Blåbruna tar plats i ukrainska parlamentet

30 oktober 2014

Förstasidan, Nyheter, Utrikes

Arsenij Jatsenjuks samlingsparti Folkfronten fick flest röster
BILD. Arsenij Jatsenjuks samlingsparti Folkfronten fick flest röster

▶ Olika nationalistpartier tävlade om platserna i parlament.
▶ Flera krigsförbrytare invalda.
▶ Extremt lågt valdeltagande i hela landet.

NYHETER. Söndagens parlamentsval i Ukraina, som var det första sedan den förre presidenten Viktor Janukovytj störtades under de våldsamma massprotesterna på Majdan i februari, visar att Ukraina fortsätter framåt på den ultranationalistiska och samtidigt nyliberala politiska väg som man redan slagit in på. Det är i princip bara nationalistiska partier av olika falanger och som representerar olika oligarkers intressen, som nu tar plats i parlamentet.
Störst parti blev den nybildade Folkfronten med runt 22 procent och som gick till val med hårdför krigsretorik med mediestöd från oligarken Ihor Kolomojskij som också finansierar den fascistiska Högra sektorn och andra paramilitära frivilligbataljoner som Dnjepr. Folkfronten leds av premiärminister Arsenij Jatsenjuk och består av en blandning med olika konservativa grupper, militära ledare och riktiga nazister som Abdrij Parubij, grundaren av föregångaren till Svoboda. I Folkfronten ingår också inrikesminister Arsen Avakov som är samordnare för de paramilitära frivilligkårerna.

Därefter, med ungefär lika många röster, kommer president Petro Porosjenkos ”Porosjenkos block”, ett högerliberalt parti som leds av Kievs nye borgmästare Vitalij Klytjko, en av ”hjältarna” från Majdan. Medan Folkfrontens ledare Arsenij Jatsenjuk beskrivs av USA som ”vår man i Ukraina”, så ses Porosjenko och Klytjko som något mera EU och framför allt Tysklandsorienterade. Det finns här alltså en växande intressekonflikt, inte bara mellan Väst och Ryssland om inflytandet över Ukraina, utan också mellan EU och USA.
Oligarken Petro Porosjenko, som blev president i maj, lovade först att han skulle krossa det separatistiska upproret i östra Ukraina ”inom en vecka”. Efter att kriget nu har pågått i ett halvår har Porosjenko blivit något försiktigare med den typen av retorik, och har visat sig vara beredd att förhandla med separatisterna. Samtidigt är han högsta ansvarig för de krigsbrott som Ukrainska armén och frivilligbataljonerna begår i östra Ukraina, nu senast användandet av förbjudna klusterbomber mot civila, enligt Human Rights Watch.
President Porosjenko flörtar också öppet med högerextremisterna för att vinna deras förtroende. Ungefär en vecka före valet gjorde han den 14 oktober till en officiell högtidsdag, till minne av grundandet av Stepan Banderas fascistiska armé UPA som begick folkmord på judar och polacker under 1940-talet. Stepan Bandera hyllas idag som en nationalhjälte av många ukrainare eftersom hans slogs mot Sovjetunionen, och Högra sektorn hävdar kontinuitet med UPA och använder samma rödsvarta fana.

Lite mer än 10 procent av rösterna får det nybildade kristna konservativa partiet Självhjälp, som leds av Andrij Sadovij, borgmästare i den västukrainska staden Lviv, där Majdanrörelsen var som starkast, och där även det gamla nazistpartiet Svoboda har sin bas.
Svoboda ser dock ut att komma under 5-procentsspärren och förlora sina platser i parlamentet där Svoboda tidigare hade 10 procent. Men samtidigt har andra fascistiska grupper vuxit om och tagit väljare från Svoboda, medan mycket den ultranationalistiska retorik som Sovboda tidigare ensamma stod för nu annamits av de flesta andra politiker och blivit rumsren.

Framför allt är det den våldsamme högerpopulisten Oleh Ljasjkos Radikala parti som går framåt med 7,5 procent av rösterna. Ljasjko, som gillar att posera i ukrainsk folkdräkt med en högaffel i högsta hugg och gärna skriker och slåss under debatterna, är också ökänd för att resa runt och personligen tortera politiska fångar, vilket Amnesty International har fördömt honom för.
Invalda på personröster blev också Dmitrij Jarosj, ledare för den fascistiska Högra sektorn, och Andrij Biletski, ledare för den nazistiska frivilligbataljonen Azov, samt flera andra högerextrema ”krigshjältar”.

Det enda av de invalda partierna som inte är ukrainsknationalistiskt är det så kallade ”Oppositionella blocket” som fick 9 procent av rösterna och består av resterna av den störtade Viktor Janukovytsjs Regionernas parti, som i viss mån representerar den rysktalande minoriteten, och som i alla fall tidigare också representerade den Donbassbaserade oligarken Rinat Achmetovs intressen.
Det finns dock ingenting som påminner om ett vänsterparti eller ens ett socialdemokratiskt parti i det nya ukrainska parlamentet.

Valdeltagandet var otroligt lågt, knappt 50 procent. I Odessa – den stad som har drabbats hårdast av det högerextrema våldet mot oppoisitonella, var valdeltagandet bara 39 procent. Lägst var valdeltagandet så klart utbrytarrepublikerna Donetsk och Lugansk. Dels för att separatisterna försökte hindra valet från att kunna genomföras där, men också eftersom en stor del av folket ändå inte ville rösta i ett val till ett parlament i ett land som de inte längre identifierar sig med. ”För den styrande regeringen i Kiev är detta dock inte så illa. Frånvaron av miljoner pro-ryska röster kommer bara att gynna Ukrainas nya ledare och se till så att nationalisterna får ännu starkare mandat”, skriver amerikanska tidningen TIME (25/10).
Samtidigt växer den ekonomiska krisen i Ukraina till följd av de privatiseringar och nyliberala reformer som EU, IMF och USA tvingar på landet och som samtliga styrande politiker är villiga att driva igenom.

Per Leander

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.