Ojnareskogen: ”Det är inte kört förrän hålet är grävt!”

Rädda Ojnare. Foto: Emma Lundström

Först var det en lång väntan. Sedan stod det plötsligt där. Svart på vitt. Beskedet från Mark- och miljödomstolen. Deldomen i lägsta instans angående ärendet kalkbrytning eller inte i Ojnareskogen: ”Nordkalk medges tillstånd för bergtäkt och vattenverksamhet vid Bunge Ducker på Gotland”. Ett mycket förvånande besked med tanke på att Mark- och miljödomstolen kom fram till motsatsen när ärendet gjorde sin förra runda i rättsväsendet, en runda som ledde till de omfattande folkliga protesterna sommaren 2012, och till att Högsta domstolen förra sommaren beslutade att rättsprocessen inte gått rätt till och måste tas om.
I skrivande stund, strax efter beskedet, den 2 juni, svämmar de sociala medieflödena över av arga, ledsna och besvikna kommentarer från de människor som kämpat för Ojnareskogen. Men det råder inte uppgivenhet. En mening på Facebook fångar det samlade intrycket: ”Känslan just nu: Det är inte kört förrän hålet är grävt!”
– Mark- och miljödomstolen har satt miljöbalken på spel. Men vi kommer inte att ge oss, kampen går vidare!, säger Lisa Wanneby när hon tagit del av domen. Hon är en av alla som engagerat sig för Ojnareskogen under flera års tid. Hon är också en del av Urbergsgruppen, det nätverk som samlar det stadigt växande gruvmotståndet i landet, och kopplar samman det med den globala kampen mot de vinsthungriga gruvföretagens exploatering.

Mark- och miljödomstolen meddelade också att SMA, Svenska Mineral AB, får tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet vid Bunge Stucks. Samma område. Samma skog. Ödesdigra domar.
För det handlar inte bara om norra Gotland, det handlar om den gruvboom, underlättad av regeringens mineralstrategi, som råder i hela Sverige. Det handlar om att de här domarna blir vägledande och kan göra det svårt att skydda någon plats överhuvudtaget. Samtidigt som de stora, internationella gruvbolagens prospekteringsansökningar väller in till Bergsstaten, och kommunerna runt om i landet ofta väljer att blunda för de negativa konsekvenserna för människa och miljö, och istället fokuserar på den kortsiktiga vinningen och mantrat att en gruva ger jobb. Jobb som försvinner fort och som kan ödelägga alla möjligheter till fortsatt liv i området, om marken och vattnet förstörs.

Gruvbranschen tror att produktionen från gruvor kan komma att tredubblas fram till år 2025. Regeringen vill att Sverige ska stärka sin position som Europas ledande gruvnation. Det är redan i princip gratis att exploatera.
Vad betyder det? Att väldigt många platser i Sverige kan komma att förstöras för all framtid. Att vi kan få se betydligt många fler miljökatastrofer som den skapad av den läckande nickelgruvan i Talvivaara i Finland. Eller områden som kräver miljoner för att saneras när gruvbolagen har lämnat landet med vinsterna, utan att ta ansvar för de långsiktiga miljökonsekvenserna.
Tillståndet för Bunge Ducker, om det blir godkänt i högsta instans, ger Nordkalk möjlighet att som mest ta ut 2,5 miljoner ton kalksten per år tills täkten är ”utbruten”. Detta beräknas ta 25 år. Domstolen skriver att den har ”bedömt att verksamheten – ensam eller tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter – med iakttagande av föreskrivna villkor, skydds- och kontrollåtgärder, kan bedrivas utan skada på livsmiljöer eller arter avsedda att skyddas i närliggande Natura 2000-områden”, den skriver också att den inte har funnit det ”erforderligt att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen”.
Men Nordkalk har inte kunnat bevisa att det känsliga grundvattensystemet och den framtida färskvattentäkten Bästeträsk inte kommer att påverkas av brytningen. Något som både ortsbefolkning med god lokalkännedom om mark och vatten, många kvalificerade forskare, länsstyrelsen, Naturvårdsverket och Naturskyddsföreningen varnat för att det med allra största sannolikhet kommer att göra.

När förhandlingarna hölls i Mark- och miljödomstolen i mars i år sade Johan Öberg, advokat för några av motståndarna till kalkbrottet, att det inte är juridik om Nordkalk får tillstånd, utan politik. Samma sak säger Ojnarekämpen Daniel Heilborn till den gotländska pressen efter beskedet om att Nordkalks tillstånd beviljas. Han ser det som ett regeringsbeslut, inte ett rättsligt, och han är starkt kritisk mot Mark- och miljödomstolens agerande.Alva Snis Sigtryggsson. Foto: Emma Lundström
Fältbiologernas vice ordförande, Alva Snis Sigtryggsson, som bodde i Ojnareskogen större delen av sommaren 2012, menar att det inte går att komma ifrån att det var viktigt för båda parter i målet att vinna i den här instansen, även om domen inte är slutgiltig:
– Jag är besviken på Mark- och miljödomstolen som tidigare tydligt stått på naturvärdenas och vattnets sida. Det som händer nu är att vi överklagar till Mark- och miljööverdomstolen. Processen går vidare och vi får såklart jobba ännu hårdare med att lyfta exploateringens framfart i Sverige och faran med den.
Hon är övertygad om att gruvmotståndet kommer att vinna till slut och att skogen, marken och vattnet kan räddas till kommande generationer. Det får ta den tid det tar. Samtidigt fortsätter Fältbiologerna med sitt påverkansarbete där de lyfter fram behovet av att återvinna metall, av resurseffektivisering och övergång till förnyelsebara material, och vikten av att satsa på långsiktiga näringar.

