Kriget i östra Ukraina fortsätter med USA:s hjälp

14 augusti 2014

Fokus, Förstasidan, Nyheter, Utrikes

Människor söker skydd i en källare när Kiev bombar deras bostadsområde

Människor söker skydd i en källare när Kiev bombar deras bostadsområde

 

Kriget mot utbrytarrepublikerna i östra Ukraina har lett till en humanitär katastrof och nästan en miljon människor är på flykt. Samtidigt växer krigsmotståndet i hela landet och många soldater deserterar. Att kriget ändå kan fortsätter beror till stor del på USA stöd till regimen i Kiev, skriver Michael Schreiber från amerikanska Socialist Action, som menar att imperialisterna har stora planer för Ukraina som blivande Nato-land och en källa för olja, gas och andra naturresurser.

UTRIKES De civila förlusterna stiger snabbt när ukrainska trupper med amerikanskt stöd intensifierar sin offensiv för att återerövra landets upproriska östra provinser. Flera tusen människor har redan dödats, däribland många civila, och hundratusentals människor är på flykt. [Enligt de senaste uppgifterna från UNHCR den 5 augusti är antalet ukrainska flyktingar nu över 850 000, varav 730 000 har sökt skydd i Ryssland, medan runt 120 000 är internflyktingar.] Det ryska Röda korset har krävt att barn ska evakueras från krigszonen, och konstaterar att regionen står inför en allvarlig humanitär katastrof.

Den västvänliga regeringen i Kiev utökar sina krigsansträngningar efter att i slutet av juli nätt och jämnt ha undvikit en svår parlamentarisk kris. Debatten i Radan (parlamentet) utlöstes delvis av oro över de hårda villkoren i Ukrainas överenskommelse om åtstramningar med EU.
Premiärminister Arsenij Jatsenjuk erbjöd sig att avgå efter att två partier, det fascistiska Svoboda och Ukrainska demokratiska alliansen för reformer, hade dragit sig ur den styrande koalitionen under en debatt om Jatsenjuks budgetförslag. Ett av förslagen krävde en skattehöjning på 1,5 procent för att finansiera krigsansträngningarna. Omröstningen den 31 juli gav 16 röster för att acceptera Jatsenjuks avgång, 10 mot och 325 la ner sina röster. Det sittande parlamentet röstade då för att godkänna förslagen – inklusive att fullgöra landets förpliktelser enligt diktaten i EU:s räddningsöverenskommelse.

Överenskommelsen med EU kommer att drabba arbetande människor hårt, med stora nedskärningar och arbetslöshet. Det var förstås villkoren som USA och EU hade för att hjälpa Kievregeringen till makten med hjälp av en kupp i februari förra året. I det långa loppet tänker sig västmakterna att Ukraina ska bli en lydstat till imperialismen, både ekonomiskt och politiskt.
Som en del av sin strategi har USA och dess allierade gjort gemensam sak med Kiev och skyller missnöjet i östra Ukraina på påstådd inblandning från Vladimir Putins regim. Det har varit den främsta ursäkten för en rad USA-initierade ekonomiska sanktioner mot Ryssland, som Japan och de största länderna i Europa till stor del har skrivit under på. De senaste amerikanska sanktionerna riktar in sig på ryska banker och olje- och försvarsindustrin.

De västeuropeiska länderna har varit lite mer försiktiga än USA i sin tillämpning av de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland. Tyskland, till exempel, importerar praktiskt taget all sin gas från Ryssland. Det finns en stor oro för att den ryska regeringen kommer att ge igen med egna sanktioner mot väst. Putin har redan bannlyst jordbruksprodukter från länder som deltar i sanktionerna, och han hotar med fler åtgärder.
Icke desto mindre verkar imperialisterna vara överens om att risken att pressa Ryssland för hårt uppvägs av de enorma möjliga ekonomiska vinsterna. De tänker få en central roll under den ökade utvinningen av olja, gas och andra resurser i Ukraina – på samma gång som de hindrar Ryssland från att få en betydande del av kakan.

USA och dess allierade tog chansen att utvidga sina anklagelser mot Ryssland sedan ett malaysiskt flygplan den 17 juli hade störtat på rebellkontrollerat territorium sydost om Donetsk. Obama-administrationen hävdar att planet sköts ner av en SA-11 (BUK)-missil som levererats från Ryssland och avfyrats av ukrainska rebeller.
Men när denna artikel skrivs, tre veckor efter katastrofen, är scenariot fortfarande oklart. Den ryska regeringen har offentliggjort data som visar att ett ukrainskt jetflygplan vid den aktuella tidpunkten flög inom attackavstånd från flygplanet. Och preliminära foton som gjorts tillgängliga för allmänheten visar inte på något avgörande sätt att skadorna på planet stämmer överens med vad som vore typiskt för skador som åsamkats av en BUK-missil.

