Inför döden är vi alla lika, eller?

11 augusti 2014

Förstasidan, Krönika

Ronbir_Mohammed

KRÖNIKA. Det finns människor som äter katter.
Om du är kattägare har du förmodligen svårt att tänka dig att äta en maträtt som bara några timmar tidigare satt ihop och utgjorde den levande kropp som var din katt. Du skulle äcklas och bli arg på den person som hade slagit ihjäl din katt och tillagat den – katten har en personlighet för dig, den har ett namn, en historia och ett värde.
Om du dessutom fick veta att din katt genomgick smärtsam och långvarig tortyr skulle du bli ännu argare. Du kunde föreställa dig hur din katt led, hur den skrek och ropade på dig eller vem som helst som hade kunnat befria den från sina plågoandar. Du skulle känna smärtan som katten kände.

Men om maträtten bestod av kroppsdelar från en gris som hade minst lika mycket livslust som din katt, skulle köttet bara göra dig mätt och skänka dig välbehag. Du skulle förmodligen inte känna annorlunda även om en djurrättsaktivist berättade för dig att den här grisen aldrig fick böka, älska, fortplanta sig eller leva ut sina naturliga instinkter. Istället hade den levt i så trånga utrymmen och varit så stressad att den bitit av sin kamrats svans.
Trots detta är det inte säkert att du skulle äcklas eller bli arg. Du skulle kanske tänka att sådana saker inte förekommer i svenska köttfabriker, att även om det har förekommit så är detta undantagsfall. Eller så håller du med, men tycker ändå att kött är gott. Du skulle förmodligen inte relatera till den där grisen som en person, utan snarare som några kilon kött som ändå skulle ätas upp, om inte av dig, så av någon annan.
För att vi ska kunna utnyttja grisarna och reducera dem till köttobjekt anpassar vi vårt språk för att det ska kännas bättre att äta dem. Grisarna är så pass isolerade från oss att vi inte ens kan relatera de kroppsdelar som finns välpackade på marknaden till den gris som för några dagar sen var en levande varelse.

På kurdiska finns en tydlig skillnad mellan vad en människas död och ett djurs död kallas.”Mirdin” är ordet för en människas död medan ”topîn” är ordet för ett djurs död. Det är vanära att låta en människokropp ligga så att asätarna kan äta sig mätta på den. Den ska kremeras eller begravas under ceremoniella förhållanden. Döden är inte bara en mänsklig kropps död utan det är också en social händelse. Hela samhället måste ta ställning till den och återanpassa det sociala livet utefter denna människans död. Det råder ett dikotomiskt förhållande mellan ”topin” och ”mirdin” eftersom djur enligt den logiken endast är en kropp och/eller en köttkälla.
Det är inte konstigt att koppla ihop gris och slakt. Dessa två ord hör samman men att koppla ihop människa och slakt väcker äckel och avsky. Grisen är en kropp utan själ och värdighet, en kropp utan historia och behov av glädje och förmåga till sorg och saknad. Genom slakten har den fullföljt sitt syfte i livet. Om en människa slaktas blir hen berövad all sin värdighet och mänsklighet och reduceras till en kropp som inte har rätten till existens.

När vi tar livet av en kvasiperson, som till exempel en katt, använder vi ordet avliva. Avliva är inte lika mänskligt som döda eller mörda, och inte heller så ovärdigt som att slakta en människa. Dessutom är ordet avliva mindre associerat med smärtsamma känslor som skuld och sorg, särskilt jämfört med hur ordet döda låter. Ordet avliva rymmer endast en välvillig/berättigad avlivare som inte har någon skuld.
Döden är nog desamma för alla varelser, men i den här världen är vi inte alla lika inför döden.
Om vi vill skapa ett mer kärleksfullt samhälle måste vi tänka på hur vi värde­rar vårt eget och andra människors och varelsers liv, och död.
Är det inte dags att utöka den moraliska cirkeln till att omfatta alla kännande varelser?

Ronbir Mohammad

 

 

 

Kattkött

Kattkött har historiskt ätits i södra Kina, norra Vietnam, Peru, Kamerun, Spanien, Argentina, Schweiz och på den bulgariska landsbygden.

I dag är det framför allt i Guangdong- och Guangxiprovinserna i sydöstra Kina som man äter katt. I norra Kina anses det oacceptabelt att äta kattkött.

Det uppskattas att cirka 4 miljoner katter äts i Kina varje år. I Guangdong är kattkött en huvudingrediens i den traditionella maträtten ”dragon, tiger, phoenix” (orm, katt, kyckling), vilket sägs stärka kroppen.

Men i takt med att katter blivit vanligare som husdjur i Kina, har motståndet ökat mot den traditionella användningen av katter som mat. Kinesiska djurrättsaktivister har genom ihärdiga kampanjer lyckats stänga flera restauranger i sydöstra Kina som serverar kattkött.

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.