Guy Standing om en bättre framtid

27 juni 2014

Fokus, Förstasidan, Nyheter

Guy Standing på besök i Stockholm. Foto: Emma Lundström

Hört talas om basinkomst? Att alla inom ett visst geografiskt område skulle ha tillgång till en ekonomisk grundtrygghet? Ett helt annat sätt att bygga samhället på, långt, långt bort från arbetslinjens hetsiga karusell som inte bara stänger ute, utan också förgör människors livsmöjligheter. Hört talas om prekariatet? Den nya klassen? Om inte kan det vara värt att lyssna lite till Guy Standing.

Kön är lång. Börjar nere i trappen på ABF-huset i Stockholm. Trots den begynnande sommaren. Det är många som vill höra vad den brittiske forskaren har att säga om basinkomst.
Till vardags håller Guy Standing till på Institutet för Development Studies vid London School of Oriental and African Studies i England. Med boken Prekariatet – den nya farliga klassen satte han namn på en ny global samhällsklass som han menar växer fram i en värld där trygghetssystemen urholkats och utbildning, i allt högre grad, inte leder till arbete.  I uppföljare, A Precariat Charter, beskriver han bland annat hur prekariatet förnekas de mänskliga rättigheterna och vad som bör göras åt det.
Nu är han inbjuden som en av talarna i en föreläsningsserie anordnad av nätverket Basinkomst Stockholm. Vilket är rimligt med tanke på att han är en av grundarna till, och vice ordförande för, den internationella organisationen för basinkomst, BIEN.

Mannen i stolen intill berättar att han föreläser för näringslivet om ojämlikhetens konsekvenser. Att han är bokad upp över öronen. Att näringslivet har sjukdomsinsikt, att de inser att det nuvarande ekonomiska systemet inte fungerar, men inte har vilja nog att göra något åt det eftersom nästa kvartalsrapport alltid hägrar.
Guy Standing drar igång.
På 1980-talet arbetade han en period tillsammans med ekonomer i Sverige och såg då hur den så kallade svenska modellen föll samman. Idag ser han ett helt annat land. Ett land där den svenska modellens välfärdshjärta har tynat bort. Han menar att Sverige nu är som andra länder, att allt det som vi förr kunde ta för givet inte längre existerar. Att vi också söker efter möjligheten till en framtid.
– På 80-talet dog tron på framtiden. Folk slutade prata om att skapa en bättre framtid i takt med att samhället blev nyliberalt. Det är det sammanhanget jag utgår ifrån ikväll.

Guy Standing har känslan av att det återigen har blivit möjligt att prata om en annan framtid. Att vi inte längre är fångade i gammalt tänkande. Och det tidigare så helt utsatta prekariatet har bytt position, menar han:
– De har gått från att vara en bunt offer som tycker synd om sig själva på grund av all otrygghet de tvingas leva med, till att vara rebeller som vet vad de är emot, men inte riktigt vad de är för. Nu, slutligen, har de gått bortom den fasen och insett att de behöver ha politiska mål för att nå den framtid de strävar efter. Miljoner människor skäms inte längre för att de är en del av prekariatet, de vet att det beror på strukturer och att det är dessa strukturer vi måste ändra på. Prekariatet har fått styrka.
Tankarna går till Podemos i Spanien, till Syriza i Grekland. Till de människor runtom i Europa idag som känner att de saknar tillgång till en eller flera av de mänskliga rättigheterna, och som väljer att kämpa för dem.
Det är inte helt lätt att hänga med i Guy Standings resonemang eftersom han förutsätter att alla i publiken har stenkoll på ekonomi, på ekonomiska tänkare och system. Han säger ofta ”som ni säkert känner till”.
Det är lite frustrerande med tanke på att det är ganska svåra saker han talar om.
Grunden är i alla fall att nyliberalismen har gjort varor av precis allt. Och att vi människor också har blivit varor i den processen. Och att de som inte lyckas sälja sig, inte heller får någon plats i samhället. Den privatiserade, tävlingsinriktade, globaliserade värld vi lever i idag tar bort möjligheterna till trygghet för väldigt många människor. Liv rasar samman. Guy Standing menar att de strejkande SEKO-medlemmarna bara är några av de drabbade i den globaliserade nyliberalismens spår. Han önskar dem all lycka och framgång.

