Folkmord – medan världen ser på

21 augusti 2014

Fokus, Förstasidan, Gaza, Nyheter, Politik, Utrikes

israil'in gazze saldirisi

FOKUS. Om FN och supermakterna inte kan försvara våra rättigheter och skydda  palestinierna från ockupationsmakten, då borde palestinierna ha all rätt att försvara sig, enligt världssamfundets egen logik, skriver Abdalhadi M. Alijla från Gaza.

När Israel bombade Libanon 2006 jämnades Dahiyakvarteret i Beirut med marken. I en intervju ett par år senare beskrev befälhavaren för den israeliska militärens nordkommando, Gadi Eisenkot, förstörelsen av Dahiya som en israelisk militär strategi i konflikter, och myntade därmed begreppet ”Dahiyadoktrinen”.
I en hemlig amerikansk diplomatrapport som offentliggjorts av WikiLeaks  sammanfattades doktrinen så här:
’Eisenkot benämnde Israels svar på fortsatt konflikt ”Dahiyadoktrinen”, med referens till Dahiyakvarteret, som jämnades med marken under det andra Libanonkriget 2006. Han sa att Israel kommer att använda oproportionerlig kraft mot alla byar som skjuter mot Israel, och ”orsaka stor skada och förstörelse”. Eisenkot tydliggjorde: detta är inte en rekommendation utan en redan verkställd plan – utifrån Israels perspektiv är dessa ”inte civila byar, det är militära baser”. Eisenkot upprepade i sitt uttalande tidigare privata kommentarer gjorda av den israeliska militärens överbefälhavare Gabi Ashkenazi.’
Dahiyadoktrinen har efterhand förfinats för att nyttjas i Gaza, bland annat under Operation Gjutet Bly 2008/2009, där 1 417 palestinier dödades och över 5 000 skadades. En undersökningskommission som inrättades av FN konstaterade att Israel under Gjutet bly bröt mot internationell rätt och använde förbjudna vapen mot civila.
Under ”Operation pelare av rök” 2012 dödades mer än 100 palestinier och hundratals skadades. Internationella och lokala människorättsorganisationer anklagade då Israel för att bryta mot folkrätten och för att använda sig av oproportionerligt våld som framför allt drabbade civila.

Sedan 2006 har Gaza varit under blockad och Israel kontrollerar all import och export (som är noll sedan 2007). Under 2005 lämnade Israel Gazaremsan frivilligt, vilket innebär att 1,6 (nu 1,8 miljoner) människor lever under militär kontroll utifrån. Israel kontrollerar fortfarande befolkningsregistret, Gazas landgränser, territorialvatten och luftrum. Ändå påstår Israel att Gaza inte längre är ockuperat. Det är precis som om någon skulle låsa in dig i ett rum utan fönster, med undantag för ett litet uppe i taket och rikta en pistol mot ditt huvud och säga, ”du är fri nu!”
I början av juli i år var det dags igen, och Israel startade operation Protective Edge. Enligt de israeliska politikerna var operationens mål att stoppa Hamas från att avfyra raketer mot Israel. Men efter en vecka av oavbrutna mord på civila, barn, kvinnor och äldre, ändrade Israel målet till att förstöra Hamas tunnlar i Gaza. Sedan dess har de påstådda syftena med attacken ändrats flera gånger.
Det är tydligt att syftet med operationen inte är att stoppa eller avskräcka Hamas, utan är att förstöra Gaza genom att attackera människor, infrastruktur och byggnader. Mer än 1 800 palestinska civila har massakrerats medan endast en handfull civila israeler har dött. Det är ett folkmord.

Som dokumentation av övergreppen under 2008/2009, det 2012 och det pågående kriget är Goldsteinrapporten, rapporterna från Amnesty International och Human Rights Watch och andra, viktiga. Det har dock inte haft någon märkbar effekt på Israel eftersom landet stöds av USA. På sistone har även FN adopterat den israeliska verklighetsbeskrivningen. Ban Ki Moon har i sällskap med den amerikanska presidenten bett Hamas att släppa den kidnappade soldaten. Detta skedde efter att Israel påstått att Hamas tillfångatagit en israelisk soldat under en israelisk mordkampanj inne i staden Rafah. Som svar dödade Israel mer än 205 civila i Rafah och förstörde hundratals hus. Dagen efter erkände Israel att soldaten var död, och att han inte hade tillfångatagits.
Säkerhetsrådet vill inte göra sitt jobb och vidta verkliga åtgärder för att stoppa folkmordet. Under de senaste tre övergreppen mot Gazaremsan har majoriteten av FN: s säkerhetsråd efterlyst en allmän vapenvila snarare än att försöka tvinga Israel att sluta begå krigsbrott. Säkerhetsrådet har visat sig vara helt oförmöget att skydda de civila i Palestina och sätta stopp för de folkmord som begåtts av Israel.
Det senaste israeliska blodbadet mot Gaza är det första fullskaliga försöket att återockupera och ta över Gazaremsan sedan Israel lämnade den under 2005, för att genomdriva blockaden och göra Gaza till världens största utomhusfängelse, mitt framför ögonen på FN, EU och USA.
Det är inte bara FN som stödjer Israel, utan även EU. Europa har hållit föreläsningar för resten av världen om mänskliga rättigheter, demokrati och medborgerliga rättigheter. Dock har EU misslyckats med att officiellt fördöma de israeliska attackerna, och folkmordet i Gaza. Flera europeiska stater har försökt att protestera men med försiktiga formuleringar som inte kan jämföras med de skarpa uttalanden som kommit från de latinamerikanska länderna.
I nuläget finns det inget intresse av att få ett slut på ockupationen. Världssamfundet fokuserar på att hantera konflikten i stället för att försöka avsluta den. När Israel uppfattas som hotat börjar hela världen engagera sig  i Mellanöstern. Men sedan Hamas segrade i demokratiska val 2006 har inga seriösa försök att häva belägringen av Gaza gjorts.
FN och de internationella aktörerna i Mellanöstern har misslyckats med att skapa fred, och skydda palestinierna från skurkstaten Israel.

Jag är född i Gaza. Jag har lidit och lider fortfarande av ockupationen. Jag bevittnade den första intifadan och Osloprocessens korta fredstid, följt av den andra intifadan. Jag kunde inte studera på universitetet på Västbanken eftersom ockupationen inte tillåter palestinierna i Gaza att studera på Västbanken. Inte heller palestinierna på Västbanken får studera på Gazaremsan. Jag var tvungen att lämna Gaza för att söka ett bättre liv och utbildning. Jag har bevittnat slakten av mitt folk. Jag har sett förstörelsen av bostäder (10000 under den senaste månaden), moskéer, offentliga byggnader och sjukhus.
Numera tänker jag mest på mina syskonbarn som i Gaza bevittnar kriget och Israels terror. Deras framtid kommer inte att bli vad vi hoppades på. Fotografierna från Gazaremsan på de döda barnen påminner mig inte bara om nuets orättvisor och elände, utan förutspår också Gazas framtid.Det som händer just nu på Gazaremsan är en del av berättelsen om en ursprungsbefolkning som vill ha frihet och värdighet och förkastar slaveri och förtryck. Om FN och supermakterna inte kan försvara våra rättigheter och skydda palestinierna från ockupationsmakten, då borde palestinierna ha all rätt att försvara sig, enligt världssamfundets egen logik.

abdalhadi1

Abdalhadi M. Alijla

Översättning från engelska
Marco Jamil Espvall

, , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.