Asylstafetten nöter asfalt igen

13 juni 2014

Förstasidan, Nyheter

Asylstafetten 2014. Foto: Asylstafetten

Återigen trampar deltagarna i Asylstafetten de svenska landsvägarna. Bakom sig har de lämnat Malmö och Möllevångstorget. Framför sig har de ett pärlband av orter som de planerar att besöka under vandringens gång genom Skåne och Småland, en färjetur, och till sist det hägrande slutmålet: Gotland och politikerveckan i Almedalen.
För huvudsyftet med stafetten är ju just att påverka. Att lyfta frågan om svensk asylpolitik. Att den måste bli mer human. Och vilken plats passar då bättre att avsluta en sådan manifestation på, än opinionsbildningens mecka i Visby?

På vägen hoppas deltagarna, precis som förra året, att det blir många samtal med ortsbor och politiker, om hur det är att vara flykting, om papperslösas och asylsökandes situation. Det planeras för kulturevenemang och manifestationer. Och för att fler och fler ska ansluta sig till skaran av vandrare. Så att trycket på samtalsklimatet ökar och kraven på att fler asylsökande måste få skydd och att papperslösas rättigheter respekteras kan få verkligt gehör. Asylstafetten är ett ideellt arrangemang och alla ska kunna gå med, oavsett ekonomisk situation.

Många av de vandrande har egna erfarenheter att dela med sig av, flera av dem är unga och skulle i media få benämningen ensamkommande flyktingbarn. Det är de unga människor som ofta får sin ålder ”bestämd” här i Sverige genom skelett- och tandröntgen, vilket Sveriges Radio rapporterade om häromdagen. De som befinns vara över 18 år utvisas. Vad som händer dem när de återvänder till hemlandet, eller till det land de först kom till i Europa, är inget Sverige tar ansvar för. Vi sätter dem på flyget. Det kallas tvångsutvisningar och är något alltfler ensamkommande flyktingbarn råkar ut för.
EU-pengar bidrar bland annat till effektivare avvisningar av barn till länder som Irak och Afghanistan. För varje så kallat ”avslutat barn-ärende” får avdelningarna på Migrationsverket 4 500 kronor. Sverige har bland annat avvisat ett stort antal barn till Serbien, Italien, Danmark, Norge och Tyskland.
Under 2012 ökade antalet ensamkommande flyktingbarn med 35 procent jämfört med året innan. Det rörde sig då om närmare 3 600 barn. 1 940 av dem kom från Afghanistan.

EU:s byrå för grundläggande rättigheter, FRA är inte nöjd med hur Sverige hanterar tvångsutvisningarna. I myndighetens årsrapport från 2012 konstateras att ”den utomstående kontrollmekanism som Sverige tillhandahåller – möjligheten att låta JO, JK och förvaltningsdomstolar göra prövningar och granska utvisningar – inte kan anses nå upp till det ’effektiva övervakningssystem’ som EU kräver i den lag som reglerar frågan, Återvändandedirektivet”.
I vintras rapporterade Ekot om att Sverige inte uppfyller kraven på oberoende övervakning vid tvångsutvisningar, enligt EU:s byrå för grundläggande rättigheter. Då hotade EU:s gränskontrollsmyndighet, Frontex, att avbryta samarbetet med Sverige, vilket, enligt rapporteringen, skulle öka kostnaderna för utvisningarna med många miljoner. Därför finns det nu planer på ett system för oberoende observatörer vid tvångsutvisningar i Sverige. Men flera organisationer, bland annat Amnesty och Röda Korset har tackat nej till uppdraget. Risken är att den oberoende observatören legitimerar utvisningen.

Förra året gick stafettdeltagarna i 34 dagar innan de gick ”i mål” på Medborgarplatsen i Stockholm med trötta fötter, stora leenden och en obändig energi. I år ska de gå cirka 40 mil. Det är bara att hoppas att de lyckas göra sina röster hörda i Almedalsbruset. Att politikerna kan göra precis det som Asylstafetten önskar på sin hemsida: ”lyssna på dem som drabbas av den nuvarande flyktingpolitiken – och att ta deras berättelser på allvar.”

Text och foto:
Emma Lundström

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.