På samma sätt har inga bevis lagts fram för att stöda Obama-administrationens påstående att Ryssland underblåste upproret i östra Ukraina och att det beslutsamt fortsätter att beväpna rebellerna. Ledare för rebellgrupperna har upprepade gånger uppmanat Ryssland att komma till deras hjälp, men deras tilltro till Putins regim har inte återgäldats i någon större utsträckning av Ryssland.
Fakta visar att upproret mot regeringen i Kiev orsakades av verkliga farhågor för politiskt förtryck. Strax efter kuppen i februari ökade förbittringen i landets största rysktalande östra provinser när det nyinsatta ukrainska parlamentet antog en lagstiftning som begränsade rättigheterna för det ryska språket. Även om lagen upphävdes efter protester så innebar angreppen från ukrainska ultranationalistiska och fascistiska styrkor, i synnerhet massakern den 2 maj på regeringsfientliga demonstranter i Odessa, att den indignation som rysktalande upplevde bara blev värre och hjälpte till att underblåsa det väpnade upproret.

När artikeln skrivs har myndigheterna i Kiev lovat att ”storma” Donetsk, en stad på nästan en miljon invånare. Tättbefolkade civila bostadsområden har angripits med artilleri och flyg. Och Kievs marktrupper, understödda av ultrahöger- och fascistiska frivilliga liksom nyss inkallade reservister och värnpliktiga, har nästan omringat staden, som har befunnit sig i händerna på rebellsoldater i flera månader.
Den 5 augusti publicerade Agence France-Presses’ reporter Anna Maplas en artikel där hon beskrev gatorna i centrala Donetsk som nästan övergivna. Dån från artilleri och granatkastare hördes hela tiden. De flesta affärerna, caféerna och biblioteken var stängda och fönstren var tejpade för att minska risken att glaset krossas av granatsplitter. Det enda ställe där hon hittade folksamlingar var i den utsmyckade järnvägsstationen från Stalinperioden. Många hade samlats där för att fly från staden med tåg.

”De bombar – det är därför vi ska ta oss långt härifrån”, sa en kvinna vid namn Ljubov, som hade flytt från en närbelägen stad, till AFP:s reporter. ”Vårt hus har brunnit ner och det har vår grannes hus också”, sa Jurij från staden Sjachtarsk. ”Hela gatan bombades. Vi ska resa till Moskva, till min dotters hem.”
När den ukrainska regeringens trupper långsamt tränger fram har de till stor del skurit av Donetsk från landförbindelser med Lugansk, som med sina 400 000 invånare är den näst största staden i öst. Artilleribeskjutning och flygangrepp har slagit ut vatten, telefoner och elektricitet i Lugansk. Ett reportage från AP den 4 augusti sa:
”Affärernas hyllor töms snabbt, och de som inte har lyckats fly måste dricka obehandlat kranvatten. Det finns bara lite mediciner kvar, och läkarna skickar hem patienter.
Bombardemang sker dagligen och målen verkar helt slumpmässiga. På lördagen skadades åtta byggnader av raketer. De innefattade en skola, en stormarknad och flera flervåningshus med lägenheter, säger den kommunala regeringen i Lugansk.”

Men trots Kievtruppernas senaste militära framgångar har rapporter kommit om ökande deserteringar från den ukrainska armén. Det återspeglar de antikrigsstämningar som uttrycks av arbetare över hela Ukraina. Många protester har ägt rum med föräldrar och släktingar till unga män som kallades in till de väpnade trupperna i enlighet med Ukrainas värnpliktslag från 22 juni. Foton och videofilmer visar kvinnor med plakat där det står: ”Stoppa slakten!”
I en TV-film från en ilsken demonstration mot inkallelserna i byn Voloka säger en man: ”Vi vill inte ha krig, vi vill ha fred. Våra män behöver inte resa iväg och slåss. För vad?” En kvinna säger: ”Vi vill inte ha krig. Låt de som protesterade på Maidan kriga. Vi sökte inte efter krig. Vi är alla en by, en stor familj och kommer inte att låta [militären] ta varken min make eller någon annans, varken söner eller fäder till kriget.”

