Presidentvalet i Ukraina medför ingen förändring

Den segrande oligarken Petro Porosjenko tillhörde redan den styrande eliten. Fascisterna i Ukraina är fortfarande inte uträknade. EU och USA är valets stora segrare.

Oligarken Petro Porosjenko har utropat sig till segrare i det ukrainska presidentvalet. Utöver att tillhöra den styrande ekonomiska eliten, som har plundrat det ukrainska folket de senaste 25 åren, har han också på samma sätt sedan länge tillhört den politiska eliten och haft en stadig fot i varje läger. Han var en av huvudfinansiärerna av den ”orangea revolutionen” 2005, som förde Viktor Jusjtjenko och Julia Tymosjenko till makten. Porosjenko fick då olika politiska poster som ordförande för ukrainska säkerhetsrådet och finansutskottet, och slutligen som Ukrainas utrikesminister 2009-2010.
Men Porosjenko gav också ekonomiskt bidrag till den nu störtade presidenten Viktor Janukovytjs Regionernas parti, och var handels- och ekonomiminister i Janukovytjs regering och en av dem som arbetade fram frihandelsavtalet med EU; det som Janukovytj till sist inte skrev under, varpå han störtades av de västvänliga högerkrafterna på Maidan.

Att Petro Porosjenko blir ny president i Ukraina visar alltså att den så kallade Maidanrevolutionen inte har medfört någon som helst förändring av de ekonomiska, politiska och byråkratiska strukturerna i Ukraina, annat än en ratificering av det omstridda handelsavtal med väst, som den störtade Janukovytj ändå förr eller senare skulle ha skrivit på. Petro Porosjenko har också uttryckt en klar önskan om att Ukraina ska gå med i Nato.
Och samtidigt som valet hyllas som en ”demokratisk framgång” av västerländska politiker som Carl Bildt, strömmar rapporterna in om valfusk och hur oppositionella misshandlas och hindras från att ställa upp i valet, som Kommunistpartiets ordförande Petro Symonenko.

Det nazistiska partiet Svobodas och den paramilitära organisationen Högra sektorns kandidater fick väldigt få röster i presidentvalet, vilket den svenska vänstertidningen Dagens ETC i ett ledarstick kommenterade med: ”Uppenbart var fascisterna i Ukraina en extrem minoritet” och ”Ukraina är inte brunt” (27/5). Men ETC drar en farlig slutsats. Det är skillnad på ett presidentval där det bara kan finnas en vinnande kandidat, och ett parlamentsval där röster fördelas proportionerligt.
Fascisterna är långt ifrån uträknade i Ukraina. Porosjenko har sagt att han tänker behålla den nuvarande regeringen, där flera ministrar tillhör det nazistiska partiet Svoboda, som för övrigt också kontrollerar riksåklagarämbetet. Ute i vissa västliga regioner dominerar Svoboda dessutom helt den lokala politiken där de har majoriteten av rösterna. Och den fascistiska Högra sektorn är fortfarande kärnan i den nya ukrainska poliskåren och den Freikorps-armé som sätts in mot folkupproret i östra Ukraina.

Petro Porosjenko har nu lovat att han med alla medel ska återta utbrytarregionerna Donetsk och Lugansk och att han inte tänker förhandla med ”terroristerna”, det vill säga miljoner vanliga människor i östra Ukraina, till stor del industri- och gruvarbetare, som inte längre vill ha med Kievs nyliberala högerpolitik att göra.
Ironiskt nog får Porosjenko mer eller mindre stöd från Rysslands president Putin, som precis som Carl Bildt erkände det ukrainska presidentvalet som legitimt och Porosjenko som Ukrainas nye president. Samtidigt blir det allt mer tydligt att Ryssland inte tänker ingripa militärt för att stödja det så kallade ”pro-ryska” upproret i östra Ukraina.

Samma dag som presidentvalet den 25 maj, stormade en till stor del obeväpnad folkmassa oligarken Rinat Achmetovs palatsliknande bostad i Donetsk, där han är efterlyst av den nybilade Folkrepubliken Donetsk som ”folkets fiende” eftersom han stödjer militärens och fascisternas försök att krossa republiken.
Rinat Achmetov, som redan hade flytt från Donetsk till något av sina andra palats i väst, är Ukrainas rikaste man och äger en stor del av gruvorna och industrierna i östra Ukraina. Folkrepublikerna Donetsk och Lugansk har nu nationaliserat Achmetovs samtliga tillgångar, och i ett uttalande uppmanat de tidigare strejkande arbetarna att återgå till jobbet: ”Dessa företag är nu era!”

Per Leander

, , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.