Hycklande prat om fred

Lars henriksson SPKOMMENTAR. För vilken gång i ordningen bomberna faller över Gaza är svårt att minnas. Dag för dag skrivs nu nya blodiga avsnitt i den evighetsföljetong den israelfödde historikern Ilan Pappe beskrivit som det stegvisa folkmordet i Gazaghettot.

Utlösande faktor den här gången var att Hamas under trycket från det Israelisk-Egyptiska strupgreppet lämnade över styret till en gemensam regering på Västbanken, i praktiken samma korrupta styre som ledde till Hamas valseger 2006, något Gazas invånare bestraffats för sedan dess. Desperationen blev sedan total när Israel och USA hindrade löneöverföringar till de över 40 000 statsanställda.

Kommentarerna är mestadels uppgivna eller bekymrade, som om det är en del av en hopplös, naturgiven konflikt mellan folk och religioner, en evig vendetta där båda sidor är lika skyldiga. Från USA:s och Storbritanniens utrikesministrar över EU-kommissionens uttalande till Stefan Löfvens facebookande ekar orden identiska om fred med reservation för “Israels rätt att försvara sig”.

Men allt fredsprat från “det internationella samfundet” är djupt hycklande. Israel är som de facto medlem i NATO ett brohuvud för USA och dess allierade och statens agerande skulle inte vara möjligt utan ett massivt och villkorslöst stöd därifrån. Alltifrån grundplåten på 3 miljarder dollar i direkt militärt bistånd som USA årligen pumpar in till den rad avtal som integrerar den israeliska ekonomin, inte minst den stora vapenindustrin, i EU:s och USA:s. Så sent som i juni i år, när det nuvarande angreppet förbereddes, tog EU med Israel i forskningssamarbetet Horizon 2020 där även krigsmaterielindustrin ingår.

Krigskabinettet i Tel Aviv bär alltså inte ensamt ansvaret för det permanenta övergreppet på Gazas befolkning, det vilar också tungt på de politiska etablissemangen i USA och Europa, inklusive juniorparter som den svenska regeringen och socialdemokratin. Detta vet Netanyahu och hans generaler och det är det som gör att de kan fortsätta utan egen risk.

De källarbyggda raketer som i desperation avfyras från Gaza må duga för att inskärpa krigstillståndet i den israeliska befolkningen men mot en av världens starkaste krigsmakter utgör de inget hot, risken att dö i en vardaglig trafikolycka är ojämförbart mycket större.

Och om våra regeringar och politiker bär skuld ligger även ett ansvar på oss medborgare. För det enda den israeliska staten verkligen fruktar är att de folkliga opinioner som blossar upp vid varje nytt krig en gång ska växa sig så starka att de tvingar fram ett brott med ockupationsmakten. Innan det händer kan vi vara säkra på att nya kapitel kommer att läggas till Palestinas sorgliga historia. I år, nästa år och nästa…

Lars Henriksson

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.