Svenska företag tjänar på att spela naiva

25 oktober 2014

Förstasidan, Krönika, Nyheter

ParulSharmaKRÖNIKA. Kan ett företag hävda att hållbarhet är integrerat i verksamheten om det mutar sig framåt själva eller genom konsulter och agenter? Nej säger jag, klart nej! Företaget har då inte förstått hur mutor och korruption urholkar just de bitar som vi lyfter fram som hållbarhetsfrågor. I Indien är talesättet ”most polluted department is the Pollution Control Board” allmänt känt. Det är delvis denna myndighet som ger licenser i frågor om vatten, föroreningar och ljudnivåer. Samma gäller Brasiliens ”IBAMA”, myndigheten för miljö, där Brasiliens befolkning hänvisar till myndigheten som ”den ruttna kroppen”, på grund av dess oetiska funktioner. Det är denna myndighet som ska granska all industri som kan ha något samband till Brasiliens skogar.

1,2 miljarder människor i världen har inte garanterad tillgång till vatten och mer än 2,6 miljarder är utan adekvat sanitet, med förödande konsekvenser för utveckling och fattigdomsbekämpning. I utvecklingsländerna, kan cirka 80 procent av hälsoproblemen kopplas till bristande vatten och sanitet. Experter är överens om att vattenkrisen är en kris som rör just vattenförvaltning, som föreslagits på andra håll, kan kopplas till just korruption som en av de främsta orsakerna och katalysatorn. Globalt är korruption ett virus inom alla områden som rör miljö och mänskliga rättigheter. Från utbildning till ekonomiska resultat och även hälsoresultat påverkas av korruptionens klor, som delvis är svenska klor. Men någonstans i allt detta verkar många svenska företag köra sitt ”kultur-kort” med att ta seden dit de kommer
– för att de tjänar på det.

Nu vill jag sätta dessa förödande fakta i relation till något som jag läste i CSR Praktiken nyligen, där hållbarhetsprofilen Per Grankvist skriver följande:
”När jag träffade en högt uppsatt chef på Atlas Copco i Mexico City häromåret deklarerade han att ’vi betalar aldrig mutor eller lösensummor – det är emot de direktiv vi fått från Stockholm’. Sedan gjorde han vad jag uppfattade som en tankepaus för att understryka det han sagt, men det visade sig att han tog sats för att meddela konsekvenserna av det: ’Därför har vi konsulter som gör det åt oss istället.’ Så länge inte svenska företag inte överlämnar kuvert eller för över pengar till andra mutar vi inte, har man resonerat.”

Hur kan ett bolag samtidigt hävda att hållbarhet är inbyggd i varje detalj? Jag motsätter mig detta helt. Antingen har bolaget tappat en rad detaljer på vägen eller så förstår man inte konsekvenserna alls av sina oetiska handlingar och affärer. Gapet mellan huvudkontorets hållbarhetsambitioner och landskontoren kan ju vara en anledning också. Oavsett anledning, i min värld göder och exploaterar sådana bolag redan ruttna system för att vinna affärer. OECD’s konvention och den brittiska mutbrottslagen är oerhört tydliga med att det är olagligt med konsulter som mutar. I en diskussion nyligen med Birgitta Nygren, styrelseledamot på Transparency International Sverige, underströk hon att både OECD och EU har bett Sverige ta ett skarpare tag i sin lagstiftning i just konsulters/agenters ansvar. Man måste nu se över sin lagstiftning angående juridiska personers ansvar, menar Birgitta.

Jag undrar om inte den svenska självgodheten gått för långt nu både genom sin lama mutbrottslagstiftning och genom sitt agerande i länder där befolkningar redan som det är lever utan grundläggande rättigheter. Alla typer av mutor är ett ställningstagande mot hållbarhet och inget annat!

Parul Sharma

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.