Naiva illusioner om en rödgrön regering

DEBATT: Uttalandet om valet från Socialistiska Partiet i Internationalen nummer 38 sprider farliga illusioner om vad en rödgrön regering är och kan bli.
I bästa fall kommer en rödgrön regering att stoppa en fortsatt slakt på välfärden. Kanske kan dom ta tillbaka några av skattesänkningarna, men att tro eller antyda att en rödgrön regering vill, kan eller kommer göra, något mer är fel och farligt att sprida.

I uttalandet står ”En verkligt röd-grön regering håller alla ’kapitalistiska ministrar’ utanför och styr vänster och nedåt, i riktning mot basen istället för högerut. Den bjuder in de sociala rörelserna, fackföreningsfolket, miljörörelsen, kvinnoorganisationerna – inklusive F! – för att uppbåda ett massivt folkligt tryck. Det är i den processen – med dessa rörelser – som en verkligt röd-grön regering kan utveckla sin budget, som en massivt och djupt förankrad folkbudget”.
Det ni beskriver har inget med verklig­hetens eventuella framtida rödgröna regering att göra. I den regering som kan skapas efter valet kommer det sitta kapitalistiska ministrar.
I Socialdemokraterna finns det fullt av kapitalister till och med välfärdsföretagare. Tror ni dom kommer att rösta bort sina och sina kompis­ars möjlighet att tjäna pengar? Dess­utom har Socialdemokraterna alltid varit rädda för sociala rörelser de inte fullt ut kunnat kontrollera, och är än mer rädda idag. Till och med Vänsterpartiet ser sociala rörelser framför allt som stöd till det parlamentariska arbetet (vilket framgår tydligt i bland annat Aron Etzlers Ta det tillbaka). Miljöpartiet är knappast vänster och  inte heller något att räkna med.
Det ni beskriver är något helt annat än det vi kan få av en rödgrön regering och ni skapar farliga illusioner.
Robert Schwerin
Medlem i Socialistiska Partiet

 

Partistyrelsen svarar:

”Blocköverskridande”, utgör själva kodordet för att överge återupprustningen av en gemensam välfärd och bryta med de senaste decenniernas nyliberala systemskifte. En verklig röd-grön regering måste istället gå till offensiv, rikta sig till befolkningen och utveckla sin budget tillsammans med de folkrörelser som försvarar en gemensam välfärd – fackföreningsrörelsen, kvinno- och miljörörelser, antirasister, organisationer för personal och brukare i vården, lärare och elever. På det sättet kan de besegrade allianspartierna och Sverigedemokraterna överflyglas. I fall av nyval skulle ett offensivt och folkligt förankrat välfärdsprogram ha mycket stor möjlighet att vinna egen majoritet.
Att den nuvarande socialdemokratiska ledningen och Miljöpartiet väljer att kompromissa åt höger är för oss socialister ingen överraskning. Men stora delar av befolkningen förmås, genom media och politikerna, att tro att det låsta parlamentariska läget kräver just sådana kompromisser. Vad gäller illusioner utgör detta en av de största. Men politik är inte enkel parlamentarisk matematik, dödläget kan brytas genom mobilisering underifrån.

Vad gäller ”kapitalistiska ministrar” anspelade formuleringen på den historiska erfarenhet då de ryska bolsjevik­erna 1917 krävde att borgerliga liberaler inte skulle delta i den provisoriska regeringen. Ett sådant deltagande hade fungerat som alibi för borgerlig politik. När Jonas Sjöstedt (V) vände sig mot att försöka värva borgerliga statsråd till en så kallat röd-grön regering var vi överens. Även om såväl ledande socialdemokrater som miljöpartister inte för vänsterpolitik syftade sådana lockrop, liksom talet om ”blocköverskridande”, till ett liknande alibi för att inte i grunden bryta med den borgerliga politiken.
Håkan Blomqvist

 

 

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.