Några tankar om Antisionism och Antisemitism

Marco Espvall

KOMMENTAR. Demonstrationen i Parisförorten Sarcelles söndagen den 20 juli hade förbjudits med hänvisning till en tidigare demonstration Paris som urartade då synagogor angreps. Kritiker ansåg att förbudet snarare kriminaliserade Israelkritik än antisemitism.

Den som deltar i en olaglig demonstration riskerar att få ett års fängelse och böter på upp till 15 000 euro. Det gäller även den som delar information på sociala medier om olagliga demonstrationer, uppger Daily Mail.
– Vi ska inte importera konflikten till Frankrike, vi kan inte ha demonstrationer som hotar den allmänna ordningen, sa den socialdemokratiske presidenten François Hollande till tidningen Libération.
Trots förbudet samlades runt 300 demonstranter i Sarcelles den 20 juli för att visa sitt stöd för folket i Gaza. Till en början gick allt lugnt till men när folkmassan hindrades från att röra sig framåt drabbade en grupp demonstranter samman med kravallpolis. Sedan följde fem timmar av upplopp.
Stenar och glasflaskor kastades. Polisen svarade med tårgas och gummikulor. Mindre grupper försökte även ta sig in i två synagogor. När de misslyckades vandaliserade de i stället affärer i de judiska kvarteren. Fönster krossades, varor stals och inredning förstördes.
Sarcelles är i vanliga fall en mångkulturell förort där bland andra judar och muslimer lever sida vid sida utan konflikter. Många franska debattörer menar att det var förbudet i sig som utlöste de senaste upploppen.
Vi fördömer attacker mot synagogor och judiska butiker. Men det är kontraproduktivt att som den statsbärande franska socialdemokratin förbjuda alla pro-palestinska demonstrationer av säkerhetsskäl.

Vi kan begripa frustrationen som franska ungdomar med arabisk eller muslimsk bakgrund känner när Gaza bombas sönder och världen låter det ske. Detta samtidigt som den franska socialdemokratins huvudsakliga reaktion på kriget i Gaza var att förbjuda demonstrationer i solidaritet med Palestina. Men att denna frustration tar sig antisemitiska uttryck är helt oacceptabelt. Dynamiken bakom går dock att förstå: även om den muslimska världen historiskt inte har de antisemitiska rötter som det kristna Europa, har segment tagit över symbolik, retorik och tankemönster från den europeiska antisemitiska traditionen. (som falsariet ”Sions vises protokoll”, retorik om blodsugande judar, judiska världskonspirationer, etcetera). Många förtryckande och despotiska regimer i den muslimska världen har använt ”Al-Yahud” som en enande fiende för att leda bort massorna från uppror mot de egna ledarna. I takt med att de saudiska Salafi och Wahabi tolkningarna av islam vinner mark i delar av den muslimska världen., öppnar detta för intolerans. Dessa fundamentalistiska strömningar förhåller sig negativt till alla andra tolkningar av Islam, och de ser Judar och Kristna som Islams fiender i en slags islamistisk version av Samuel P. Huntingtons ”Civilisationernas kamp ”.

När sedan sionister hävdar att de talar för och representerar alla judar i hela världen, och att Eretz Yisrael är hemlandet för alla judar, förvärras allt. Om man sätter likhetstecken mellan Antisemitism, Israelkritik och Antisionism, så göder man också en falsk idé att judisk, israelisk och sionistisk är samma sak. Till detta kommer problem med segregation,rasism och islamofobi i Europa. I kombination med effekterna av kriskapitalism och nyliberala reformer kan dessa ta sig otäcka uttryck, som pogromer mot franska judar.

Marco Jamil Espvall

, , , , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.