Om tvångsförflyttningar och förgiftade sångsvanar

12 september 2014

Förstasidan, Kultur, Miljö, På plats

Sofia Jannok. Foto: Emma Lundström

En utställning ska vandra genom landet. Den heter Om gruvan kommer och har som syfte att klart och tydligt tala om vilka konsekvenser gruvbrytningen kan få på de platser där det prospekteras. Än så länge berör den Gállok utanför Jokkmokk, Rönnbäck utanför Tärnaby och Ojnareskogen på Gotland. Men den kan komma att växa.

Det började med att stadsbiblioteket i Luleå undrade om någon kunde göra en utställning om problematiken kring gruvexploateringarna i Lule älvdal. Forskarna May-Britt Öhman och Johanna Lindberg nappade på idén. Snart var projektet i rullning och alltfler människor blev involverade. Två av dem var Magnus Sjögren och Tor Lundberg Tuorda från Urbergsgruppen och Gruvfritt Jokkmokk. De fick sedan idén att också inbegripa Ume älvdal och tog kontakt med Marie Persson från Stoppa gruvan i Rönnbäck, Björkvattsdalen, Tärnaby. Hon var med på noterna. Nu finns även Ojnare med i bilden och tanken är att Norra Kärr vid Vättern ska bli nästa del. Magnus Sjögren berättar att det finns planer på att avsluta det hela med någon slags evenemang på Kulturhuset i Stockholm, i samarbete med Fältbiologerna.

Det är trångt om saligheten i caféet på Tráhppie i Umeå under vernissaget. Talarschemat är späckat. Gruvor är ett hett ämne. Carmen Blanco Valer från Urbergsgruppen översätter när Mario Lopez från mayaquichefolket i Guatemala kopplar ihop kamperna:
– Vi för samma kamp, en kamp för livet som gynnar hela mänskligheten, som är emot klasskillnader och etniska skillnader. Det handlar om mänskliga rättigheter men det handlar inte bara om människorna. För oss mayas har allting liv, även vattnet och stenarna. Vi kämpar för framtida generationer.
Han berättar att transnationella företag med hjälp av staten tränger sig in i deras territorier. Att människor tvångsförflyttas, ibland hela byar.
Mario Lopez är i Sverige som en del av en kampanj som försöker få den svenska regeringen att se över var de svenska AP-fonderna investeras. Som det är nu finns det AP-fonder investerade i gruvor i Guatemala, gruvor som ägs och drivs av företag som bryter mot de mänskliga rättigheterna.

Carmen Blanco Valer kommer ursprungligen från Peru. Hon arbetar just nu med att lyfta fram genusaspekterna i gruvfrågan. Hon menar att den feministiska kampen sammanlänkas med gruvproblematiken i Peru i allt högre grad eftersom det har visat sig att kvinnornas livsmiljö blir sämre och farligare än männens. Hon berättar om Máxima Acuña, en 48-årig kvinna som lyckats bromsa ett stort gruvprojekt i norra Peru där AP-fonderna är involverade. Máxima Acuña har misshandlats, trakasserats och dömts till flera års fängelse. Det pågår en kampanj till stöd för henne.

Mirja Palo sjunger en översättning av den samiske poeten Paulus Utsis dikt Den strandlösa stranden som handlar om Akkajauremagasinet i Norrbotten och dess konsekvenser för samerna. Magnus Sjögren skrev den svenska texten tillsammans med Paulus Utsis fru medan poeten ännu levde.Tor Lundberg Tuorda Foto: Emma Lundström
Sedan kliver Tor Lundberg Tuorda upp på scenen. Han är från Randijaur, Jokkmokk och har engagerat sig mot gruvexploateringen sedan 2006. Ju mer han lärde sig om konsekvenserna, desto räddare blev han. Förra sommaren visade det sig att Beowulf Mining provborrade för fullt i Gállok/Kallak, en mil från hans hem.
– Det är det jävligaste jag varit med om. Det finns ingen hejd på framfarten, de blir aldrig mätta, säger han och berättar att eftersom han är naturfotograf så har han åkt runt och besökt gruvor, både gamla och nya, för att dokumentera vilka följder de får för naturen. Han menar att gruvdammarna är giftdeponier:
– Det räcker inte att täcka över det och forsla upp ett par miljoner ton av stockholmarnas avföring för att det ska bli grönt och fint. Det är konstgjord andning. Det ser bara snyggt ut för ögat. Jag är totalt livrädd för den dystopi som hotar. Sångsvanarna som betar i gruvdammen i Stekenjokk har konstaterats vara blyförgiftade.

