Välfärdsfestival i Stockholm: När de som går på knäna reser sig och säger ifrån

16 maj 2014

Förstasidan, På plats

Förbannad. Foto: Emma Lundström

Upproren har följt på varandra de senaste åren. De sociala avstampen för ett samhälle för alla. Där ingen faller utanför. Där arbetsvillkoren är humana. Där ingen behandlas annorlunda på grund av sitt utseende, sitt namn, sin härkomst. Där de gamla, de unga, de sjuka, de som bor i förorten och på landsbygden alla har rätt till lika och bra vård och omsorg. Nu bryter vi tystnaden, Nej till vinster i välfärden, Hemtjänstupproret, Doroteaupproret, Linje 17 mot rasism…namnen berättar vad det är fråga om: det här duger inte, saker och ting måste ändras. Och vi tänker se till att det sker. Lördagen den 10 maj var det Välfärdsfestival runt om i landet. Valupptakt för Folkkampanjen för Gemensam Välfärd.

Välfärdsfestival. Foto: Emma LundströmRå, fuktig kyla och risk för regn. Helt fel väder för en festival. Men det är ändå ganska så trångt kring den lilla scenen mitt på Medborgarplatsen i Stockholm. Det har bildats ett eget litet torg mellan tälten där de olika upproren står redo att svara på frågor och diskutera.
Just nu hörs ord från scenen om vad som händer när privata vinstintressen tar över kollektivtrafiken. Regnet duggar på och Theo Bodin, aktiv i Socialistiska läkare och dagens konferencier, kliver upp och säger att vi är här för att samtala om hur vi ska försöka ändra på att välfärden privatiseras och att det är vinsterna som styr. Bortom Retro kör några låtar innan det är dags för Sanna Tefke att tala. Hon har varit anställd inom hemtjänsten i Stockholm i snart sju och ett halvt år och hon har varit med från början i arbetet med kampanjen.
De senaste åren har hennes arbetsplats varit privatägd. Arbetsgivaren köpte den av Stockholms Stad för 275 000 kronor:
– Äldreomsorgen och välfärdssektorn har drabbats av nedskärningar och minskade resurser de senaste tre decennierna. Hela tiden har vi i personalen fått höra att färre ska göra mer på mindre tid och för mindre pengar. Det är ingen slump att vi har den högsta sjukfrånvaron. Vi går på knäna hela tiden. Men det som hänt de senaste åren är någonting helt annat. Högerpolitiken har förvandlat i synnerhet Stockholm till en nyliberal experimentverkstad där vi privatiserar allt som går att privatisera, i en takt som endast matchas av Chiles under Pinochet. Vår välfärd har blivit en kassako för riskkapitalister. Vi ska inte bara hålla en för snäv budget, vi ska leverera vinst till aktieägare.Sanna Tefke. Foto: Emma Lundström

De äldre och sjuka får betala för det, de anhöriga får betala för det, och personalen får betala för det. Alla får det sämre. Utom de som plockar ut vinsten. Sanna Tefke tycker att privatiseringshetsen och avregleringarna är extra tydliga i hennes bransch. Hemtjänstföretagen har tredubblats sedan införandet av LOV, lagen om valfrihet. Hälften saknar kollektivavtal. Och på vårdutbildningarna på gymnasiet får eleverna lära sig att starta företag.
Dagen innan första maj i år kallade Sanna Tefkes chef till ett viktigt möte där hon sade: ”Vi har haft sex fina år ihop, men från och med imorgon ägs ni av Aleris”:
– Det var en liten chock. Aleris representanter sade att det inte kommer att bli någon skillnad. Även om de har sämre kollektivavtal än vad vi hade. De tog också upp att det varit mycket diskussioner i media om riskkapitalister i välfärden, och att vi inte ska vara oroliga för det, för Aleris ägs inte av riskkapitalister, de ägs av Wallenberg.

