Lita inte på teknokraterna!

25 september 2014

Ekonomi, Förstasidan, Krönika, Opinion

hampusweb

KRÖNIKA: Finanspressen är en snårig djungel, så glöm inte macheten. Klyschorna växer tätt: ”vändningen är här!”, ”ljuset i slutet av tunneln”, ”gröna skott i ekonomin”. Kapitalister är tydligen de känsligaste av blommor och måste hela tiden uppmuntras. En hel förklaringsmodell av den ekonomiska krisens långvarighet går ut på att kapitalisterna inte har tillräckligt bra självförtroende: ”business lacks confidence”.
Överbyggnaden – som finanspressen är – ska, teoretiskt sett, kunna blotta motsättningarna i basen, men jag börjar tvivla; jag börjar mer och mer tro att det hela är ett experiment för att se om schimpanser kan skapa trovärdiga analyser bara genom att på måfå hamra på tangenterna.

Två viktiga händelser de senaste månaderna: den amerikanska centralbanken släppte sin utförliga rapport om det ekonomiska läget, Survey of consumer finances och Mario Draghi, den Europeiska centralbankens ledare, tycks ha signalerat en ny riktning för EU.
Låt oss ta den amerikanska rapporten först.
Vart tredje år släpper amerikanska centralbanken sin djupgående rapport om den Amerikanska ekonomin. Den senaste kom nu i september. Det är ett intressant dokument. Inte bara konstaterar det att majoriteten av den amerikanska befolkningen, fyra femtedelar, eller till och med nio tiondelar, inte har återhämtat sig efter den ekonomiska krisen 2007 – faktum är att majoriteten av den amerikanska befolkningens lönenivå och tillgångar inte ens är på den nivå de var 1999!
Så varför pratas det om en ”återhämtning”? Det är en bra fråga. Antagligen har det att göra med hur de rikaste klarade sig genom krisen. För den som vill grotta ned sig i statistiken är det bara att surfa in på Federal reserves hemsida. Rapporten skyr inte slutsatsen, utan de skriver själva: ”år 2013 nådde 1 procent av Amerikas befolkning nya nivåer medan resten fortfarande inte återhämtat sig.”

Frågan är: när ska Amerikas arbetare resa sig? Vi kan redan skönja upprorets anda bland de absolut lägst avlönade, i snabbmatskedjorna. En strejk för 15 dollar i timmen har pågått väldigt länge, och Kshama Sawant, en trotskist från Seattles ”Socialist Alternative” – ja en uttalad socialist! – har vunnit platsen som borgmästare i Seattle på just denna fråga om en 15 dollars minimilön. Men var är fackföreningsrörelsen? Den ligger i spillror efter nyliberalismens 40 år långa chockterapi. Det är dags att vakna.

Så till Europa.
Mario Draghi höll nu i augusti ett tal på Jackson Hole i Wyoming där han explicit sa att endast penningpolitik (det vill säga, sänka eller höja styrräntan), inte räcker för att rädda EU. Många tolkade detta som en helomvändning och möjligtvis ett direkt hot mot Tyska Bundesbank som varit den huvudsakliga rösten för åtstramning. Kanske öppnar Draghi nu för klassisk keynsiansk stimulering?
Men jag tror tyvärr att vi kommer bli besvikna om vi litar på teknokrater som Draghi.
Om vi ska vara seriösa med att stimulera Europas ekonomi och motstå den deflationsspiral som ECB och trojkan försatt EU i så krävs massiva stimulansåtgärder. Draghi och ECB är inte i närheten av att ha den politiska viljan att göra vad som krävs. Vad de talar om nu är lite stödköp av säkra tillgångar här och där. Detta kommer inte vara mer än symboliska åtgärder.
Den enda räddningen är folket; lita aldrig på teknokraterna!

Hampus Byström

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.