Om att få ta adjö

18 oktober 2014

Förstasidan, Kultur, Kulturkrönika

En nära släkting tar det sista klivet. Andas det sista andetaget. Och döden är där. Så oerhört oförståelig och samtidigt så glasklar. En linje plötsligt avbruten. En dimension av verkligheten borta för all tid. Om dagarna, i vrårna, skymtar den sköra gränsen mellan vardagen och evigheten. Rester av nattens tårfyllda tystnad tynger kroppen. En skadad duva vid busshållplatsen – ensam, förvirrad och utsatt bland människofötter och busshjul – blir mer än en duva. Blir symbol för hela den nya skevheten, saknaden, vemodet.Emma Lundström. Foto: Jonatan Johansson
Den sista kvällen satt vi alla runt omkring henne. Slangarna borttagna. Svalnande händer. Svalnande kinder. Men ändå: en närvaro. Aningen av ett leende. Ett lugn.
Ett kärleksfullt hjärta dröjer kvar när kroppens sista krafter ebbat ut.
Gitarren plockades fram. Mjuka ackord. Att gråta och sjunga. Hålla vaka. Ordentligt. I hemmet. Som förr. Som det borde vara.

I dagens samhälle är döden satt på undantag, den ska helst inte märkas, inte synas. Begravningar anpassas efter jobb, inte tvärtom. Pressas in i överfulla kalendrar. Ett problematiskt avbrott i den prestationssnurr som annars råder. Döden förpassas långt bort från livet, trots att den är livets mest naturliga slutsats.
Just för att vi håller den på avstånd blir den så svår att förhålla sig till. Svår att tala om. Det finns inte ens något riktigt bra uttryck för att visa medkänsla med den sörjande. Vi ”beklagar sorgen” istället för att klappa på den och tillåta den att vara just så stor som den är. Det är bra att sörja. Det är bra att få ut tårarna. Det är inte beklagligt. Det är beundransvärt att våga.
Döden är på riktigt och alltid underliggande, alldeles nära. Skrämmande och försvarslös på samma gång. Ett molande faktum som vi måste lära oss att hantera bäst vi kan. Ett av de viktigaste sätten att göra det på är just detta att få ta adjö i lugn och ro, när den väl inträffar. Att få tända ljus och hålla vaka. Inte omedelbart kastas in i det som kommer efteråt.
Alla borde få den möjligheten.

Emma Lundström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.