Åhörarna skrattar. Sanna Tefke berättar att chefen fick 25 gånger det hon gav, plus all vinst hon plockat ut under åren. Samtidigt finns det anställda som jobbar från 08.00 till 22.00, sex dagar i veckan, för en lön på 16 500. Högerstyret i Stockholm menar att allt ska lösa sig med det nya ersättnings- och tidsregistreringssystemet. Ett system som snarast jagar de anställda, inte företagen.
Systemet måste ändras. Politiken måste ändras. Pengarna måste hamna där de hör hemma. De måste gå till bättre arbetsförhållanden, löner och bra vård och omsorg. Det är budskapet. Och med tanke på den omfattande och stadigt växande opinionen mot vinster i välfärden borde det kunna bli verklighet:
– Vårdföretagarna vet att de har folket emot sig så det krävs att vi fortsätter hålla trycket uppe, fram till valet och efter, så att vi får den här förändringen.

Rapokalyps. Foto: Emma LundströmSkådespelaren Anita Berger framför en text ur Onådiga luntan, vittnesmål från den verklighet som många långtidssjuka lever i, om hur de behandlas som brottslingar av Försäkringskassan. Theo Bodin påpekar att kampanjen inte bara vill stoppa nedskärningarna och vinsterna i välfärden, utan också utveckla den:
– Vi måste ha en idé om vart vi vill nånstans. Tiden då vi bara försökte säga stopp är förbi, nu är det vi tillsammans som kan forma framtiden!
Bandet Rapokalyps får upp värmen bland de lyssnande. Sedan kommer Ola från Linje 17 mot rasism. Han säger att vissa kanske undrar varför Linje 17 deltar i en festival för välfärd:
– Det som mer än något annat kan få passiv vardagsrasism att övergå i aktiv motvilja och rasistiskt, politiskt engagemang, det är tron att de andra, invandrarna, hotar ens personliga välfärd. Och just det är vad 90 procent av Sverigedemokraternas politiska retorik går ut på.Ola från Linje 17 mot rasism. Foto: Emma Lundström

Han läser en strof ur Kjell Höglunds sång om jakten på syndabockar, Häxprocess: ”Ska vi aldrig lära oss förstå, att det är något skumt med att banken alltid vinner, trots att häxbålet i hörnet oavbrutet brinner?” Menar att ”banken” också kan syfta på de privata aktörerna i välfärden som plockar ut miljardvinster medan de anställda går på knäna, på de redan välbärgade som gagnats av de stora skattesänkningar som genomförts under senare år, samtidigt som grundläggande behov inom vård, skola och omsorg inte uppfylls:
– Så mycket enklare för dem om problemet framställs som att det är en invandringsbroms vi behöver, inte en reformerad välfärds- och skattepolitik som skulle minska deras vinster och höja deras skatt. Jag har svårt att se det som en slump att SD har fått ett uppsving i opinionen bland LO-anslutna efter ett antal år av borgerligt styre med privatiseringar, ökade ekonomiska klyftor och en betydligt mer desperat situation för den som är arbetslös eller jobbar inom lågbetalda, så kallade lågstatusyrken, samtidigt som socialdemokratin bara hummat om saken när den tillfrågats om hur det blir med att återställa skattesänkningarna och förbjuda privata vinstintressen inom välfärden.
Ekonomiska klyftor skapar sociala klyftor och tillsammans skapar de rädsla, rädsla som kan leda till rasism:
– Det bästa sättet att förändra våra inrotade tankesätt är mer mångkultur, mer ekonomisk jämlikhet, mer trygghet och mindre segregation mellan grupper, därför är vi här idag.

