till partinamnet. Att få höra begrepp som socialism och revolution nämnas flera gånger, på CNN, inför en mångmiljonpublik på bästa sändningstid, gör kvällen helt och hållet oförglömlig.

Emma Lundström
Jesper Enbom