Ge Vänstern en chans att göra dig besviken

Alex FuentesMarco Espvall

KRÖNIKÖRERNA. Det ”nya Arbetarpartiet” är medvetna om att det kommer att straffas för sin arbetarfientliga politik i valet den 14 september. Till och med moderaternas valaffischer i Stockholm verkar säga hejdå.
Moderaterna är dessutom ängsliga över att lokala företrädare för partiet och en del av deras sympatisörer och väljare attraheras av SD:s rasistiska locktoner. Var tredje moderat ordförande i kommunstyrelser vill att Sverige ska ta emot färre flyktingar. Moderaterna skiljer tydligt ut sig jämfört med Centerns och Socialdemokraternas kommuntoppar. Det visar en enkät som Dagens Samhälle gjort. Många moderater har gått till SD. Därför är det knappast någon slump att Reinfeldt, Bildt och Borg nu i valkampens slutskede börjar ge samma lägesbeskrivning som Jimmie Åkesson. När moderaterna legitimerar SD:s verklighetsbeskrivning blir det svårt för väljarna att uppfatta skillnaden mellan Åkesson och Reinfeldt: Bägge säger ju att det kommer en massa flyktingar hit och att det kostar pengar. Det gör de på tveksamma grunder. I en krönika i Aftonbladet Kultur tisdagen 26 augusti citerar Åsa Linderborg MUF:aren och nationalekonomen Jacob Lundberg, som räknat ut att den verkliga kostnads­ökningen för flyktingmottagandet är10 miljarder. Det motsvarar 0,2 procent av BNP, eller mindre än vad svenskarna spenderar på sina husdjur.

I denna tid av borgerlig kris och kannibalism borde oppositionen ligga på topp, men gör det inte.
Socialdemokraterna kommer antag­ligen i slutändan komma till makten efter valet, men med rekordlåga siffror för det egna partiet. Samtidigt som vi börjar se en politisk vänsterradikalisering i landet sträcker Stefan Löfven ut en hand till de borgerliga. Vänsterpartiet vill han inte ens ta i med tång. Detta trots att undersökning efter undersökning visar att LO-kollektivet helst vill att S samarbetar med V. Åsa Linderborg konstaterar: ”De här skiter Löfven i, för han gör samma misstag som Mona Sahlin – han tar arbetarklassen för given. Inte skulle väl de svika mig, jag har ju varit deras fackordförande!”
Socialdemokraternas partiledning och deras papegojor gör allt dom kan för att härma borgarnas politik; i fråga efter fråga. Dels leder detta till att många inte känner igen sig i socialdemokratin. Att socialdemokratin är beredd att bilda en borgerlig regering bestående av S och Mp eller S och Fp är i för sig helt logiskt med tanke på att sossarna länge accepterat tanken att  nyliberalismen är den enda vägen …
Detta är naturligtvis ett stort svek mot alla som vill en politik som försvarar dem mot borgarnas attacker på lågavlönade, arbetslösa och sjuka.

I denna tid av ideologisk kris för socialdemokratin kan man tycka att V borde profilera sig som ett revolutionärt alternativ: ett oppositionellt parti som motsätter sig borgerlig politik oavsett om den kommer från S eller M. Men det gör inte Vänsterpartiet.
Sjöstedt anstränger sig till max för att ställa in sig hos sossarna och önskar sig inget annat än att få lov att sitta i en s-regering tillsammans med Mp. Det är illa, mycket illa. I detta scenario finns risken att SD framstår som de enda som är i opposition.
För oss som är socialister är välfärden, eller det som finns kvar av den, en central fråga. Eftersom V i välfärdsfrågor skiljer sig från alla andra riksdagspartier och förespråkar en politik mot vinsten i välfärden uppmanar Internationalens ägare Socialistiska Partiet till en röst på V i riksdagsvalet.
Men samtidigt måste vi redan nu varna för V:s krypande för S i syfte att få några ministerposter i en eventuell ny regering. Ju mer V ber om att få vara med desto tydligare blir S och Mp i sitt motstånd att släppa in V i en sådan regering; om inte V ger upp kärnan i sin politik vill säga. Vänsterns möjlighet att göra ett politiskt ingripande arbete ökar inte genom att partiet på förhand diskuterar imaginära kommande ministerposter som självfallet skulle vara villkorade av eftergifter av stora mått. Vänsterns uppgift borde vara att driva en mobiliseringslinje mot hela det kapitalistiska systemet. Men detta är naturligtvis omöjligt med en helvetes massa kompromisser redan innan valet.
En vänsterpartist i Hässleholm tog steget fullt ut och lämnade V på grund av V:s kapitulation inför S, och har anslutit sig till Socialistiska Partiet. I Örebro bildade före detta V:are en ny politisk organisation i klar opposition till V:s opportunistiska ställningstaganden. Dessa är exempel på vad vi med all säkerhet kommer att få se mera av efter valet. Det behövs fortfarande ett antikapitalistiskt alternativ i svensk politik.

Alex Fuentes
Marco Jamil Espvall

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.