Den nyliberala modellen med sin individualism har monterat ned alla samhällsinstitutioner som tidigare upprätthöll den sociala solidariteten, förklarar Guy Standing vidare och påpekar att vi också håller på att helt förlora empatin, förmågan att känna igen sig i den andre, även om värderingar och åsikter skiljer oss åt.
– Empatin har alltid hållit ihop samhället, men den är inget att ha för det nyliberala systemet. Du kan inte tjäna extra pengar på att ha empati.
Han menar att vi måste återupprätta empatin.
Han talar om den plutokrati som har bildats och vars inkomster bygger mer och mer på kapitalavkastning. Inte på arbete eller investeringar. Utan på att äga intellektuell egendom, naturresurser och teknologi. Han talar om Thomas Pikettys så hyllade bok Capital in the Twenty-First Century, som han inte tycker tar upp något nytt utan bara pekar på att kapitalism skapar ojämlikhet och ger gamla lösningar. Att skriva om löner, vinst och skatter tycker Guy Standing hör till det förra århundradet. Han efterlyser nya sätt att tänka kring hur inkomsterna ska fördelas.
Lönearbetet krymper konstant och byter plats globalt. Det är inget vi kan göra något åt, menar han, det vi kan göra något åt är hur vi fördelar inkomsterna. Här återkommer han till prekariatet, anser att det är de som sitter med handlingskraften i sina händer. Att de kommer att leda marschen mot en bättre framtid. Han kallar de människor som tillhör prekariatet för varelser formade av globaliseringen. De är ofta arbetslösa, eller arbetar mycket mer än vad de får betalt för. De blir av med statliga bidrag därför att de inte passar i bidragstagarnormen, trots att de inte har någonting. De är också den första klassen som förväntas ha högre utbildning än den som krävs för det arbete de ska utföra. Vi talar om unga, högutbildade inom kreativa yrken, vi talar om papperslösa migranter och arbetslösa i arbetarklassen:
– Deras situation skapar starka känslor av utsatthet och frustration. De får inte pension och föräldraledigt. De kommer aldrig in i det systemet. De lyckas inte heller bevisa för systemet att de är fattiga på riktigt. De sociala skyddssystemen har i mångt och mycket upphört, så de har inte tillgång till dem heller. De är den första klassen som systematiskt förlorar rättigheter i sitt eget samhälle.

Miljoner människor drabbas av vad Guy Standing kallar för medelklassens politik. Och de människor som drabbas försöker hitta någon att skylla på och faller lätt för populister som Sverigedemokraterna, menar han.
Därför vill han att alla ska ha tillgång till grundläggande trygghet. En mänsklig rättighet.
– Du behöver trygghet för att kunna fungera som medborgare. Inte bara ekonomisk trygghet, utan också möjlighet att göra din röst hörd, säger han och menar att fackföreningarna är förlegade i den rollen, något som inte känns helt rätt att säga när SEKO-strejken rullar på för fullt och allt fler fackföreningar ansluter sig och lägger tryck på arbetsgivarorganisationen Almega.
Men, Guy Standing vill ha en ny vision. I 28 år har han förespråkat basinkomst. I början tillhörde han en grupp intellektuella som var ”galna, dåliga och farliga att känna”. Deras motto var ett citat från Milton Friedman: ”Vårt jobb är att förespråka omöjliga idéer tills de inte bara blir möjliga, utan oundvikliga”:
– Han menade att det kunde ta trettio år. Nu verkar vi ha kommit till den tiden. Folk börjar tycka att våra idéer är rimliga. I Spanien dök plötsligt partiet Podemos upp, en social rörelse som förespråkar basinkomst och som fick 1, 2 miljoner röster i valet till EU-parlamentet. Utan pengar och ordentlig organisering.

Vi får basinkomst ordentligt förklarat för oss. Att varje laglig medborgare i ett samhälle ska ha tillgång till en viss inkomst varje månad, som en rättighet. Varför? Guy Standing menar att det visserligen finns instrumentella anledningar, men att den som förespråkar basinkomst idag, främst ska göra det på etiska grunder:
– Alla ska inte bara ha rätt till grund­läggande trygghet, vi måste också tänka historiskt och se att den rikedom som dagens samhälle bygger sina inkomster på inte skapats av oss utan av tidigare generationer. Vi vet inte vems förfäder som skapade rikedomarna, alltså bör alla ha tillgång till dem.
Som exempel tar han industristaden Middlesbrough i nordöstra England, en gång blomstrande genom järnmalmsfyndigheter. Fyndigheter som byggde den industriella revolutionen och det brittiska imperiet. Stålet från Middlesbrough finns till exempel i Golden Gatebron i San Fransisco.  Idag är staden i ruiner. De 140 000 invånarna lever i fattigdom och otrygghet. Hopplösheten hänger över husen. I södra England lever samtidigt människor i lyx och överflöd på de rikedomar som arbetarna i Middlesbrough en gång producerade.
– Skulle det inte vara mer rättvist med en ekonomisk fördelning som gjorde så att ättlingarna till dem som skapade rikedomen, fick tillgång till en del av den, nog för att kunna leva ett hyfsat liv?

Ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart samhälle. Där samma kontrakt gäller för alla, istället för att fler och hårdare krav och regler gäller för dem som hamnat på samhällets botten, än för dem som flyter ovanpå. Ett samhälle utan en diktatorisk arbetslinje. Där människor har så att de klarar sig och därför kan delta aktivt i samhällsbygget. Det är vad Guy Standing strävar efter. Han påpekar att försök med basinkomst i byar i Indien inte har resulterat i att människorna där blivit mindre aktiva, utan tvärtom, de har fått möjlighet att fullfölja projekt och arbetsplaner.  Därför att de inte behöver oroa sig för hyra och mat för dagen:
– Människor som är fattiga och otrygga är inte dumma och lata, de är fattiga och otrygga.
Han beskriver hur systemet skulle se ut. Understryker att de viktigaste aspekter­na inte är ekonomiska, utan emancipatoriska. Att människor får möjlighet att arbeta med saker som tryggar allas vår fortlevnad istället för att slå undan fötterna på dem.
Sedan haglar frågorna in. Långa, insatta frågor. De flesta skrivna på papperslappar. Svaren blir en föreläsning till. I princip lika intressant. Efteråt tar böckerna slut i ett nafs och Guy Standing signerar i rasande fart. Basinkomst verkar vara på tapeten, i Spanien liksom i Sverige.

Text och foto:
Emma Lundström

, , , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.