27 juli gick mer än 40 ukrainska armésoldater över till ryskt territorium efter att ha vädjat om hjälp från den lokala rebellmilisen. Och den 3 augusti korsade en annan grupp på hela 438 soldater den ryska gränsen. Soldaterna ”var trötta på kriget och ville inte längre delta i det” berättade en av de ryska gränsvakterna för Reuters. Det ukrainska säkerhetsrådet har sagt att de håller kontakt med männen ”via diplomatiska kanaler” och att en del skulle skickas tillbaka till Ukraina. Andra sökte tydligen asyl i Ryssland.
Det är föga tvivel om att de mest ”tillförlitliga” (och mest blodtörstiga) ukrainska trupperna finns i det nybildade Nationalgardet och andra väpnade enheter som ofta är knutna till ultranationalistiska och fascistiska krafter. Det är i linje med det faktum att de militära operationerna i öst övervakas av sekreteraren för rådet för nationell säkerhet och nationellt försvar Andrej Parubij, en av det fascistiska Svobodapartiets grundare.

Speciellt har de högsta befälen och många av soldaterna i Azovbataljonen identifierats som medlemmar i Socialnationella församlingen, Högra sektorn och andra organisationer inom den yttersta högern. Azovbataljonen, som i juni bedömdes ha mer än 600 soldater i sina led, sägs vara finansierad av oligarken och multimiljonären Igor Kolomojskij.
I en av sina publikationer på Internet förkunnas Socialnationella församlingen att dess mål är att ”befria hela den vita rasen från det internationalistiska spekulativa kapitalets makt” och ”bestraffa svåra sexuella perversioner och alla kontakter mellan raserna som leder till den vita människans utrotning.”

I slutet av juli lyckades flera journalister intervjua medlemmar i Azovbataljonen, inklusive frivilliga från andra länder. Svaren är helt typiska för den rasistiska retorik som de fascistiska ideologerna spyr ur sig.
I en intervju den 16 juli talade BBC:s reporter Dina Newman med den svenske nazisten Mikael Skillt, en man med sju års erfarenheter i den svenska armén och hemvärnet. Han sa att han för närvarande tjänstgör som krypskytt i Azovbataljonen, och att han också tas i anspråk för att ”rensa hus” i civila bostadsområden. ”Skillt anser att raser inte ska blanda sig. Han säger att judarna inte är vita och inte ska blandas med vita människor. Hans nästa projekt är att åka och strida för den syriske presidenten Bashar al-Assad, eftersom han anser att Assad står upp mot den ’internationella sionismen’”, skriver Newman.

Kievregeringens beroende av fascisterna illustrerades av anmärkningar från Vasyl Arbuzov, rådgivare till den av Kiev utnämnde guvernören för provinsen Donetsk, Sergej Taruta. ”Landet är ganska radikaliserat på båda sidor nu”, sa han till journalisten från Al Jazeera med syftning på Azovbataljonen. ”Det här är inte den sorts karlar som jag går ut med på helgen, men för tillfället är de den sorts karlar som vi behöver eftersom de är villiga att kämpa.”
En ytterligare faktor är att tyska media, inklusive Der Spiegel, under flera månader har publicerat rapporter att utländska legoknektar anställda av Academi (för detta Blackwater) verkar i östra Ukraina. Men oavsett om hemliga legoknektar deltar i striderna eller ej, så gör Obama-administrationen sitt bästa för att direkt vidmakthålla Kievs militära styrkor på marken.

USA:s officiella hjälp innefattar anslag på 23 miljoner dollar till försvarssäkerhet, 5 miljoner till skottsäkra västar och mörkerglasögon, 8 miljoner till Ukrainas gränsvakter – plus radioapparater, hjälmar, mediciner och proviant och annan utrustning. I juni skickade Washington en grupp militära rådgivare till Ukraina, som nu kommer att utökas.
Den 1 augusti begärde Obama godkännande från kongressen om att skicka amerikanska trupper till Ukraina för att utbilda och utrusta dess Nationalgarde. Enligt den plan som Pentagon skisserat skulle man använda soldater som är stationerade i Europa eller medlemmar i Kaliforniens Nationalgarde för att utbilda och utrusta fyra kompanier och ett av ukrainska Nationalgardets taktiska högkvarter. Utplaceringen skulle finansieras med 19 miljoner dollar från Globala säkerhetsfonden, en kassa som används gemensamt av försvars- och utrikesdepartementet för att bekämpa den internationella ”terrorismen”.

Michael Schreiber
Översättning Göran Källqvist
Ursprungligen publicerad i Socialist Action 7 augusti.
Denna version något kortad.

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.