Kampen om kranvattnet

11 augusti 2014

Fokus, Förstasidan, Nyheter

 Maureen Taylor ”De vill göra det svårt för oss fattiga att bo i Detroit”, säger Maureen Taylor.
FOTO:kafka4prez

DETROIT. Tillgången till rent vatten är en mänsklig rättighet. När FN:s generalförsamling 2010 slog fast det i en resolution så var det inget land som protesterade, trots det är det något som saknas för runt 11 procent av jordens befolkning. Det här är framför allt ett problem som berör utvecklingsländernas landsbygd och växande kåkstäder, men också i västvärlden nekas fattiga människor vatten. I Detroit i den amerikanska delstaten Michigan, staden som en gång gjorde USA till världens starkaste ekonomi men som de senaste årtiondena har befunnit sig i ett sorgset förfall, håller nedskärningar på att skapa en humanitär katastrof när stadens vatten- och avloppsavdelning har bestämt sig för att stänga av kranen för tusentals invånare.
Detroit, som förra året blev den största amerikanska stad någonsin att gå i konkurs, har sedan våren 2013 inte styrts av den valda stadsledningen utan av Kevin Orr, en konkursadvokat som Michigans guvernör valt ut för att sanera stadens ekonomi. Sedan han tillsattes har Detroitborna fått uppleva flera privatiseringar och nedskärningar. Till exempel lades sophämtningen ut på entreprenad och stadens vackra park, Belle Isle, har skänkts till delstaten. Belle Isle var ursprungligen designad av den kända amerikanska landskapsarkitekten Fredrick Law Olmsted, som även ligger bakom New Yorks Central Park, så många såg det som en stor symbolisk förlust. Och nu har turen kommit till stadens vatten- och avloppssystem.
Redan i mars, när vinterns kyla släppte, offentliggjordes det att 1500-3000 användare per vecka kunde få sitt vatten avstängt. 44 273 varningar skickades ut bara i april och under sommaren har avstängningarna blivit allt fler. De riktar sig mot hushåll som har obetalda vattenräkningar över 150 dollar eller som ligger mer än två månader efter med betalningen. Det kan tyckas vara ett problem lätt att undvika (det är väl bara att betala!), men i en stad där över 40 procent av invånarna lever under fattigdomsgränsen är det många som inte har kunnat hålla jämn takt med det senaste årtiondets 119 procentiga ökning av vattenavgifterna. De står nu hjälplösa när den privata entreprenören Homrichs personal kommer för att stänga av deras konton.
200 000 – 300 000 personer, det är nästan halva stadens befolkning, beräknas ha vattenskulder, men det är inte alla som hotas av torka. Trots att Homrich-bilarna har siktats i de flesta stadsdelar så går de riktigt stora vattenanvändarna fria. Palmer Park Golf Club som är skyldiga 200 000 dollar har ännu lämnats orörd och desamma gäller för arenorna Ford Field (55 000 dollar) och Joe Louise Arena (80 000 dollar), där det svensktäta ishockeylaget Detroit Red Wings spelar.

”De vill göra det svårt för oss fattiga att bo i Detroit”, är förklaringen välfärdsaktivisten Maureen Taylor ger till det ologiska i att ge sig på enskilda privatpersoner istället för de företag som står för de stora skulderna. Den lyssnande folkmassan nickar instämmande, här är det många som har tröttnat på hur stadens service förfallit och hur de får klara sig utan gatlampor, ordentlig kollektivtrafik och riktiga matbutiker medan byggbolag subventioneras för att locka investeringar och mindre kostsamma invånare. Marueen talar för nästan 100 personer som har samlats utanför stadshuset för att välkomna en solidaritetskonvoj av kanadensare från den närliggande staden Windsor. Konvojen, med ljusblå flaggor fastsatta på biltaken, har symboliskt tagit med sig stora vattendunkar som de skänker till staden.

Dagen innan gick vattenavdelning­ens chef ut med att de skulle göra ett tre veckors uppehåll i avstängningarna, men folk på plats är inte ense om huruvida det ska ses som en seger. Optimisterna menar att det visar på hur protester, likt den som veckan innan blockerat Homrich bilar från att lämna företagets parkering, lönar sig. Cynikerna tror att stadens tjänstemän bara vill få lite and­rum. Samtidigt florerar det rykten om att vattenavdelningen fortfarande stänger av för folk, något jag får bekräftat när jag besöker en volontärbemannad hotline som man kan ringa in till om man behöver hjälp med att betala sin räkning. Därför är både optimister och cyniker ense om att protesterna måste fortsätta.

En kväll följer jag med aktivisten Dianne Feeley ut i den sydvästra stadsdelen Mexicantown för att informera om vad de som hotas att förlora sitt vatten kan göra. Liksom många andra i den här staden har hon sin bakgrund i bilindustrin. Hon flyttade till Detroit och Mexicantown på 80-talet och jobbade länge som montör på American Axle. För två veckor kunde hon till sin förvåning se en man gå fram och tillbaka framför huset där hon bor, letandes på marken efter hålet att sticka ner det spett man stänger av vattnet med. ”Jag rusade fram till honom och skrek: vad håller ni på med? Vi är bara hyresgäster, du har inte rätt att stänga av vårt vatten, det är vår hyresvärd som ska betala!” berättar hon upprört, ”men han svarade bara att jag inte skulle lägga mig i eftersom det var grannen, som har ett femårigt barn, han var ute efter”. Lyckligtvis kunde mannen inte hitta hålet i det höga gräset och när Dianne ringde sin fastighetsskötare stod det klart att det handlade om ett enkelt missförstånd eftersom den nya ägaren inte hade fått vattenräkningen skickad till sig än.
När vi går runt och knackar dörr möter vi flera som är upprörda över vattenfrågan, och vi får också höra flera exempel på hur ineffektivt vattenavdelningen fungerar i Detroit. En kvinna uppmärksammar oss på hur man från andra sidan gatan kan höra hur vattnet rinner ut ur de trasiga rören i flera övergivna hus. ”Det har stått och runnit där i månader nu, men trots att vi har klagat har ingen gjort något åt saken”, suckar hon.

Avstängningarna har mötts av ovanligt stora protester och stöd har kommit från etablerade grupper såsom det nationella sjuksköterskefacket. Sjuksköterskorna är väl medvetna om hur viktigt rent vatten är för att upprätthålla den i hälsosammanhang så grundläggande hygienen och de varnar för att stadens ovilja att hjälpa fattiga människor att betala sina räkningar kan leda till en humanitär katastrof. Därför har staden också blivit anmäld till en av FN:s expertpaneler som har slagit fast att det är en kränkning av de mänskliga rättigheterna att stänga av vatten för personer som inte har möjlighet att betala och uppmanar staden att sätta på vattnet igen.
Vattenavstängningarna visar på ett nytt fenomen vi i västvärlden ännu är ovana vid. Nyliberal politik och nedskärningar har nu ”tagit hem” problem som vi tidigare främst associerat med utvecklingsländer. Precis som när Röda Korset i flera sydeuropeiska länder får styra om resurser från att skicka bistånd till områden som drabbats av naturkatastrofer till att minska skadorna av eurokrisen. I Detroit nekas fattiga nu rätten till den mest livsnödvändiga naturresursen och de har ingen makt över beslutet, för stadens invånare har inte fått utse den person som styr över dem.

Mikael Omstedt

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.