”Vi skriver dikter när människor dör”

Serhij Zjadan. Foto: Emma Lundström

– Kriget har kommit till Ukraina. Det går inte att låtsas att det inte har det. Jag tror att det är början på ett inbördeskrig. Min enda förhoppning är att det inte ska sprida sig. Att det ska hålla sig lokalt. Men varje dag för med sig nya offer, säger den anarkistiske poeten, författaren och musikern Serhij Zjadan där han sitter framme på scenen i Södra teaterns bar i Stockholm.
Tidningen 10TAL håller litteraturfest och har bjudit in den ukrainske författaren vars debutroman från 2004, Depeche Mode, nu översatts till svenska. Journalisten Dmitri Plax ställer frågor om situationen i Ukraina. Han undrar: ”Finns det någon mening med det som händer?” Serhij Zjadan, som deltagit i protesterna från början och både framträtt på Maidan, och i hemstaden Charkiv, säger att det självfallet inte finns någon mening i att folk dör. Samtidigt menar han att det var värt det att kämpa för de demokratiska värderingarna och utmana den tidigare presidenten, Janukovytj:
– Folk gick ut på gatorna för sin frihet och sin mänskliga värdighet. Det handlar om värdegrund. Majoriteten vill inte leva i den postsovjetiska världen längre. Men det som händer nu är tragiskt.

Serhij Zjadan menar att författare väldigt sällan håller i k-pistar och att deras roll är principiellt viktig i en situation som den som nu råder i Ukraina. Att den till viss del liknar en journalists eller Röda korset-arbetares; att behålla ett visst avstånd och reflektera över det som sker på ett relativt objektivt sätt. Även om han anser att objektivitet är en chimär:
– Jag stödde revolutionen och Maidan från början, men jag har aldrig gömt ansiktet eller tagit till vapen. Därför tycker jag att jag har rätt att tala om det som händer i mitt eget land. I den här akuta konflikten är det viktigt att konstnärerna fortsätter att göra det de gör. Vi får inte bli gisslan under omständigheterna. Självklart är det viktigt att stå för sin politiska åsikt, men det är också viktigt att det finns plats för konsten och kulturen. Till det som gör oss till de vi är.
Han berättar om hur Maidan i början var som en gigantisk rockkonsert. Hur han var övertygad om att idéerna skulle få gehör. Verkligheten visade sig sedan vara mycket ”sorgsnare och tuffare”, fylld av ”girigheten och maktbegäret från politikerna”.
Trots händelseutvecklingen tänker Serhij Zjadan inte vika sig, inte sluta tala och skriva:
– Vi befinner oss i en ganska ambivalent situation som konstnärer. Vi skriver dikter när människor dör. Men jag tycker att polackernas inställning när landet var ockuperat av fascisterna under andra världskriget var bra. De hade underjordiska universitet och förberedde sig på ockupationens slut.

Förutom att räknas som en av sin generations främsta författare i hemlandet, är Serhij Zjadan också aktivist. Han skriver om social problematik i Ukraina. Om bittra erfarenheter av kommunism och kapitalism. Menar att många i väst inte verkar ha märkt att Sovjet inte har funnits sedan 25 år. En bild som Putin gärna underblåser, enligt honom.
Helst skulle Serhij Zjadan inte vilja sitta här och prata politik. Det smärtar honom att berätta om blodigheterna. Han vill hellre berätta om kulturen, det vackra landskapet och de människor han vuxit upp med i östra Ukraina. För honom är det allra viktigaste att kunna prata med de människor han har omkring sig.
– Vi ska fortsätta leva i samma land. Det är viktigt att vi snabbt hittar kontaktytor som leder till dialog, säger han och förklarar att konflikterna inte handlar om språk och etnicitet, utan om värderingar:
– Språkfrågan är inte störst i Ukraina just nu. Utan korruptionen och oligarkerna. Somliga nöjer sig med vad oligarkerna slänger till oss, andra vill förändra landet. Men man kan inte säga att det bara är ukrainsktalande ukrainare som vill det ena, och tvärtom. Det är väldigt blandat.
Om det nazistiska partiet Svobodas platser i den nya ukrainska regeringen säger han att revolutionen inte var ideologisk i sig:
– Putin och vissa i väst vill presentera den som en nationalistisk revolution. Det är lätt att se svart och vitt. Men på Maidantorgen fanns inte först och främst nationalister. Det var människor som stödde de demokratiska, liberala, västerländska idéerna. Fotbollssupportrar och antifascister kunde enas mot den gemensamma fienden. Idag är den alliansen omöjlig.

Text och foto:
Emma Lundström

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.