Det är inte tjejerna ni ska oroa er över!

07 mars 2015

Förstasidan, Krönika

Kristina-Wicksell-300

KRÖNIKA: Under hösten och vintern har jag pratat om normer och könsroller i närmare 50 hög- och mellanstadieklasser. Jag har berättat om hur könsroller begränsar oss, hur de påverkar oss negativt, skapar ojämställdhet och i värsta fall leder till våld. Många av de lärare jag mött i klasserna har varit engagerade och positiva till min medverkan. De har berättat för mig om vilka problem de har i klasserna, oroats och försökt förstå varför det ser ut som det gör.
Många av lärarna oroar sig framförallt över tjejerna i klassen. De menar att de tar för lite plats, att de är så påverkade av alla skönhetsideal och att de låter killarna behandla dem hur som helst. Till en början reagerade jag inte så mycket på denna oro – den är ändå ganska rimlig och jag blev själv helt ärligt förvånad över hur tydliga maktstrukturerna är i nästan alla klasser. Men så började jag fundera över det lärarna berättade och tänkte på alla de hundratals tjejer jag träffat under mina skolbesök.
De är mogna, kloka, smarta och socialt kompetenta. De hjälper varandra och de hjälper alla andra i klassen. De räcker upp handen när de vill ha ordet och behandlar mig på ett schysst sätt. De för­svarar de normbrytande personer jag sett i klasserna och de försvarar varandra. När jag gjort värderingsövningar för att ta reda på hur attityder mot normbrytare (HBTQ-personer, personer med invandrarbakgrund med flera) ser ut, så har alltid majoriteten av tjejerna varit öppna och positiva.

Killarna däremot… I varje klass jag varit har det funnits 2-5 riktigt coola killar, ni vet såna som pratar rakt ut utan hänsyn till andra, som öppet kastar ur sig sina intoleranta åsikter, som provocerar och tar plats. Det är givetvis inte så enkelt att alla tjejer varit fantastiska och alla killar varit svin – absolut inte. Jag har träffat väldigt många kloka, smarta och fina killar precis som jag också mött en handfull tjejer som betett sig lika oförskämt och respektlöst som de coola killarna – men strukturen är omöjlig att blunda för.
Varför oroar sig lärarna för tjejerna? De får inte ta någon plats, nej. Det är också vad den statistik jag visar för klasserna berättar. Killar våldtar. Tjejer blir våldtagna. Killar tar plats. Tjejer blir tystade. Men för mig är det självklart att problemet här inte är tjejernas oförmåga att ta plats. Problemet är att killarna inte låter dem göra det.
Det här är ett farligt och tyvärr väldigt vanligt fel många som vill bekämpa ojämlikhet gör – lägger ansvaret, och då även skulden, på de förtryckta. Det handlar ju om en god vilja, en frustration som uppstår när man ser hur tjejerna begränsas. Ändå tycker jag att det är förvånande hur ett intresse för mode och fina kläder upprör mer än ett machoideal som bygger på våld och utestängning av känslor. Visst har skeva utseendeideal i vårt samhälle en väldigt negativ påverkan på många unga tjejer, men att dubbelbestraffa tjejer för detta genom att oja sig över hur fåfänga de är löser knappast problemet. Jag berättar dessutom i min föreläsning att män tar sitt liv i högre utsträckning än kvinnor, eftersom de inte söker hjälp när de mår dåligt just på grund av att könsrollen man bygger på att vara stark, självständig och att inte visa känslor för andra människor. Vilka ska vi egentligen oroa oss över?

I stort sett alla problem män som grupp har i samhället kan kopplas till mansrollen, medan alla problem som drabbar kvinnor inte alls är kopplade till kvinnorollen … Jag skulle till och med vilja gå så långt att säga att de flesta problem som drabbar kvinnor även de kan kopplas till mansrollen eller i alla fall den maktstruktur som värderar det manligt kodade högre än det traditionellt kvinnliga.
Åter till mina skolbesök. I en övning inspirerad av #likeagirl-kampanjen låter jag eleverna jogga som ”sig själva” och ”jogga som tjejer” och det lätt att förfäras av hur tjejerna först springer vanligt och sedan springer mycket sämre och töntigare när de ska springa ”som en tjej”. Men i stället för att förfäras måste vi ju ta reda på varför ”som en tjej” blivit en förolämpning.
Vilka egenskaper föredrar vi? Vilken könsroll – om vi nu måste välja – är att föredra? Utifrån mina besök på skolorna är svaret självklart. Hur löser vi då det här problemet som uppstått i alla klassrum, där tjejerna inte ges utrymme och där killarna kör över sina klasskompisar?

Att som lärare oroa sig för tjejernas klädintresse i stället för att oroa sig för den mansroll som små elvaåriga killar redan påverkas så starkt av att de inte kan bete sig på ett schysst sätt mot sina lärare och klasskompisar … Det tror jag inte är rätt metod.

Kristina Wicksell

Krönikan är tidigare publicerad på
www.kickanwicksell.se

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.