En seger för Kulturhuset?

03 september 2014

Förstasidan, Kultur, På plats

Stormöte om Kulturhusets framtid. Foto: Emma Lundström

Det är måndagskväll. Kulturhuset i de gamla lokstallarna i Umeå fylls med folk. Det är dags för stormöte. Ett stormöte om framtiden. Husets framtid. Från en dag till en annan har förutsättningarna förändrats rejält. Ett viktigt beslut måste fattas. Och det är kort om tid.
Stephan Andersson och Tobias Westerlund från Kulturhusets koordinationsgrupp inleder mötet, som hålls på engelska för att alla närvarande ska förstå.
De berättar att fastighetsägaren INAB:s VD Bertil Hammarstedt kontaktade dem på morgonen och att de haft ett möte med honom där han talade om att huset fortfarande kommer att säljas men att han kan skriva in i kontraktet att Kulturhusföreningen ska ha rätt att hyra huset för en krona om året fram till december 2015. Han meddelade också att fastighetsägaren i så fall ska fixa värme, elektricitet och vatten, samt att föreningen har rätt att göra vad den vill med huset under hyrestiden.

Beskedet får mötesdeltagarna att applådera och hurra. Stephan Andersson påpekar att utvecklingen är resultatet av det gemensamma arbetet med Kulturhuset och festivalen, inte av att Bertil Hammarstedt plötsligt har ändrat åsikt. Så sent som i helgen sade Bertil Hammarstedt att det inte går att ”fortsätta att ha en ockuperande verksamhet i lokalerna”. Men beslutet om vräkning har inte varit hans att ta, det är upp till styrelsen för INAB vilken i förlängningen är kommunstyrelsens arbetsutskott. Vänsterpartiets kommunalråd Tamara Spiric, som själv sitter i styrelsen, har uttryckt att hon inte tycker att försäljningen borde bli av. Trots det verkar den nu vara på gång, och det snart. Det finns två intressenter, den ena är troligen Balticgruppen, som äger stora delar av staden.
– De vill köpa huset, men vi har alltså ändå fått möjlighet att vara här i ett och ett halvt år, gratis, säger Stephan Andersson och understryker att det slutgiltiga beslutet om ifall de godtar hyreskontraktet eller ej måste fattas redan på onsdag kväll. Då ska ett andra stormöte hållas. Om de tackar ja måste de på torsdag ha bildat en förening som kan skriva under kontraktet.

Mötesdeltagarna delar in sig i många små grupper och diskuterar för- och nackdelar. Det stora, höga rummet fylls av surrande, sorlande samtal.
– Problemet som vi ser det är att om det är ett fristående företag som äger huset så har inte de samma ansvar som kommunen skulle ha. Vi hade gärna sett att det var kommunen som hyrde ut det här till oss för en krona, säger Stephan Andersson som står och pratar med några lokalreportrar som är på plats. Inte en enda journalist från riksmedia syns till, trots att det är något väldigt ovanligt på gång. En kulturell, inkluderande gräsrotsrörelse utan hejd mitt under brinnande valtid.

Efteråt får varje grupp säga sitt. Det är många frågor och synpunkter som har uppstått. Vad händer efter 2015? Kommer vi att ha tillgång till marken runt omkring? Vad händer om vi tackar nej? Skulle vi ändå kunna vara kvar här? Vad kommer INAB:s styrelse att besluta på sitt möte nästa måndag? Kan vi prata med dem? Vill de pressa fram vårt beslut för att marken ska kunna säljas snabbare? Borde vi inte låta en advokat titta på kontraktet? Kan inte Kulturhuvudstadsåret ställa in den stora avslutningen och ge pengarna till oss istället så att vi kan köpa huset själva?
Några är misstänksamma och tycker att det måste ligga en hund begraven i INAB:s erbjudande. Andra är tveksamt positiva. Många är helt för att tacka ja.
– Om vi har lyckats få ihop allt det här på tre veckor tycker jag att vi har tillräckligt med styrka och jävlar anamma för att vi ska kunna få ihop pengar till att köpa ut huset på ett och ett halvt år. Vi kan ansöka om medel på alla möjliga sätt. Jag tycker att vi ska anta erbjudandet. Ingen kommer att vilja att det här ska ta slut. Vi har redan fått så mycket saker som normalt kostar pengar. Folk vill att det här ska hända. Vi är starka, det är därför vi får möjlighet att hyra på det här sättet, inte för att någon försöker lura oss, säger Hanna Ivansson som också sitter med i koordinationsgruppen.
Någon påpekar att om de tackar nej så måste de vara beredda att ockupera på riktigt.

– Jag tycker att det är viktigt att få vinna ibland. Det skulle vara en styrka för det kulturella Umeå att verkligen acceptera att vi faktiskt har vunnit nu. Vi gjorde det här tillsammans och nu kan vi ta den här segern och börja en ny process, och vinna igen, säger Erik Persson från Allt åt alla och fortsätter:
– Om vi tackar nej kan de stänga av elen nästa dag och tvinga oss härifrån. Men om vi får ha den här stora byggnaden i ett och ett halvt år utan hyra och andra omkostnader, det skulle vara som en kulturell dröm för mig, det är vad vi har kämpat för i alla andra projekt som vi har försökt genomföra här i staden. Vi kan bli en stark kulturell rörelse som kan förhandla om fler platser som den här. Därför måste vi ta den här segern och gå vidare mot nya.

Omröstningen slutar med att de nära hundra deltagarna på mötet röstar för att hyreserbjudandet ska godtas. Om möjligt ska också ett antal punkter inkluderas i kontraktet, bland annat att viss mark ska ingå och att Kulturhusgemenskapen ska kunna köpa loss fastigheten. På onsdagens möte kan det bli trångt i de gamla lokstallarna, då avgörs Kulturhusets framtid, åtminstone tills vidare.

Text och foto:
Emma Lundström

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.