Hemtjänstupproret .Foto: Emma LundströmLina och Malin från Hemtjänstupproret läser upp vittnesmål som de har fått in på sin Facebooksida och berättar att upproret vill bort från ”en tillvaro där ekonomiska intressen går före människors värde och rätt till bra vård och omsorg”. Målet är en ”äldreomsorg med brukarnas behov och delaktighet i centrum, fri från underbemanning och stress”. De kräver att övervakningen stoppas. Andrum och kisspauser. Att deras kompetens inkluderas i planering och beslut som rör dem.
Musik och mingel och fler tal. Johan Ehrenberg från ETC förklarar siffror. Två och en halv miljard har gått till försörjningsstöd under det sista kvartalet, under samma kvartal har de fyra storbankerna gått med 25 miljarder i vinst:
– Det betyder att vi i Sverige satsar tio gånger mer pengar på att en procent av de rikaste ska bli rikare, istället för att ta bort fattigdomen. En tioprocentig skatt på bankvinsten skulle betala hela försörjningsstödet, är det inte absurt?Johan Ehrenberg. Foto: Emma Lundström
Fler siffror. Hälften av alla kvinnor i Sverige kommer att bli fattigpensionärer. Arbetslöshetsersättningen har blivit så låg att många riskerar att hamna under försörjningsnormen. Sjukersättningen är så dålig att den som blir långvarigt sjuk också blir fattig:
– Vi har skapat ett fattigsamhälle mitt i världens rikaste land.
Samtidigt har arbetslöshetsförsäkringen gått med 90 miljarder i överskott sedan 2001, pengar som löntagare betalat in, men aldrig fått ut. Pengar som har gått till skattesänkningar, enligt Johan Ehrenberg. Samma sak med sjukkassan:
– Sådana siffror får man aldrig se därför att de berättar något politiskt väldigt farligt, nämligen att vi har råd att krossa fattigdomen i Sverige. Men vi har fått ett girighetssamhälle där nyliberalerna sitter och förhandlar med Gud och Allah om att få ta med sig sitt bankkonto efteråt.
Ännu mer applåder får han när han säger att vi måste ta tillbaka det förbjudna ordet bidrag:
– Bidrag är bra. Bidrag är solidaritet. Bidrag är att utjämna i samhället från den rika till den fattiga. Vi är stolta över våra bidrag. Vi måste våga vägra vara borgare!

Nu bryter vi tystnaden. Foto: Emma LundströmDet blir musik med Jan Hammarlund. Det blir tal om hur EU påverkar välfärden negativt och tal om den hopplösa situationen för lärarna. Och så hamnar vi till slut hos dem som ska ta hand om effekterna av det samhälle vi nu har. Amin Wikman och Nadja Gürsoy från socialtjänstarbetarnas nätverk, Nu bryter vi tystnaden, rapporterar om socialpolitikens konsekvenser, från socialarbetargolvet. Om de förändringar i socialförsäkring och bostadspolitik som slår ut människor i fattigdom och bostadslöshet:
– Vi möter utslagning och fattigdom varje dag. Vi möter behov som vi inte har tid eller resurser att bemöta. Vi går på knäna. Vi är trötta, vi är besvikna, och vi är jäkligt arga. Därför bryter vi tystnaden. Nu får det vara nog. Det kan inte vara så att vi i ett av världens rikaste länder inte kan möta människors basala behov av försörjning, bostad, vård, eller skydd.
Det som skulle vara folkets socialtjänst handlar nu bara om en budget i balans:
– Hur gick det till när organisationen av det sociala arbetet marknadiserades, enligt New Public Management, och medborgarna reducerades till att bli varor och utgifter i ett köp- och säljsystem? Hur går det ihop att vi, under parollen ”arbetslinjen” och pratet om människors eget ansvar, ska tvinga människor att söka arbeten och bostäder som inte finns? Hur gick det till när psykisk ohälsa blev den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro i Sverige? 2013 medicinerade över en halv miljon kvinnor i Sverige med SSRI-preparat, är det verkligen lösningen på problemet?

Socialarbetarnas lista är lång och det är bara sorgligheter. Sammanlagda blir dagens vittnesbörder från de arbetsplatser där den avvecklade välfärden värker som mest med sin frånvaro, en berättelse om ett land med sönderskavda knän. Ett land som har ont. Som har fått så nog som det går att få. Som knakar i fogarna, läcker och har tappat årorna i sjön. Som skickar upp nödraketer för att de svepande strålkastarna ska riktas åt rätt håll. Så att båten kan bärgas.

Text och foto:
Emma Lundström

, , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.