Subcomandante Marcos mellan ljus och skugga

3(40)

NYHETER. I slutet av maj återkom Subcomandante Marcos efter en lång frånvaro från den offentliga politiska arenan, bara för att  tillkännage sitt farväl. EZLN kommer inte längre att tala genom hans röst kungjorde zapatisternas Nationella Befrielsearmé (EZLN) i Mexiko. Detta gick nästan obemärkt förbi i Europa, men kan ha avgörande betydelse för utvecklingen av zapatisternas kamp. I kommunikén står det: ”Vi tror att en av oss måste dö så Galeano kan fortsätta leva. Döden tar inte ett liv utan ett namn”. Den ”Galiano” som hedras i kungörelsen äe José Luis López Solís Galeano, professor och medlem i EZLN, som nyligen dödades av den paramilitära organisationen CIOAC-H. ”Genom att döda Galeano, eller någon av zapatisterna, ville de där uppe mörda EZLN”.

Med Marcos försvinner en av de viktigaste aktörerna i mexikansk politik under de senaste två decennierna. Han dök upp från ingenstans. Beväpnad med ett säreget språk och skicklig politisk kommunikation blev han en ikon för ursprungsbefolkningens kamp, för en bättre och rättvisare värld. I media sågs han ofta rökandes en pipa genom huvan och med ett gevär på axeln. Det gjorde honom känd i hela världen.
I det senaste meddelandet, kallat ”Mellan ljus och skugga”, bekände Marcos att hans gestalt bara var ett hologram som EZLN formade efter behag och behov. ”För att göra uppror och slåss behövs varken ledare, Messias eller frälsare. För att kämpa behövs bara lite skam, lite värdighet och en hel del organisation. Resten tjänar antigen kollektivet eller inte”. När rollen upphörde att fylla sin funktion beslöt de som skapade den, zapatisterna själva, att förstöra den.
Marcos allegoriska död är varken en utrensning eller ett avlägsnande utan sker enligt interna förändringar i EZLN. Tillkännagivandet av Marcos avsked som talesman för zapatisterna bör tolkas som ett tecken på rörelsens mognad, som ett styrkeförhållande, i en framgångsrik form av kollektiv autonomi som denna rörelse lyckades införa under de senaste tjugo åren. Det är nödvändigt när man ska ta itu med nya svåra utmaningar.

Marcos försvarade i sitt farväl rätten till väpnat motstånd när han påpekade att ”ingenting av vad vi har gjort, på gott och ont, skulle ha varit möjlig utan en beväpnad armé”. Men rörelsens framgångar är större än så. 1994 års uppror kom ur för­ödmjukelsen som ursprungs­befolkningen historiskt genomgått i Mexiko. Zapatisterna, med Marcos i spetsen, satsade strategiskt och kan idag skörda frukterna. I stället för att utbilda gerillasoldater och dödsskvadroner föredrog rebellerna att prioritera vård och utbildning. Därför byggde de skolor och vårdcentraler i stället för fler soldatbaracker och skyttegravar. I sitt avsked tog Marcos upp flera aspekter av det EZLN åstadkommit under de senaste tjugo åren. Den kanske viktigaste bland dessa aspekter har varit att gå från att vara det ”revolutionära avantgardet”, till att utöva makten nerifrån och upp. Att styra genom att lyda.
Men EZLN har ingen lätt framtid framför sig. Regeringens militära styrkor försöker så split inom zapatisterna och mordet på Galeano var ett hårt slag mot rörelsen. De styrande för en kamp mot narkotikakarteller och paramilitära grupperingar i landet och kan inte lämna zapatisterna i fred. De härskande fruktar en upprorisk rörelse som kan leda till en social förändring i hela landet. Subcomandante Marcos metamorfos i subcomandante Galeano – som en hyllning till den stupade professorn – speglar en ny fas där det kan växa fram nya komplexa ställningstaganden. Det handlar därför om att slå vakt om en enad rörelse som kan sporra andra progressiva krafter för att bygga en ännu större folklig rörelse som tar sin utgångspunkt i ursprungsbefolkningens rättigheter.

Kritiken man kan rikta mot Marcos som ledare är avsaknaden av en mer strategisk vision; förmågan att se upp bortom zapatisterna för att göra gemensam sak med andra krafter i landet. Det som faktiskt förhindrat militären från att krossa EZLN var den enorma solidaritet och mobilisering som rörelsen omgavs med, både i Mexiko och runt om världen. Sett ur ett sådant perspektiv ter sig upprättandet av en slags progressiv bred front i landet som det bästa sättet att stoppa framtida aggressioner. Sett ur ett mer globalt perspektiv skulle en sådan front stärka förhoppningarna i Mexiko och Latinamerika om att en annan framtid är möjlig.

Alex Fuentes

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.