Beatrice Asks juridiska attack mot arbetarrörelsen

Närmast dold bakom midsommargrönskan avlevererar justitieminister Beatrice Ask (M), ett frontalangrepp mot arbetarrörelsen. Det handlar om partibidragen. Maskerat som bara en ambition att tillmötesgå EU-kraven på genomlysning av bidragssystemen attackerar hon fackföreningsrörelsens rätt att stödja politiska representanter. Vad som inleddes som ett EU-krav gentemot hemliga bolagsmiljarder till lojala klientpolitiker, söker Ask vränga till ett veritabelt förbud mot fackligt politiskt engagemang.
Det är så själva innebörden av hennes utredning av de fackliga bidragen till socialdemokratin ska tolkas. Att enskilda fackföreningsmedlemmar som inte alls gillar socialdemokraterna, genom sina fackliga medlemsavgifter bidrar till socialdemokratiska valkampanjer, framställs av Ask som “märkligt” och närmast som ett demokratiskt övergrepp.

Inte heller radikala socialister i opposition mot S-politiken uppskattar att stora delar av fackföreningsrörelsen supportar socialdemokratin. Men det är en fråga för just medlemmarna i fackföreningsrörelsen! Fackliga organisationer måste ha rätt att stödja politiska representanter som kan driva lönearbetarnas frågor. Fackföreningar måste kunna bilda och stödja arbetarpartier.
Attackerna mot den rättigheten är ingenting som bara inleddes av moderaterna år 2014. Den har följt arbetarrörelsens kamp sedan dess tillkomst i slutet av 1800-talet då konservativa och liberaler ständigt sökte tvinga den framväxande fackföreningsrörelsen bort från politiken. I dagens egofixerade nyliberalism riskerar Asks utredningsplaner att dupera en aningslös opinion som inte inser vad som står på spel: “Vaddå, jag gillar inte sossarna, varför ska min fakföreningsavgift stödja dem?”

Men det handlar inte om just socialdemokraterna utan om rätten för lönearbetarnas fackliga kollektiv att själva besluta, utan statens och bolagspolitikernas inblandning. Alltså besluta som kollektiv, även om ett antal enskilda fackföreningsmedlemmar blir missnöjda. Socialister verkar för att dessa kollektiva beslut blir demokratiska och bryter med socialdemokratisk högerpolitik.
Beatrice Asks syfte är tvärtom att omöjliggöra det fackliga kollektivets motstånd mot just högerpolitik.

Håkan Blomqvist

,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.