Sextimmarsdagens återkomst i debatten

06 juli 2014

Förstasidan, Inrikes, Nyheter

• Sextimmars arbetsdag kostar som två jobbskatteavdrag
• Arbetsdelning ett verktyg mot massarbetslöshet
• Samhället vinner på en omfördelning av arbetet

INRIKES. – Vi blir inte fattigare genom att jobba kortare arbetstid, då kan vi sprida kompetensen och bli rikare som människor, då blir vi smartare och kan göra allt det där vi vill åstadkomma. Det verkar vara någon som inte kan räkna i det här rummet.
Johan Ehrenberg, debattör och redaktör för Dagens ETC skrädde inte orden när stickor och strån yrde om den så kallade ”arbetslinjen” på Almedalen Debatt under måndagen.
– Att införa 6 timmars arbetsdag kostar ungefär två jobbskatteavdrag om man räknar med att vi minskar arbetslösheten och kostnaderna för den, underströk Ehrenberg i sin plädering för det tidigare så populära reformkravet som lagts i träda även av Vänsterpartiet inför årets val, men återupptagits av Feministiskt initiativ. I Ehrenbergs version bröts ett gammalt tabu; att lyfta fram arbetsdelning som verktyg mot massarbetslösheten. Ett recept som avvisades av Gustav Fridolin (MP) som underströk att partiet inte tänkte driva något 6 timmarskrav på lag­stiftning ”i morgon”. Frågan är en sak för arbetsmarknadens parter, menade Fridolin till en kvinnlig reklamföretagares lättnad. För Miljöpartiet gällde det, menade Fridolin, att satsa på investeringar i klimatjobb och välfärdssektorn samt möjlighet till särskilda arbetstidsförkortningar i kvinnoyrken, ”av samma typ som idag finns i manliga jobb”.
– Du har lite fel där, när du pratar om kostnaderna för samhället av en arbetstidsförkortning, invände Ehrenberg. Samhället skulle bara vinna på en omfördelning av arbetet. Så var det när vi införde 8 timmarsdag också. Det handlar inte om en kostnad utan om vilket samhälle vi vill ha.

Inte oväntat utgjordes förstås de bådas huvudmotståndare av borgerlighetens arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M) som helt avvisade arbetstidsförkortning:
– Riksdagens utrednings­tjänst har räknat på att bara en sänkning av arbetstiden med en timme kostar 150 miljarder.
– Ja, svarade Ehrenberg, men de har också räknat på hur mycket arbetslöshet som försvinner då, och då försvinner hela den ekvationen.
Svantessons huvudargument mot arbetstidsförkortning var det bekanta att ”färre ska försörja fler” i framtiden. Underförstått att vi då måste jobba mer, ”för välfärdens skull”. Att människors produktivitet samtidigt mångdubblats så att färre arbetstimmar idag krävs för den gemensamma försörj­ningen, utgör argumentationens blinda fläck.
– Jag vet att borgare avskyr ordet ”omfördela”, menade Johan Ehrenberg. Motståndet mot omfördelat arbete så att vi får ner arbetslösheten, kommer från arbetsgivarna som förstår att då kan pressen öka för höjda löner. Men om vi inte omfördelar kommer bara färre och färre att få jobb när robotar tar över ännu fler arbetsuppgifter. Och robotar kan aldrig delta i konsumtionssamhället. Vi måste lära oss redan nu att omfördela.
Från den borgerliga sidan levererades kvällens lägsta argument av Svenska Dagbladets Maria Ludvigsson som underkände Ehrenbergs perspektiv eftersom ETC uppbär presstöd.
Den som inte lever på vinster ska inte lägga sig i debatten om samhällets arbetsfördelning, var innebörden. En illustration god som någon av intressena bakom den borgerliga sidans debattörer.

Håkan Blomqvist

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.