Motstånd genom värdighet

30 oktober 2014

Förstasidan, Kultur

Paul Weinberg på Etnografiska museet. Foto: Emma Lundström

KULTUR. Ett fotografi av en kvinna som står lutad mot en klippa iförd baddräkt och solglasögon. Inget häpnadsväckande i sig. En vanlig semesterbild. Om det inte vore för det att kvinnan är svart och fotografiet taget i Sydafrika mitt under apartheidregimens mest repressiva år. Det är inte bara ett fångat ögonblick, det är en motståndshandling. Bilden är en del av utställningen The Other Camera som just nu visas på Etnografiska museet i Stockholm.

Strama studioporträtt, fantasifulla dubbelexponeringar, kolorerade foton och ögonblicksbilder från gatan. Det som möter besökarens ögon är människor som lever sina liv och vill bevara valda delar av detta liv. Människor som lever under förtryck men vägrar att låta sig krossas. Som står rakryggade och möter kamerans öga. Som vill skapa egna bilder av vilka de är, inte anamma de bilder som läggs på dem från det förtryckande systemets vidmakthållare. Men det är också bilder som är tagna under tiden efter apartheid. I ett land där korruption och kapitalism härjar ohämmat och där det fortfarande kan ske massakrer på svarta arbetare, utförda på maktens order.
Vad bilderna visar är människor som kräver sin tid på jorden, oavsett det som pågår runt omkring, eller kanske snarare som en reaktion mot det.

Fotografierna i utställningen The Other Camera är tagna av tretton sydafrikanska fotografer som varit verksamma mellan åren 1950 och 2013. Fotografer som haft sina studios invid taxistationer, i townships eller helt enkelt fotograferat ute på gatan. Många av de fotosamlingar som skapades på det här sättet – var och en i sig ett fantastiskt historiskt dokument – har förstörts för eftervärlden i samband med varje enskild fotografs död. Men nu pågår det ett arbete för att bevara de samlingar som finns kvar.
– De här fotografierna har varit under radarn eftersom det rört sig om fotografier för privat bruk. När fotografen dog tyckte deras familjer ofta att fotografierna bara tog en massa plats. Varken under apartheid eller efter har dessa fotografier ansetts vara värdefulla, så det ges inga pengar till arkiv som det vi nu håller på att bygga upp, berättar utställningens sydafrikanske curator, Paul Weinberg, när han besöker Sverige inför utställningens öppnande i slutet av oktober.

Paul Weinberg var en av medlemmarna i fotokollektivet Afrapix som under apartheidtiden arbetade med att genom dokumentära fotografier visa på regimens förtryck och väcka opinion mot det. Vad som upprör honom i dagens Sydafrika är bland annat att vicepresidenten, Cyril Ramaphosa, har mage att säga att alla sydafrikaner är ansvariga för det som skedde vid Lonmins gruva i Marikana 2012.
– Gruvarbetare massakrerades för att de kämpade för sina rättigheter och krävde anständig lön. Jag kan inte se att vi alla skulle vara ansvariga för det. Det är makthavarna som är ansvariga, säger han och berättar att han en gång i tiden tog ett foto där Cyril Ramaphosa håller i ett plakat med texten ”Socialism means freedom”, socialism betyder frihet:
– Sedan blev han kapitalist och miljardär. Idag är han definitivt inte socialist.
Cyril Ramaphosa hade fram till nyligen en ledande position inom Lonmin och var en av företagets största aktieägare. Han förväntas bli Sydafrikas näste president.

Skapandet av utställningen The Other Camera är en mångårig dröm som går i uppfyllelse för Paul Weinberg. Han menar att den ger ett annat perspektiv på Sydafrika och på hela den afrikanska kontinenten. Ett inifrånperspektiv istället för alla de utifrånbilder som annars får skapa bilden av Afrika. Bilder som oftast antingen skildrar kris, konflikt och fattigdom, eller romantiserar det som uppfattas som kontinentens ”ursprungliga charm”.
– Det är antropologens, etnologens och medias syn på Afrika. Synen på den andre. Det är viktigt att vi vänder på det eftersom det rör sig om föreställningar som är felaktiga. Vi har arbetat i sex år med att digitalisera de här samlingarna som visar hur afrikaner fotograferar och ser sig själva.
Paul Weinberg kallar det för ”fighting back by looking good”, motstånd genom värdighet.
Att Etnografiska museet väljer att visa de här fotografierna just nu kan ses som en del i att Världskulturmuseerna storsatsar på att lyfta fram de närmare en miljon bilder som finns i museernas arkiv. Med ögon av idag ska bilder från förr förstås utifrån de idéer som var förhärskande då. Något som Paul Weinberg tycker är ett vettigt och viktigt projekt.

Den sortens fotograferande som The Other Camera ger uttryck för håller på att försvinna. Idag fotar i princip alla. En särskild fotograf behöver inte längre anlitas. Därför är fotografierna i utställningen så värdefulla, menar Paul Weinberg:
– Vi har en massa bilder på hur Mandela levde sitt liv. Vi har en massa bilder som visar på apartheidförtrycket. Men den här sortens bilder har fallit igenom. De visar helt vanliga människor och har inte ansetts politiskt intressanta och värdefulla nog. Men, bara för att du inte gick i täten av kampen eller tillbringade tjugosju år i fängelse, eller deltog i motståndet mot naziockupationen, betyder det inte att du inte har bidragit på något vis. Vi letar alltid efter ikoner, men ofta är det vanliga människor som bär historien och gör väldigt viktiga saker.

Text och foto:
Emma Lundström

Fakta:
Utställningen The Other Camera – 13 sydafrikanska fotografer 1950-2013  visas på Etnografiska museet i Stockholm till och med den 26:e april 2015.

Paul Weinberg är en av Sydafrikas främsta fotografer. Han arbetar som intendent vid Visual Archives på University of Cape Town Libraries.

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.