Det svenska gruvsmörgåsbordet är dukat – kom och ät och glufsa!

Fast mark, rent vatten. Foto: Emma Lundström

Sensommaren 2012 reste engagerade människor med en budkavle från Ojnareskogens gruvliga kamp mot skogsskövling och dricksvattenförstörelse till norra Sverige för att binda samman och uppmärksamma vårt land på den gruvboom vi lever i.
Kortsiktiga ekonomiska intressen med eviga och irreparabla skador på mark, vatten och kultur står idag emot långsiktighet, hushållning med ändliga resurser och utveckling av gröna näringar.
Den svenska regeringen har i sin mineralstrategi fastslagit att Sverige är och ska vara Europas ledande gruvnation. Att Sverige är det är inte att ta miste på, då gruvindustrin själva klassar Sverige som det gruvvänligaste landet i världen.

Var och en förstår att det inte kan bero på vår så kallade stränga miljölagstiftning. Gruv- och riskkapitalbolag gnuggar händerna av förtjusning då den svenska mineralavgiften är två promille.
Det svenska smörgåsbordet har fått en helt annan betydelse, där myndigheten Sveriges Geologiska Undersökning frikostigt och gratis upplyser om berggrundens innehåll. Myndigheten Bergsstaten säger i princip aldrig nej till ett undersökningstillstånd. Det framstår onekligen som en komisk poäng i sammanhanget att ett av de få ställen där myndigheterna vägrat undersökningsstillstånd är i Annie Lööfs Maramö.
Mark- och miljödomstolarna fastslår oftast gruvbolagens egna villkorsförslag. Länsstyrelserna runt om i landet har att förlita sig på företagens egenkontroller. Att som gruvbolag bli dömd för överträdelse av sina villkor och miljöbrott verkar vara en omöjlighet.

Vi samlades i söndags på Sergels Torg i Stockholm för att visa att vi inte accepterar det här tillvägagångssättet. Människor stannade spontant för att lyssna på talen och flera anslöt sig till demonstrationståget.
Nationellt och globalt har vi ett ansvar för att använda våra ändliga resurser med varsamhet, men också att ta ansvar för vår miljö och kommande generationers välfärd. Vi enades kring orden fast mark – rent vatten – levande kultur.

Fast mark är omsorgen om jorden, där vi vill se en skärpning av miljöbalken och en översyn/skrotning av minerallagen för att mineralbrytning ska få samma prövning som miljöfarlig verksamhet.
Vi kräver även översyn av egenkontrollsprogrammen. De ekonomiska styrmedlen och lagstiftningen måste förändras så att urban-, landfill- och harbourmining kan bli allvarliga konkurrenter till nyetablering av gruvor. Forskning vid Lin­köpings universitet visar på återvinningens stora potential.

Rent vatten är omsorgen om vårt vatten. Lagstiftningen måste skärpas och efterlevas så att människors rätt till drickbart vatten aldrig riskeras. Det ska vara omöjligt att bedriva gruvverksamhet inom ett vattenskyddsområde. Vatten bör även klassas som ett riksintresse.

Levande kultur är omsorgen om människorna på platsen, deras förutsättningar att kunna leva där och utöva sin kultur idag och i framtiden. En gruva får aldrig etableras på bekostnad av kulturvärden, undanträngning, lokal matförsörjning, förstöra för långsiktigt hållbara näringar eller äventyra hälsa och skydd som t.ex. nationalparker och Natura 2000.

Gruvboomen växer och den ekonomiska övertron med den. Idag behövs en riksdag och regering som vågar skärpa lagstiftning, ta betalt för råvaror och behandla naturresurser med långa tidsperspektiv.
Dagens system är ohållbart. Gruvbolag tillåts roffa åt sig så mycket de kan av berggrunden på kortast möjliga tid och strunta i konsekvenserna. Kommande generationer är värda en bättre mineralpolitik.

Stefan Mikaelsson
Ordförande Sametinget

Sara Wikström Olsson
Ordförande Fältbiologerna

Lisa Wanneby
Urbergs­gruppen

Göran Greider
Journalist

Åsa Moberg
Författare och journalist

Christer Borg
Ordförande Älvräddarnas samorganisation

Marie Persson
Nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck/Umeälven

Alva Snis Sigtryggsson
Årets Miljöhjälte 2012

Oscar Sedholm
Ordförande Samtingets ungdomsråd

Foto: Emma Lundström

, , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.