”Arbeta aktivt för mänskliga rättigheter inom global handel”

Sardar_Sarovar_Dam_2006,_India

BREV: En analys vars första delar presenterades på World Economic Forum pekar mot att världen år 2030 kommer att ha ett 40-procentigt globalt underskott på vatten. Den lokala vattenkrisen i olika länder har givetvis globala konsekvenser.
Det som sällan diskuteras är hur det påverkar de mänskliga rättigheterna och vilka konsekvenser det får för människor. Globalt har 1,2 miljarder människor inte garanterad tillgång till vatten och 2,6 miljarder är utan ordentlig sanitet.
Vattenfrågan har varit avgörande för “moderniseringen” i både Indien och Kina. Den 31 januari 2013 släppte den indiska regeringen ett utkast till en ny vattenpolicy som har lett till protester från såväl ideella organisationer, småbrukande bönder, som grupper som kämpar emot korruptionen i landet. Policyn går ut på en privatisering av vattnet. I Indien precis som i Kina har olika grupper bedrivit kampanjer för vatten som en grundläggande rättighet för varje medborgare – och en lagstiftad garanti för vattnets kvantitet och kvalitet.

Ett område där den här typen av riktlinjer tillämpas är i de särskilda ekonomiska frizonerna (Special Economic Zone, SEZ) som är avgränsade områden som staten inrättat för att ge företag förmånliga villkor. Statens vanliga ekonomiska lagar gäller inte i full utsträckning, ibland även i fråga om arbetsrätt och miljöskydd. Sådana zoner inrättas för att sätta fart på den ekonomiska utvecklingen och för att locka internationella investeringar.
Indiska miljöexperter varnar för konsekvenserna då miljökraven i dessa zoner i princip inte existerar eller är väldigt lätta att kringgå. I Indien rör det sig om ca 50 miljoner människor som blivit landlösa och fallit under fattigdomsgränsen. De miljömässiga (inklusive vattenmässiga) och arbetsrättsliga farorna är mycket högre i SEZs än i vanliga industriella områden.
Lokalt kallas dessa oftast för ”corporate states” det vill säga ett styre helt i industrins regi, med väldigt få statliga kontroller av arbetsrätt och miljörätt. Inspirerad av Kinas ekonomiska framgångar, deklarerade den förre indiske handelsministern 2007 att Indien ska etablera 500 nya ekonomiska frizoner i landet.
Hittills har 125 000 hektar mark bokats för åtminstone 220 zoner. 10 miljoner fiskare har redan blivit hemlösa, eftersom de flesta zonerna befinner sig vid den indiska kusten. 114 000 bönder exklusive deras familjer har tvångsförflyttats med polisvåld för att bereda väg för zonerna. Den alldeles unga indiska lagen från 2005, som reglerar ekonomiska zoner förbjuder fackföreningar att verka i zonerna, strejkrätten är förbjuden, lagstiftningar som reglerar kvinnors specifika utsatthet i exempelvis fabriker tillämpas inte i zonerna.

SEZ:s och andra handelszoner är ett tydligt exempel på konflikten mellan ekonomisk tillväxt och miljöskydd och mänskliga rättigheter. Nästan samtliga svenska exportbolag är verksamma i så kallade SEZs. Dessa bolag bör regleras i enlighet med de åtaganden som svenska staten förbundit sig till genom ratificerade konventioner om mänskliga rättigheter. Dessa förpliktelser sammanfattas i Maastricht principerna om utomterritoriella skyldigheter.
Principerna slår fast att stater har en skyldighet att säkerställa att verksamheter som utgår ifrån det egna landets territorium inte leder, eller bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter i andra delar av världen. Detta gäller även i SEZs och det är dags att Sverige aktivt arbetar för upprätthållandet av mänskliga rättigheter inom global handel och investeringar, och i regleringen av transnationella företag.
Parul Sharma och
Rebecka Jalvemyr
FoodFirst Information & Action Network FIAN Sverige

, , , , , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.