”Pinochet visade större respekt för de mänskliga rättigheterna än Maduro”

KOMMENTAR: Under den senaste tiden har Felipe González återigen dykt upp på den spanska politiska scenen. Han har huvudsakligen fokuserat på att attackera Podemos som bland många börjat framstå som ett alternativ till bipartisystemets nyliberala politik som först fördes av socialdemokratiska PSOE och som just nu administreras av högerpartiet Partido Popular (PP).
Ett av González senaste uttalanden om händelseutvecklingen i Spanien lyder: ”Om landet behöver det måste PSOE och PP (högerpartiet) bilda en stor koalition”.
Syftet är att förhindra en eventuell valseger för Podemos i samband med de allmänna valen vid årsskiftet.

Vid sidan av att angripa Podemos har Felipe González ägnat mycket tid åt att agera hejarklack för den politiska högern i Venezuela. I ett försök att misskreditera Nicolás Maduro har González sagt: “Francodiktaturen visade betydligt mer respekt för lag och rättvisa än Maduro” och som om detta inte var tillräckligt magstarkt tillade han: “I undantagstillståndets Chile under Pinochet visade man större respekt för de mänskliga rättigheterna än under Maduro”.

Nicolás Maduro blev Venezue­las president den 5 mars 2013 efter Hugo Chavez död, och vann därefter presidentvalet 2013. Den politiska bakgrunden till ”Chavismen”var att Venezuela präglats av nyliberala reformer under större delen av 1980- och 1990-talet, vilka ledde till kraftigt ökad fattigdom och ökad maktkoncentration i elitens händer.  Missnöjet med den venezuelanska borgarklassens politik ledde till en politisk process där folket valde en annan väg vilket i sin tur gav upphov till att Hugo Chavez kom till makten. Chavez regering genomförde en politik som gynnade de fattigaste.
Högern, tillsammans med USA- och EU-imperialismen försökte genomföra en kupp mot Hugo Chavez och hans “Bolivarianska revolution”. Försöket misslyckades och i stället blev “Chavismen” ännu starkare. Efter Chavez bortgång röstade det venezuelanska folket för Nicolás Maduro som idag fortsätter att styra förändringsarbetet i Venezuela. Det är svårt att svälja för sådana som Felipe González.

Det är inte så att vi socialister har undvikit att kritisera den nuvarande Maduroregeringen i Venezuela, Internationalen har tidigare publicerat flera kritiska artiklar. Men att ha ett kritiskt förhållningssätt mot Maduros regering innebär inte att vi gör gemensam sak med den nationella och internationella borgerligheten som till varje pris försöker störta Venezuelas regering för att kunna vrida klockan tillbaka.
Det är vad Felipe González gör idag när han målar upp Maduro som något “värre” än Francos och Pinochets besudlade diktaturer.

Alex Fuentes

Vem är Felipe González?

Felipe González var socialdemokratisk premiär­minister i Spanien 1982-1996 och under hans tid vid makten anslöts Spanien till NATO och sedan till vad som skulle bli EU.
Under González 16 år vid makten fördes en konsekvent åtstramningspolitik som till slut förde Francohögern tillbaka till regeringsmakten.
Felipe González tvingades avgå som ordförande i PSOE på grund av sin inblandning i flera mord på baskiska separatister via  de paramilitära styrkorna Grupos Antiterroristas de Liberación (GAL) som deltog i ett smutsigt krig mot ETA.
Det bevisades sedan i domstol att denna paramilitära grupp finansierades med pengar som kom från Gonzálezregeringens inrikesministerium. Efter att GAL-terroristerna dömts till fängelse kämpade Felipe González aktivt för deras frigivning.
När den Sandinistiska revolutionen segrade 1979 ägnade sig Felipe González åt att motarbeta den revolutionära processen genom den Andra Internationalen som pressade sandinisterna att genomföra en politik som skulle rymmas inom ramarna för den borgerliga ordning som  revolutionen hade försökt krossa.
Medan den internationella socialdemokratin, med Felipe González i spetsen, ägnade sig åt ekonomisk och politisk utpressning agerade USA-imperialismen genom att beväpna ”Contras”  vilket tillsammans med sandinisternas klassamarbetspolitik försvagade revolutionens landvinningar.
Kombinationen av denna politik och USA-finansierade Contras ledde så småningom till att det sandinistiska ledarskapet kapitulerade. En revolution gick förlorad.
Alex Fuentes