Naturskyddsföreningen har också redan meddelat att de kommer att överklaga domen om Nordkalks brytningstillstånd. De anser att ”täkttillståndet bryter mot såväl miljöbalkens bestämmelser som EU:s bindande miljölagstiftning” och påminner om att det rör sig om ett område som var planerat att ingå i en ny nationalpark. Världsnaturfonden, WWF, kallar en fortsatt kalkbrytning i Ojnareskogen för ett ”stort nederlag för naturvården” och menar att beslutet ”visar att det lagliga skyddet av Europas finaste Natura 2000-områden inte fungerar”.

Vad beskedet från Mark- och miljödomstolen i slutänden kan komma att betyda för alla de områden i övriga landet där det prospekteras för gruvor – för platser som Kallak/Gállok utanför Jokkmokk, det obrutna fjällområdet Kebnekaise-Sjaunja, världsarvet Laponia, Rönnbäck, Vättern, Jämtlandsfjällen, Skaraborg, Västerviks skärgård, områden utanför Gävle och Sundsvall, och för Skånes, Ölands och Östergötlands skifferjordar – återstår att se. Domen låter som ett ”fritt fram” för exploatering precis var som helst, men så länge det finns ett lokalt och globalt motstånd mot kortsiktig rovdrift på våra naturresurser, så är det bara fritt fram på papper. Eftersom det finns människor som är beredda att skydda dessa platser och möjligheten till fortsatt liv där, med sina kroppar och med sina ord.

Text och foto:
Emma Lundström

Fakta:
Ojnareskogen är ett område med mycket höga naturvärden och en unik förekomst av växter och djur. Det angränsar till två Natura 2000-områden och är föreslaget som nationalpark av Naturvårdsverket. Delar av vattnet från skogen rinner ned till naturreservatet och sjön Bästeträsk som också är planerad dricksvattentäkt för norra Gotland.
Rättsprocessen Nordkalk/Ojnare är den tredje på åtta år i miljödomstolarna.

Tidigare i Internationalen:

Sametinget tar ställning i gruvfrågan

Suohpanterror vill avkolonisera Sápmi

Ojnareskogen inte glömd

Ojnareskogen i rätten igen

Kallakaktivister inför rätta

I väntan på upphörandet

En annorlunda Jokkmokks marknad

Sametinget om gruvboomen: “Vår själ finns i markerna”

Om gruvboomens smutsiga baksida

Maud Olofsson om gruvmotståndet: “Folk kan inte skilja på miljoner och miljarder”

Farligt att blunda för framtiden

Det nya året kan blomstra ur det gamlas grogrund

Lönnmordet på landsbygden

Länsstyrelsen sågar Kallakgruva

FN sätter stopp för gruva i Rönnbäck

“Vad väger en framtid?”

Henrik Blind om sommarens kamp: “Det är så mycket större än Kallak”

Socialistiskt Forum Umeå 2013: “Så länge tillväxt är ordet, är vi körda”

Kallak och tystnaden

Kallak: allt skarpare läge

Kallak: kampen om framtiden

Provbrytningen uppskjuten i Kallak

Blockad pågår i Kallak

Glädjebeskedet i Ojnareskogen – en milstolpe i miljökampen

En glimt av glädje från Ojnareskogen

Ödestimmar från Ojnareskogen

Klockan 08.45 ska jag vara i Ojnareskogen

Dags att skydda Jokkmokk

Ringarna på vattnet…

Att stjäla mineral från Afrika

Nu gäller det för Ojnareskogen

På vem lyssnar rätten? Folket eller bolaget?

Protestdag mot gruvboom och asylpolitik: ”Det är vi som är folket!”

Till sosseledningen: byt fokus nu!

Dem vi skyldiga äro

Ojnareaktivist inför rätta

Ojnare: på kort eller lång sikt?

När kakan är äten är den borta

Ojnarerörelsen fortsätter

Gruvmotståndets röster möttes i Stockholm: ”Slaget ska inte gå förlorat”

Vad sker i Cajamarca?

Bädda inte för miljökatastrofer

Gruvboomen: Fritt fram för utarmning!

HD ger andrum för Ojnareskogen

Budkavlen från Ojnareskogen till Kebnekaise: ”Tillsammans är vi starka”

Möte om Ojnareskogen i Visby: ”Misshandlad natur slår tillbaka”

Efter Högsta Domstolens beslut: Oklart läge för Ojnareskogen

Grundvattnets liv och Högsta Domstolens ord

Stor uppslutning i Ojnareskogen: Avverkningen stoppad

Ojnareskogen: Nu står striden

Ojnaremanifestation i Stockholm: ”Folk måste förstå vad det är man låter ske”

Folkuppror i Ojnareskogen: ”Det här är en rättsskandal”

”Titan ska inte brytas i Pondoland”

Ojnareskogen: Situationen är akut

”Vi är inte immuna mot korruption”

Hoppets försvarare ger inte upp

Hotade Ojnareskogen: en global angelägenhet

Gotland: Tältprotest mot kalkbrytning

, , , , , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.