Frackingmotståndet – inte Putins förtjänst

30 juli 2014

Förstasidan, Miljö, Nyheter

Meetings of NATO Foreign Ministers in Brussels - Press conference by the NATO Secretary General

NYHETER. Att Greenpeace i hemlighet skulle ha ett nära samarbete med Ryssland i att driva en informationskampanj mot fracking – en mycket miljöfarlig metod som används för att utvinna fossila bränslen, främst skiffergas – låter som en nattligt påkommen konspirationsteori. Ändå är det något som Natos generalsekreterare, Anders Fogh Rasmussen, nyligen har påstått, på fullt allvar, vilket har stått att läsa i bland annat brittiska tidningar som Guardian, Huffington Post, Daily Mail och Telegraph.
Den tidigare danske statsministern menar att Ryssland underminerar europeiska gruvprojekt där fracking ska användas, bland annat i Ukraina, allt för att Europa ska fortsätta vara beroende av rysk gas.
Så långt håller sig resonemanget ändå hyfsat innanför rimlighetens gränser. Men när Fogh Rasmussen börjar påstå att han har belägg för att miljöorganisationer som motarbetar fracking, som Greenpeace, gör gemensam sak med Vladimir Putin – samtidigt som han inte vill gå in på detaljer kring hur han har fått den informationen – kan det inte klassas som något annat än en total urspårning.

Rysslands stora inflytande och makt över energitillgångarna är uppenbart ett gigantiskt problem för ett svajigt Europa. Anders Fogh Rasmussen anser att fracking skulle göra så att somliga länder inte kan hota andra länder med att stänga av energitillförseln, underförstått syftar han på Ryssland och Ukraina. Enligt Natoledaren måste därför fracking användas för att trygga Europas energibehov. För honom verkar det inte finnas något alternativ. Men alla håller inte med honom.

Att det skulle vara rysk desinformation som underblåser allmänhetens och miljöorganisationernas motvilja mot fracking är en absurd tanke. Motståndet mot fracking är stort, oavsett vad den ryska ledningen väljer att tycka. Metoden – som i princip bygger på att berggrunden slås sönder med vatten och kemikalier – har kritiserats internationellt och protesterna har varit omfattande. Bland annat i Storbritannien där regeringen, trots att majoriteten av befolkningen är emot det, nu har gett klartecken för prospekteringar på en yta som i princip motsvarar halva landet och som innefattar känsliga naturområden, som nationalparker och världsarv. Miljöaktivister menar att regeringen sätter framtiden på spel, och i juni anordnade Greenpeace en protest vid premiärminister David Camerons hem.
I USA, där fracking används i hög grad, kopplas exploateringen till metanläckor och förgiftat vatten, liksom till den globala uppvärmningen. Många menar att metoden egentligen är för farlig för att ens vara ett alternativ.

Men det är inte bara det mänskliga motståndet som kan komma att sätta stopp för Anders Fogh Rasmussens önskan om mer Fracking. Katarzyna Kacperczyk, en av Europas ledande experter på metoden, ska ha sagt att det i första hand kan vara geologin som blir det största hindret. Som exempel gav hon Polen, som har omfattande skiffergastillgångar som bolagen hittills inte lyckats utvinna, trots upprepade försök. Geologin passar sig inte för processen helt enkelt.

Miljöorganisationerna som Natoledaren anklagar för att göra gemensam sak med Ryssland har, som väntat, avfärdat resonemanget helt och hållet. De menar att de motsätter sig fracking av en enda anledning: metoden är inte miljömässigt hållbar. Fossila bränslen är inte något alternativ om vi ska ha en framtid.
Greenpeace – som så sent som förra året fick flera av sina aktivister fängslade på ryska regeringens begäran under en aktion mot en rysk oljeplattform i Arktis – har påpekat att tanken att organisationen skulle vara Putins nickedockor är så befängd att det är lätt att börja undra vad de röker på Natos huvudkontor.
En av medlemmarna i brittiska Frack Off kommenterade Anders Fogh Rasmussens uttalande med att frackingmotståndet i Storbritannien är en gräsrotsrörelse som försöker påverka händelseutvecklingen på de platser där de bor och arbetar. Rörelsen tar inte emot pengar från företag eller någon annan som kan tänkas vilja påverka deras kampanjarbete. Motståndet i Storbritannien har hittills varit lyckat. Provborrningar har avbrutits.

Ett liknande motstånd växer i Sverige. Här pågår provborrningar på Östgötaslätten. Det är Gripen Oil & Gas som har mutat in stora områden i Östergötland. Bolaget har också skaffat tillstånd att provborra i Vättern, som redan är hotad av annan exploatering. Det är det ytliga alunskiffret exploatörerna har i sikte. Vad som händer med mark och vatten när berggrunden slås sönder med hjälp av kemikalier har bönderna i USA kunnat vittna om. Men den svenska regeringen väljer ändå, i gruvboomens namn, att lyssna på marknadskrafter och vinstintresse istället för att se verkligheten. Liksom David Cameron. Och Anders Fogh Rasmussen.
Om Natoledaren vill trygga energitillgångarna i Europa är det inte fracking han borde flörta med utan hållbar energi.

Emma Lundström

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.