Året som alla älskar att hata

24 maj 2014

Böcker, Förstasidan, Kultur

Igelkott.

Varje år utser EU en igelkotthuvudstad. Politiker och näringslivsföreträdare i Björkå ser det som en möjlighet att sätta den lilla staden på kartan, locka turister och öka investeringsviljan. Projektet landsätts utan hänsyn till vare sig miljö eller igelkottar. Lokala proteströster tystas eller ignoreras. När projektet väl ska lanseras inträffar en händelse om vänder upp och ned på allt. Detta är i korthet handlingen i Håkan Wikells bok Igelkottsåret 2014.
Boken är en allegori över det nu pågående kulturhuvudstadsåret i Umeå och personer och händelser är bara nödtorftigt maskerade. I en av kapitelrubrikerna har till och med igelkottshuvudstad bytts ut mot just kulturhuvudstad.
Som berättelse betraktat kan Igelkottsåret 2014 liknas vid en blandning mellan Göran Häggs Faust i Boteå och Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl, men med avsaknad av den sistnämndes humoristiska blick. Stilistiskt sett är det breda persongalleriet alltför skissartat skildrat och handlingen tämligen rörig. Det förekommer dock instoppade samtidskommentarer som onekligen går att instämma i. Igelkottsåret 2014 sällar sig raden av kritiska debattinlägg om kulturhuvudstadsåret 2014. Det är frestande att se det som året alla älskar att hata.igelkottsaret-2014

En utgångspunkt för året var det breda kulturbegreppet där deltagandekultur stod i fokus. Detta har fått anhängare av traditionell ”finkultur” och fnysa. Samtidigt är förespråkare av en folklig kultur missnöjda då de menar att det syns för lite i programmet. De som är skeptiska mot att resurser satsas på kultur är upprörda och förespråkare för kultursatsningar tycket att det satsas för lite. Lokala kulturutövare menar att de får en alltför liten del av satsningen medan Stockholmsjournalister avfärdar programmet som provinsiellt. Det samiska inslaget kritiseras av såväl samiskfientliga strömningar som av samiska röster. De sistnämnda anser att samisk kultur inkorporeras och utnyttjas. Slutligen har kulturhuvudstadssatsningen kritiserats politiskt från högerhåll där åsikten är att för mycket går till ”vänsterkultur”. Från vänsterhåll har kritik riktats mot talet om ”kulturdriven tillväxt” och en lokal fastighetsmagnats inflytande.
Lite oväntat är det i svallvågorna av denna kritik och detta motstånd mot kulturhuvudstadsåret som mycket intressant kultur skapats. Eller egentligen är det kanske inte så oväntat utan befäster rollen av Umeå som ett centrum för motkultur. Tyvärr är inte Igelkottsåret 2014 ett särskilt signifikant bidrag till detta.

Jesper Enbom

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.