Ett år senare: forskarna rättar bilden av Husbykravallerna

Husby bilar brinner

Ett år har nu gått sedan oroligheterna i Husby ett par nätter i maj, då bland annat många bilar sattes i brand.
– Det blev enorm uppmärksamhet i massmedia, som följdes av tystnad, säger Magnus Hörnqvist, docent i kriminologi. Han är en av flera forskare från Stockholms universitet som studerat hur Husbyborna själva upplevde händelserna, och varför de tror att det blev som det blev.
– Mycket av det som sades eller skrevs av journalister, politiker och debattörer saknade empirisk grund, säger Magnus Hörnqvist.
– Som forskare var vi förvånade att så många så snabbt uttalade sig om händelserna i Husby utan faktauppgifter, säger Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia.
– Men det vi saknade var de boendes egna röster.

Enligt Magnus Hörnqvist var det som att trycka på en knapp när de åkte ut till Husby och bad folk att berätta.
– Det var allt från hur det känns att inte kunna betala hyran, till hur man blir trakasserad av polisen, eller hur mycket sämre allt har blivit i Husby sedan man flyttade dit för 15 eller 30 år sedan. De berättar sina berättelser på olika sätt. Alla börjar med olika infallsvinklar och lyfter fram olika saker, men allt flätas samman till en historia, säger han.
– Den grupp vi har intervjuat bestod av ett väldigt varierat urval vad gäller ålder och kön, och de hade olika uppfattningar men samma tema återkommer i alla berättelser, säger Paulina de los Reyes.

Enligt den rapport som forskarna nu presenterar, ”Bilen brinner, men problemen är kvar”, är det ett antal punkter som ständigt återkommer i Husbybornas berättelser.
En återkommande beskrivning är känslan att inte få bli en del av samhället. Upplevelserna av vardagsrasism och diskriminering. Man vill bli accepterad som medborgare i Sverige men får inte samma bemötande som andra svenskar.

Husbyborna pratar också om det demokratiska underskottet, och att de känner att politikerna inte lyssnar på dem, utan tar beslut ovan deras huvuden och utan hänsyn till de boende.
– Folk känner att de har använt sig av de demokratiska möjligheter som finns, men inte fått resultat och det frustrerar, säger Janne Flyghed som är professor i kriminologi.

Merparten är också mycket kritisk till polisens agerande, inte bara de kravallpoliser som kom som rymdmänniskor till Husby och enligt många gjorde mera skada än nytta där. Utan en generell kritik mot polisen som går långt tillbaka.
Det finns också ett generellt missnöje med massmedias bild av Husby och diskussionen om våldet. Att media bara fokuserade på den tillfälliga skadegörelsen och bilbränderna, men inte på det dagliga förtrycket som också är en typ av våld.
En ständigt återkommande beskrivning är också att de boende känner att det finns en stark gemenskap i Husby. Det finns många föreningar och ett väl fungerande civilsamhälle, och folk känner ansvar för varandra och sin förort.
– Rapporten visar att det finns väldigt stora skillnader mellan hur media beskrev händelserna och hur befolkningen själva upplevde det. Det är röster som inte har fått vara med tidigare i det offentliga samtalet, säger Paulina de los Reyes.

De flesta är överens om att polisens dödsskjutning av den 69-åriga mannen i Husby blev startskottet för upploppen.
– Men många menar att dödsskjutningen i sig inte var avgörande, utan polisens lögner om händelsen. Det vill säga att mannen bara hade blivit skottskadad och fick vård på sjukhus, ett falskt påstående som också massmedia ansvarade för att okritiskt sprida, säger Janne Flyghed som är professor i kriminologi.
– Folk är också besvikna på att det fortfarande inte har gjorts någon oberoende undersökning av dödsskjutningen, säger han.

Trots att studien är gjord av en grupp på åtta forskare från Stockholms universitet, så är undersökningen genomförd utan forskningsmedel, och till stor del genom forskarnas frivilliga arbete.
– Hade vi sökt bidrag skulle vi ha behövt vänta och då hade det här aldrig kommit igång. Vi ville samla folks berättelser medan de fortfarande var pinfärska, säger Magnus Hörnqvist.
Tanken är nu att fortsätta med arbetet om Husby, och att rapporten ska utvecklas till en antologi och publiceras i bokform.

Per Leander

, , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.