Flyktingprofitörer vädjar om kläder

02 oktober 2014

Förstasidan, Inrikes, Kommentar, Nyheter

Hotel_Formule_1_JönköpingCentria gjorde om fyra av Formule 1-hotellen till flyktingboenden. På bilden hotellet i Jönköping.

KOMMENTAR: På sociala medier har det under veckan cirkulerat uppmaningar om att skänka vinterkläder och leksaker till ankomstboendet Centria Hospitality vid Västbergarondellen nära Telefonplan i Stockholm. Ankomstboende är det allra första boendet som väntar asylsökande i Sverige, innan de efter några dagar slussas vidare till förläggningar eller lägenheter runt om i landet.
Många har delat vidare uppmaningen och vill hjälpa flyktingarna som framför allt kommer från krigets Syrien. Gott så. Men något skaver. Är det rimligt att ombesörja basbehoven för nyanlända flykting­ar genom välgörenhet? Och har inte de som äger Centria Hospitality råd att själva stå för fleecefiltar och nallebjörnar till de boende?

Bakgrunden är denna: För två år sedan sålde Norse Hotels sina Formule1-hotell i Stockholm, Malmö, Jönköping och Göteborg. Hotellen gjordes om till ankomstboenden för nyanlända asylsökande. Boendena ägs av ett bolag – Centria Hospitality management – som har tecknat avtal med Migrationsverket. Centria hade enligt sitt bokslut 2013 en vinstmarginal på 15 procent. Centria ägs i sin tur av företagskoncernen Linköpingsinvest, som enligt koncernbokslutet 2013 hade en vinstmarginal på nästan 54 procent. Linköpingsinvest ägs av familjen Åhman från Linköping.
Men hur kan det vara möjligt att ha den här typen av vinstmarginal på ett ankomstboende? När Migrationsverket köper in asylboenden är riktlinjen att de ska motsvara vandrarhemmens enkla standard. Det ekonomiska utrymmet för stora vinster borde med andra ord vara begränsat eftersom det helt enkelt inte ska rymmas inom ersättningen. Så vägen till vinster går genom att skära i kostnader – och/eller trycka in fler bäddar. När vandrarhemmen ofta når en knapp procent i vinstmarginal, alltså en krona i vinst per omsatt hundralapp, gör Centria 15 procent. Inte ens om man jämför med den lyxigare hotellbranschen når man upp till en sådan lönsamhet. Det är vanligt att hotell knappt når en vinst på två av hundra omsatta kronor, medan de allra lönsammaste hotellen når en vinst på nio av hundra omsatta kronor. Återigen är dessa mer exklusiva ”sängplatser” frånåkta av ankomstboendet Centria Hospitality.

Centrias vinstmarginaler är inte unika i flyktingboende-branschen. En granskning som Svt gjorde för en månad sedan visar att de privata bolag som anlitats för att skapa flyktingboenden i många fall redovisar hårresande vinster. I vissa företag går så mycket som varannan skattekrona till vinst – i andra är det var tredje. Samtidigt hör vi gång på gång om bostäder för asylsökande som är ovärdiga – mögel, för få toaletter, kyla och usel standard är vardag. Och I fallet Centria går man till och med ut till allmänheten för att vädja om begagnade kläder.
Vinstjakten i flyktingmottagandet möjliggörs av att staten saknar ett bra och billigt basbestånd av bostäder för det flykt­ingmottagande Sverige normalt har. Det är också alldeles för få kommuner som tar sin del av ansvaret i flyktingmottagandet. Och sist men inte minst så har vi under åtta år haft en högerregering som har öppnat upp för vinstjakt i välfärden.

När det sker katastrofer i vår omvärld och ovanligt många på en gång behöver söka skydd i Sverige ställs det på sin spets: Migrationsverket tvingas förlita sig på privata aktörer som i värsta fall bara är ute efter snabba klipp.
Vad ska vi göra åt detta? En bra utgångspunkt vore att förverkliga det förslag som Vänsterpartiet lade fram i somras, för att så långt som möjligt avskaffa de privata vinsterna i flyktingmottagandet. Förslaget innebar att en statlig bas av bostäder för asylsökande skulle skapas genom omvandling och nyproduktion inom ett statligt fastighetsbolag. Dessutom skulle enligt förslaget samtliga kommuner enligt lag göras skyldiga att ta emot asylsökande.

Marco Jamil Espvall

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.