Ukrainas ”fredspresident” för krig mot sin egen befolkning

Ukrainska armén på offensiven

När oligarken Petro Porosjenko svors in som Ukrainas president den 7 juni, lovade han att bli en ”fredens president”. Men i verkligheten har Porosjenko eskalerat krigföringen mot utbrytarrepublikerna Donetsk och Lugansk genom att bland annat flygbomba och beskjuta städer och byar med tungt artilleri. Varje dag kommer rapporter om nya dödsoffer bland civila så väl som rebeller i östra Ukraina, och i flera städer råder brist på mat och andra förnödenheter.
Regimtrogna soldater stupar också i striderna mot rebellerna, och Kiev blir allt mer beroende av de frivilliga kombattanter som rekryteras bland högerextrema paramilitärer, eftersom många av de vanliga meniga soldaterna vägrar att slåss mot sina landsmän. Det finns också en växande fredsrörelse i västra Ukraina mot kriget. Regimen försöker dock stoppa denna proteströrelse, och demonstrationerna för fred möts med våldsamma attacker från ukrainska nationalister.

Det blir allt svårare att tro att det skulle gå att återförena utbrytarrepublikerna i öst med Västukraina. Utöver själva krigföringen sprider den ukrainska regimen och nationalisterna i väst också rent rasistisk hatpropaganda mot den rysktalande befolkningen i Donbass, vilket för en lång tid framöver nog omöjliggör att dessa broderfolk ska kunna leva sida vid sida igen.
Utan tvekan finns det ett stort folkligt stöd för självständighet i Donbass. Upproret här har också en tydlig klasskaraktär, där gruv- och industriarbetare kämpar för att försvara sina arbeten och blygsamma inkomster mot oligarkerna och Kievs nyliberala politik. Tyvärr är ledarskapet för de så kallade Folkrepublikerna dock inte mycket att hurra för. De självutnämnda borgmästarna och ministrarna består till stor del av äventyrare och lokala småskurkar med karriäristiska intressen, men också av en del tillresta ryska nationalister som drömmer om att upprätta ett nytt storryskt imperium.

Men till skillnad från det som hände på Krim, finns det ingenting som tyder på att Moskva styr upproret i Donbass eller ens stödjer det. Tvärtom visar en hackad mejlkonversation mellan Folkrepublikernas ledare (publicerad i Novaja Gazeta 26/5) att separatisterna är mycket missnöjda och besvikna över att Putins Ryssland inte ger dem något stöd. I själva verket är Putin livrädd för det som just nu händer i östra Ukraina.
Putin förstår nämligen att ett liknande scenario med ett arbetarklassbaserat folkuppror är fullt möjligt också i Ryssland. Det är samma typ av människor som befolkar Donbass, som också utgör majoriteten av den ryska befolkningen. Till skillnad från medelklassupproret på Maidan, som inte väckte något entusiasm bland vanliga ryssar annat än en handfull liberaler, kan en revolutionär seger i Donbass ge resonans i hela Ryssland och hota att störta även Putin och den ryska oligarkin.

Per Leander

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.