Över tusen på Vänsterdagarna

21350257085_d743f561e0_o

Över tusen medlemmar och sympatisörer till Vänsterpartiet, kanske uppåt 1 200, samlades i Malmö under en långhelg till mängder av seminarier, kulturevent, diskussioner och verkstäder med hundra föreläsare, lika många kulturarbetare och över tvåhundra volontärer som skötte det praktiska.

“Det största arrangemanget på minst trettio år i partiets historia – politik, kultur och fest i skön förening”, sammanfattades Vänsterdagarna av Malmöavdelningens eldsjäl och riksdagsledamot Daniel Sestrajcic som höll i många av trådarna. ”Jag kan bara vara stolt över en partiförening som tillhör ett partidistrikt som präglas av vårt sätt att tänka och där medlemmar och sympatisörer verkligen ställer upp med det de kan”, tackade han Vänsterpartiets Malmö- och Skåneorganisationer.
Ett antal gäster från Socialistiska Partiet var inbjudna och kunde delta vid de olika aktiviteterna. Här följer ett referat från sessionen ”Ny socialistisk strategi för Vänsterpartiet.”
”Vad är vårt gamla uppdrag, socialismen, idag? Vad finns kvar och vad är borta?” Med den frågan inledde Vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt starten av partiets diskussion om en ny strategi inför kongressen våren 2016. Det är programkommissionen som utsågs av kongressen 2012 som har i uppgift att få fart på debatten men Sjöstedt som fick första ordet.

Den gamla motsättningen från 1900-talet mellan reformister och revolutionärer, menade V-ordföranden, är förlegad. Reformismen nådde sin höjdpunkt för några årtionden sedan och ”socialism” reducerades till goda förhållanden inom kapitalismen. Men även revolutionsinriktningen passerades. Alltför många trodde allt för länge på Sovjet och det är bara positivt att det samhällsprojektet försvann. Den stora skillnaden, menade Sjöstedt, går idag mellan de som utmanar kapitalismen och de som inte gör det.
Vad gäller socialismens idéer, kan de lida nederlag som i Grekland under sommaren, men återuppstår gång på gång när förutsättningarna kräver det. Till skillnad från i Grekland, finns exempel från dagens Latinamerika, som i Bolivia och Ecuador, där man tar makt från kapitalet, trots att man befinner sig i svåra situationer som Grekland.
Vad bör då avses med socialism? Ja, socialismen kan inte, fortsatte Sjöstedt, vara som bofinken, vad som helst. Den handlar inte om ett val mellanplan och marknad, marknaden är som bekant, menade han, ”en bra tjänare men usel herre”. Det handlar inte heller om statligt – utan om människors makt. Det är avgörande är makten över produktionen och kapitalet, som demokratins makt över finanskapitalet. Socialismen är inte möjlig utan demokrati, ja, ekonomisk demokrati är mer beroende av demokrati än vad kapitalismen är.
Kampen om socialism, ”klasskampen, som vi brukade säga”, pågår varje minut vare sig vi vill det eller inte, fortsatte Sjöstedt. Det finns mängder av strategier på olika områden för att exempelvis öka löntagarnas inflytande, minska företagens ägande och att skapa öar utanför den kapitalistiska logiken, menade han och gav exempel på reformer och arrangemang – som lokal sextimmarsdag och gemensam välfärd. Men kom ihåg, underströk han, allt är beroende av maktförhållandena i samhället – man är inte starkare i förhandlingsrummet än ute i samhället.
Ali Esbati från programkommissionen fortsatte med att understryka: ”Det handlar inte bara om att ha rätt, utan om att få rätt.” Det vi verkar för, menade han, är att genomdriva krav som både bidrar till att människor får det bättre i livet och som kan belysa maktfrågor. På så sätt försöker vi ”förskjuta samhällets ideologiska balanspunkt” och visa att det är möjligt att förändra samhället till det bättre, ja starta ett sätt att tänka. Våra reformer syftar också till att binda ihop olika skikt i samhället kring uppfattningar om ett gemensamt intresse, precis som högern tänker, fast tvärtom, när de genomför politik som avsiktligt splittrar människor. Vad gäller övergång till socialismen, menade Esbati att det inte handlar om ett ”socialistiskt paket” som en vacker dag och vid ett visst ögonblick är genomfört, utan snarare om ett pågående, om en kamp mot exempelvis kommersialismen för kollektiva utrymmen.
Elisabeth Biström, även hon från programkommissionen, satte fokus på arbetet med feministiska strategier och talade för en ”vardagsnära feminism” som kan få ett brett stöd även av dem som inte använder sådana termer. Det viktiga, menade hon, är att i praktiken flytta fram kvinnors positioner. En inriktning som möjligen ifrågasattes från golvet av röster som oroades över att feminismen skulle nedtonas.
Jamen, visionen av socialismen, vad blir det i verkligheten, hur undviker vi att hamna i det grekiska läget den dag Jonas Sjöstedt är statsminister i Sverige, frågade John Hörnquist, chef för partiets ”politikutvecklingsenhet”.
”Det finns massor som går att göra, se på Latinamerika, trots att de har svagare ekonomier vågar de att fördela om”, menade Sjöstedt medan Elisabeth Biström utifrån Grekland lyfte fram behovet av att bygga samarbeten också över gränserna när man utmanar den gällande ordningen – inte minst för att bryta motståndarnas verklighetsbeskrivning. ”Vi som parti måste fördjupa vårt samarbete med socialistiska partier i andra länder”, var Sjöstedts slutsats.
Genom ett kritiskt och applåderat inlägg från Johan Lönnroth, partiets andre ordförande under Gudrun Schymans tid, kom frågan om EU på tapeten. ”Tror ni verkligen att man inom nationalstaten kan bryta med kapitalismen”, attackerade Lönnroth som tog avstånd från partiröster som talar om ”utträde ur EU:s strukturer” och förespråkade en övernationell Tobinskatt på finansiella transaktioner. Men det ”reellt existerande EU är ju verktyget för kapitalet, ja är kapitalets överbyggnad på europeisk nivå”, genmälde Sjöstedt utan att tala för utträde till skillnad från Elisabeth Biström som förklarade: ”Vi vill ju också lämna EU.”

På en fråga om vad Vänsterpartiet kan lära av spanska Podemos’ framgångar, menade Ali Esbati att de vänsterpartier i Europa som är framgångsrika har varit ”konfrontativa” men också förhållit sig till sin ”nationella kontext”, till exempel lyckats formulera visioner, en känsla och en längtan efter solidaritet och gemenskap på ett sätt som folk förstår. Ja, övertyga människor om att vi är på väg någonstans och, med den forne S-ledaren Hjalmar Brantings ord, utgör en rörelse ”för våra bästa stunders längtan.” Även Sjöstedt varnade för att kopiera Podemos inriktning även om säkert mycket finns att lära. Också holländska socialistpartiet ligger kring femton procent av väljarkåren, även därifrån finns lärdomar, menade han, medan gamla kommunistpartier, som grekiska KKE, mer är som politiska muséer.
”Vi ska inte vara vår egen lilla kyrka, utan vara ett öppet, brett parti för nya strömningar”, var Sjöstedts slutord och deltagarna kunde strömma ut till kvällens festligheter.

Håkan Blomqvist

Dela