Som naturfotograf har han lärt sig naturen på djupet, hur skört allting är. Han ser den långsiktiga katastrofen i att gruvdammarna läcker ut tungmetaller rakt ut i grundvattnet och tycker att det är respektlöst att vi lämnar efter oss en cocktail av kadmium, bly och kvicksilver till kommande generationer:
– Det är kortsynt och groteskt.
Tor Lundberg Tourda berättar också något som inte stått att läsa om i riksmedia, nämligen att gruvdammen vid Tapuligruvan i Kaunisvaara har rämnat. Hela sommaren har det läckt ut våldsamma mängder giftigt vatten.

Journalisten Arne Müller som skrivit boken Smutsiga miljarder: den svenska gruvboomens baksida berättar att han håller på med en ny bok med fokus på det främsta argumentet som används för att få folk positivt inställda till gruvor: jobben.
– Det är ju det som är det stora argumentet för att man ska göra ingrepp och ta ut stora mängder ändliga resurser, säger han och pekar på ett antal saker som folk borde fundera över när det gäller jobben. För det första kommer det att bli allt färre jobb inom gruvindustrin eftersom produktiviteten ökar. För det andra kommer gruvbolagen inte att vilja investera i samhället på det sätt som till exempel Boliden gjorde på 40- och 50-talet. Kommunerna kommer att stå inför en övermäktig uppgift. För det tredje kommer de flesta jobben inte att hamna på plats eftersom själva brytningsprocessen till stor del är automatiserad. Det finns betydligt fler gruvarbetare i centrala Luleå än i Pajala.

Utställningen har skapats i ett nära samarbete med bland annat Uppsala universitet, KTH och forskningsprojektet Älvar, Motstånd, Resiliens: Hållbara framtider i Sápmi och andra urfolksterritorier. Syftet är att presentera en rättvisande bild, utan överdrifter och slagord, av vad som sker om gruvan kommer.
– Media blir matade av gruvlobbyn som sitter på oerhörda, obegränsade resurser och har fullt stöd från en samlad regering. Så har det varit senaste decenniet. Informationen som trummas ut är vinklad. Det är hallelujastämning, manipulationer och lögner, säger Tor Lundberg Tuorda innan han tillsammans med Magnus Sjöberg kompar dottern Astrid som sjunger innerligt om hotet mot vattnet, som är livet, som är det viktigaste vi har.

Marie Persson Foto: Emma LundströmMarie Persson från Stoppa gruvan i Rönnbäck påpekar att det bara kostar tjugo kronor per år att vara med i föreningen och att det är viktigt att visa att vi är många som inte stödjer en nickelbrytning i Umeälven utanför Hemavan. Hon berättar att den svenska huvudägaren, Altro Invest, har hoppat av gruvprojektet. Istället har ett norskt investeringsbolag köpt in sig i Nickel Mountain som desperat har letat investerare eftersom de hotas av konkurs.
– I övrigt väntar vi på FN:s utlåtande angående Rönnbäck. Dessutom håller högsta förvaltningsdomstolen på att rättspröva besluten om bearbetningskoncessionerna. I dagarna, ska regeringen lämna ett yttrande i den processen, säger hon och fortsätter:
– En av anledningarna till att vi står här idag, att människor från olika delar av landet har tvingats engagera sig, det är Sverige koloniala minerallagstiftning och mineralpolitik, och det urholkade miljöskyddet.

