Hur demokratisk var Klimatriksdagen?

10 juli 2014

Debatt, Insändare

Klimatriksdagen EBDEBATT. I tre nummer i rad  har frågan om Klimatriksdagen och demokrati tagits upp i Internationalen: ”Intensivkurs i demokrati” av Eva Broman nr 24–25, ”Duckar vänstern för alla andra perspektiv än klass?” av Carmen Blanco Valer nr 26 och ”Osaklig kritik mot Internationalen” av Lars Lundström nr 27.  Jag tycker det ligger en hel del i kritiken mot Klimatriksdagen av Carmen Blanco Valer, men vill ta upp det ur ett annat perspektiv.
Enligt en opinionsundersökning skulle F! komma in i riksdagen, S, MP, V och F! få en bra bit över 50 procent och de tre senare bli lite större än S. Tänk om de tre kunde pressa S så politiken blir lite mer åt vänster! För att klara klimatet krävs en kraftig ändring av politiken och systemet. Det kan vi tyvärr inte vänta oss efter valet, men i bästa fall något litet steg i rätt riktning. Själv är jag inte med i något parti, men aktiv i Jordens Vänners lokalgrupp i Helsingborg.

Man kan se på representativitet på olika sätt, jämföra till exempel kön, ålder, etnicitet, yrke, inkomst, åsikter. Den officiella riksdagen är verkligen inte representativ för folks åsikter. En mycket stor majoritet av folket vill återinföra statligt monopol på järnvägarna, säger nej till vinstuttag i välfärden, anser att man måste ta klimatfrågorna på allvar och att politikerna inte gör det, men av riksdagsledamöterna är det endast en minoritet eller liten minoritet, som tycker det.
Hur är det då med Klimatriksdagens åsiktsmässiga representativitet? Deltagarna tyckte rimligen att man ska ta klimatfrågorna på allvar. Där­emot röstade Klimatriksdagen inte fram motion 219, som bland annat krävde att järnvägs­underhåll och tågtrafik skulle drivas offentligt.

1962 var jag med på Pojk­riks­dagen arrangerad av KFUM. Den var ett uttryck för den tidens dåliga kvinnosyn. Endast pojkar, inte flickor fick vara med. Huvud­delen av tiden ägnades dock åt utskottsarbete och plenumdiskussioner. Alla motioner behandlades. En motion för svenska atombomber vann i utskottet. Vid diskussionerna i plenum argument­erade vi, främst jag och en annan person, så bra, att motionen röstades ner. Någon sådan demo­kratisk möjlighet att ta ställning till varje motion och att diskutera i plenum hade vi inte på Klimatriksdagen.
Endast 20 procent av tiden användes för motionsbehand­ling. Klimatriksdagen fick inte ta ställning till alla över 200 motioner, utan de sju utskotten valde sammanlagt 35 motioner, av vilka vi alla fick rösta fram sju vinnare. De flesta motioner ratades efter en mycket kort diskussion i utskott. I plenum fick man inte diskutera motioner. Att kalla detta för en intensivkurs i demokrati är lite väl magstarkt.

En av huvudtalarna, Svante Axelsson, avfärdade system­förändringar med förföriska men falska argument. En annan kändistalare, Anders Wijkman, lät bra – men ett par veckor senare gav han som ordförande i Romklubben beröm för hållbarhet åt så miljövidriga företag som Ikea och Vattenfall (annons i Metro 27/6). När deras respektive tal var slut vidtog direkt nästa programpunkt utan möjlighet till frågor eller diskussion.

Visst var Klimatriksdagen ett fantastiskt arrangemang, om man inte tänkte kritiskt. Tyvärr försvårade uppläggningen helhetssyn och systemkritik.
Läs gärna mina motioner, nr 132, 133, 134, 196 och 219 på
www.klimatriksdag2014.se

Stig Broqvist

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.