Högerpolitiken bäddar för fascismen

16 maj 2014

Förstasidan, Nyheter

Samtal om hotet från fascismen. Foto: Emma Lundström

100 platser. Det är vad rasistiska och nationalistiska partier förväntas ta i Europaparlamentet efter valet i slutet av maj. Det är ingen nyhet att högerextremism och fascism är på frammarsch i Europa. Unken sexism, rasism och homofobi i en skräckslagen kombination. Också här i Sverige. Vi har sett det. I enskilda våldsamma handlingar och i ett förskjutet sätt att formulera sig i politiken. På årets upplaga av Feministiskt forum på ABF i Stockholm höll nättidningen Feministiskt perspektiv ett seminarium med avstamp i frågor kring hur vi ska förstå och bemöta den växande fascismen. Samtalet kom till stor del att handla om normaliserandet av det extrema – när vi slutar att kalla fascism vid dess rätta namn – och om konsekvenserna av ökande inkomstskillnader.

Idéhistorikern Edda Manga är noga med begreppen, hon vill inte kalla Sverigedemokraterna för extremhöger, enligt henne är de fascister, de ser nationen som det viktigaste av allt. Hon menar att höger/vänsterskalan inte riktigt går att applicera på fascisterna, men att högerpolitiken är grundläggande för att fascismen ska växa. Hon varnar för att tillåta grupperna att slippa förknippas med begreppet, och för mittencentreringen i politiken.
Malin Björk känner nog många igen som politikern som stoppade tvångsutvisningen av en småbarnsfar genom att ställa sig upp på flygplanet, nu kandiderar hon till EU-parlamentet för Vänsterpartiets räkning. För henne är det självklart att fascismen hör hemma högerut:
– SD röstar med högern i 95 procent av fallen. Samma sak gäller i EU-parlamentet. De röstar med de andra socialkonservativa männen. Vår utrikesminister, Carl Bildt (M), har kallat fascisterna i Ukraina för ”övertygade demokrater”. Idag behövs starkare vänsterkrafter, och då menar jag verklig vänster.
Hon talar om hur klyftorna växer. Att visionen om ett samhälle för alla bara är ett minne. Att hopplösheten breder ut sig. Menar att vi måste ta oss an demokratifrågorna på allvar.

Journalisten och författaren Annika Hamrud påpekar att fascismen inte varit borta, att den funnits där hela tiden. Sysselsatt med att formera sig. Sverigedemokraterna bildades 1989. Sedan dess har de ”ompaketerat sitt partiprogram, ett ord Annika Hamrud lärt sig av Erik Almqvist, Sverigedemokraternas före detta ekonomisk-politiske talesperson, som ju emigrerade till Ungern häromåret. Han ska ha sagt att partiprogrammet är detsamma som på 80-talet, bara ”ompaketerat”.

Soraya Post, EU-parlamentskandidat för Feministiskt Initiativ menar, i likhet med Malin Björk, att en av de viktigaste orsakerna till den växande fascismen är den ökande fattigdomen i hela Europa. Att fascisterna fångar upp de andra partiernas misslyckande. Fångar upp missnöjet. Ger människor någon att skylla på.
– Vi behöver göra kirurgiska ingrepp i vår demokrati, det räcker inte med lite plåster här och där, vi måste ha en strategi. Annars står vi plötsligt där, inför förintelsen.
Edda Manga håller med om att mittencentreringen av politiken är en viktig orsak till den fascistiska vågen.
– Man tror att tillväxtvänlig, kapitalistisk ideologi, tillsammans med liberal demokrati är enda lösningen. Istället för politik handlar det om administration av den här modellen. Det handlar om att underhålla en redan bisarr inkomstdistribution, oavsett om det är Moderaterna eller Socialdemokraterna som styr, säger hon och tipsar om en film som Aftonbladet har gjort, om de ökande inkomstskillnaderna i Sverige:
– Vi lever i ett samhälle som handlar om att kontrollera människor. Det nationella kontraktet är satt på undantag.
Hon menar att det är viktigt med klassanalys. Eftersom det enda de ”vita” som befinner sig i fel ände av inkomstskillnaderna erbjuds, är vithetens privilegium, svenskheten, känslan av att ”vi” sitter i båten tillsammans. Allt för att rikta bort blickarna från det faktum att vissa åker första klass premium deluxe, medan andra får skrubba däck eller skala potatis, och ännu andra har drunknat i ett förtvivlat försök att ta sig ombord:
– Eftersom vi har hamnat i det globala kapitalets klor, längtar vi tillbaka till nationalismen. Det måste finnas en vision om hur omfördelningspolitik kan överskrida nationsgränser så att vi inte längtar tillbaka till något som inte längre är.

Vänsterpartiet har fått kritik för att de deltar i valet till EU-parlamentet trots att de är EU-kritiska. Malin Björk tycker inte att det finns någon motsättning i det. Den som inte deltar kan ju inte heller påverka och förändra:
– Vi i Vänsterpartiet tror att feminismen är en jättevass och viktig motkraft mot extremhögern. Vi står för allt det där de inte är. Vi står för ett öppet samhälle. Vi har en väldigt aktiv linje när det gäller EU:s flykting- och migrationspolitik. Vi vill riva ned murarna som bidrar till att människor förlorar sina liv. Den konflikten står också mellan höger och vänster, säger hon och menar att det är jätteallvarligt med den ödesbestämda politiken som bara ska administreras. Hon pratar om ungdomsarbetslösheten i Grekland som nu är närmare 60 procent. Något som hon menar att EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M) ska ha kommenterat med att ”det var den enda medicinen”.
– Vänstern bjuder motstånd mot den här ”ödesbestämda” ekonomiska politiken som rustar ned. Vi ska vara de där kropparna som inte får finnas i extremhögerns världsbild. Vi måste ha maktperspektiv och klassperspektiv. Vi måste förstå och utmana den ekonomiska makten. Annars blir det svårt att skapa det samhälle där alla värderas lika. Vi måste få till en omfördelningspolitik som inte bara har en ideologisk vision om människors lika värde, den måste konkretiseras.

EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (FP) kunde inte komma på seminariet, men angående EU-parlamentet har hon en hälsning: ”Det är sådana mörkermakter och gubbslem som man inte kan tänka sig i Sverige. Det måste skapas en större medvetenhet bland väljarna.”
Annika Hamrud är orolig för att det kan komma att bildas oheliga allianser mellan en allmän konservativ våg – till exempel de stora demonstrationerna i Frankrike mot äktenskap för alla, aborter och genuspedagogik – och högerextremrörelsen.
– Det som sker nu är att de ultrareligiösa krafterna har hittat gemensamma punkter med de fascistiska krafterna, säger Soraya Post och menar att vi måste arbeta hårt för att väcka opinion, påminna om demokratin:
– Vi måste försöka få politiken att hamna där den ska vara, bland folket. Det är det viktigaste, och det har man raserat.
Edda Manga vill avsluta med att påminna om att det finns ett stort motstånd mot de fascistiska krafterna. Att motståndet också växer.

Text och foto:
Emma Lundström

, , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.