Antalet gruvor ska tredubblas till 2030. Sverige ska vara Europas ledande gruv- och mineralland. EU:s råvarudirektiv driver på utvecklingen. Finland och Sverige har tagit fram nationella mineralstrategier som slagits fast utan att ha behandlats i riksdagen. Marie Persson tar upp forskning som visar att gruvnäringen subventioneras med över 30 miljarder årligen. Hon menar att regering och gruvlobby gör i princip vad som helst för att upprätthålla illusionen om att mineralpolitiken är bra.
– Det är obehagligt och oroande att gruvdebatten som väckts de sista åren tystas ned, säger hon och lyfter fram det faktum att SGU, Statens Geologiska Undersökningar, nu ska bedriva påverkansarbete bland barn och unga. Hon har ett tips till rektorer och lärare på skolorna runt om i landet:
– Släpp inte in dem, eller se till så att till exempel Naturvårdsverket och Sametinget får komma samtidigt och berätta om risker och konsekvenser.
Hon är orolig för att det långt ifrån neutrala materialet kommer in i undervisningen på sikt om det inte görs något från politiskt håll:
– Gruvlobbyn har omfattande resurser och i år när det är valår försöker de ledande partierna att till varje pris undvika gruvfrågan. Vi är många som tycker att man borde granska kopplingarna mellan gruvlobbyn, gruvindustrin och beslutsfattarna.

Så är det dags för Sofia Jannok. Sångerskans röst fyller lokalen med känsla. Kristofer Erikssons gitarr följer mjukt. Låten heter Den ljusa renkalven och Sofia Jannok menar att den handlar om allt som är viktigt här i livet.
– Om Sápmi vore ett djur så vore det en ljus renkalv, säger hon och tillägger:
– När känslorna blir för stora inombords så är det tur att man har jojken.
Sedan sjunger hon livfullt och starkt en av många personjojkar från Sápmi, Vivianne.
Sofia Jannok tycker att kampen mot gruvorna är otroligt viktig. Hon berättar om ett samtal hon hade med Sametingets ordförande, Stefan Mikaelsson, där han påpekade att det som händer just nu i Sápmi är unikt:
– Aldrig förut har hela folket, med alla samebyar, alla sameföreningar, oavsett om man äger renar eller inte, slutit upp i kampen mot gruvorna. Vi måste komma ihåg att det är väldigt vackert. Att vi gör framsteg och håller ihop, det är det viktigaste. Nästa låt handlar om det. Låt oss hålla ihop.Sofia Jannok: Foto: Emma Lundström

Att vara same i Sverige, det innebär att vara osynlig, menar Sofia Jannok. Att hela livet ha fått lära sig att inte lämna spår. Hon talar om en kolonisation som ännu inte har tagit slut utan som, enligt henne, exploderar just nu. Paulus Utsi var hennes mammas farbror. Hon inspirerades mycket av honom. Blev arg över det förtryck som hennes folk utsatts för. Nästa låt är från senaste skivan, Áhpi. Den heter Váralas, farlig. Den handlar om det som hänt hennes förfäder men hon tycker att den är högst aktuell:
– Skillnaden idag är att vi törs säga emot. Snart är det val. Jag har så mycket att säga till alla ministrar och partiledare, inte bara till en viss Jimmie, utan till hela packet.

Några dagar senare direktsänder SVT Nordnytt en debatt om gruvor i Jokkmokk. Där säger Centerpartiets Nils-Olov Lindfors att renskötare och turismföretag kan få flytta på sig om en gruva planeras i samma område. Många åhörare var samer som i tredje generation sett konsekvenserna av den tvångsförflyttning som gjordes av karesuandosamer på 1920-talet.
Utställningen Om gruvan kommer är med andra ord lika högaktuell som Sofia Jannoks låt Váralas.

Text och foto:
Emma Lundström

, , , , , , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.