Det enkla men svåra ordet hen

10 juli 2014

Förstasidan, Krönika

Kristina-Wicksell-300

KRÖNIKA. Jag tror inte att jag är ensam om att vara less på att diskutera och förklara ordet hen, att jag håller på att spy så fort någon sätter igång. Diskussionen om hen är en ickediskussion – en absurt överdriven reaktion på ett litet ord.
Ja, hen betyder höna på engelska – eller brynsten på svenska – men vet du, det finns fler ord som har andra betydelser på engelska och på svenska. Barn = lada. Kiss = puss. För att inte tala om det sanslöst förvirrande ordet fil som kan betyda både mjölkbaserat livsmedel, verktyg av härdat stål, del av väg där bilar kör, digital information och mycket mer. Ändå har jag aldrig missförstått människor som använder ordet fil i olika sammanhang – är det inte fantastiskt!?
”Vänta nu, sa du att du åt ett verktyg av härdat stål med müsli till frukost?!”

Och nej, att ordet hen införs i det svenska språket innebär inte att alla kommer bli könlösa. Varken din könsidentitet eller dina genitalier kommer att berövas dig och ingen lag kommer att förbjuda dig från att använda könsspecifika ord såsom bror, pappa, son, pojkvän och så vidare. Ingen kommer att tvinga dig att uttala de fruktansvärt förvirrande könsneutrala (könlösa?!) orden syskon, förälder, barn eller partner igen.
Nä, okej. Allvarligt då. Hen är ett ord. Ett komplement till det nuvarande språket. Ett pronomen. Vad är det som skrämmer så mycket? Majoriteten av de pronomen vi har och som de flesta av oss redan använder dagligen är könsneutrala. Du, jag, vi, ni, de och så vidare. De flesta könsspecifika ord vi idag använder om människor – till exempel de jag redan nämnde: bror, syster, mamma, pappa, flicka, pojke – har redan ett könsneutralt alternativ.
Hen kan användas när:

1. Könstillhörigheten är okänd.
– Jag var hos läkaren idag.
– Jasså, vad sa hen?
Visst går det att säga eller skriva han/hon men varför komplicera? Dessutom ett ypperligt tillfälle att undvika fördomar kring kön! De flesta gångerna antar vi nämligen att personen i fråga hade en speciell könstillhörighet, och det spär i sin tur på våra förutfattade meningar om vilket kön till exempel en läkare bör ha.

2. Könstillhörigheten är irrelevant.
I många situationer är könet över huvud taget inte relevant. Vi har av någon anledning i vårt samhälle lagt en väldigt stor vikt vid könstillhörigheten, men varför? Helt ärligt: om en person ska berätta om ett spännande samtal, om en pinsam händelse i affären eller liknande – är det då viktigt att veta könstillhörigheten på de medverkande? Hade det varit lika viktigt att berätta skostorlek? Hårfärg? Ibland är kön relevant – framförallt när man vill analysera könsroller/genus – men ibland stjäl det bara fokus från det viktiga.

3. Könstillhörigheten är en annan än man/kvinna.
Det finns en stor grupp människor som varken identifierar sig som män eller kvinnor. De vill kanske ses som enbart människor, eller som ett tredje kön, eller en blandning. Hur som helst är hen ett väldigt praktiskt pronomen för dessa personer .
Blanda dock inte ihop pronomen med identitet. Människor är inte ”en hon”, ”en han” eller ”en hen”. Människor är kvinnor, män, människor, kamrater, varelser eller vad de nu vill kalla sig. Hen är ett ord som kan användas precis som vilket annat pronomen. När personer pratar om mig och min syster säger de ”dom”, när de pratar till mig säger de ”du”, när de pratar om mig säger de ”hon” men de kan lika gärna säga ”hen” om de inte känner till min könstillhörighet eller den är irrelevant. Jag är inte en hon eller en hen.

Och nej – jag tror inte att det lilla ordet hen är lösningen vare sig på transfobi eller ojämställdhet. Hen är ett ord. Ett pronomen. Ett praktiskt komplement i vårt språk, som ibland också kan underlätta när man med hjälp av språket vill inkludera i stället för att exkludera. Så mycket mer än så är det inte, och det är därför jag kan känna att motståndet och hatet mot det lilla ordet är så sanslöst överdrivet.

Kristina Wicksell

 

HENS HISTORIA:

Hen föreslogs 1966 av Rolf Dunås i Upsala Nya Tidning med hänvisning bland annat till finskans könsneutrala pronomen hän.

1980 användes ordet  i en rapport från Byggforsk­nings­rådet.

1994 föreslog lingvisten Hans Karlgren i SvD hen som ett ”könsneutralt pronomen för vissa skrivsituationer”.

2009 kom hen med i Nationalencyklopedin beskrivet som ”föreslaget könsneutralt personligt pronomen i stället för hon och han”.

2012 förbjöd DN användandet av ordet i nyhets- och reportage­texter. Journalisten Oivvio Polite lanserade då webbplatsen DHEN.se som såg ut som DN.se men där alla han och hon automatiskt byttes ut mot hen. En person på DN svarade med att polisanmäla webbplatsen.

I februari 2013 användes pronomenet för första gången i Sveriges riksdag av den då nytillträda jämställdhetsministern Maria Arnholm (FP) i en interpellationsdebatt.

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.