Var är vänsterns idéer?

13 april 2014

Förstasidan, Krönika

hampusweb

Det tycks vara arkeologi som står på vänsterns agenda. Över hela Europa och många delar av USA gräver oroade vänstermänniskor några lager ned för att söka efter Keynes skelett och utsätter det för intensiva studier – ”hur lyckades han?” Sex år efter finanskrisen 2008 som borde blottlagt nyliberalismen som det klasskrig den är springer vänstern fortfarande runt som huvudlösa kycklingar och kacklar –eller ja, skulle kackla om den hade något huvud – defensivt om stimulus och den eroderande effekten av åtstramning.

På den marxistiska kanten har vi inte behövt gräva utan har analyserat ett skelett i urminnes tider. Marx robusta ryggrad och benknotor har undersökts in till minsta cell. Vår analys? Sedvanligt klasskrig. Bristen är inte nödvändigtvis på idéer, utan politisk vilja och kamp. Vänstern har gett upp totalt och flytt fältet. Nja, detta är inte helt sant. Indignados och Syriza gör så gott de kan nere på kontinenten. Men var är den tyska vänstern? Var är den brittiska och nordiska? Några gnyende protester om bolagisering av utbildning, samt vaga klagomål om vinster i välfärden. Allt detta är naturligtvis sant och bra, men det visar på en vänster i reträtt.

I USA har de fått en futtig och värdelös hälsovårdsreform som baxar miljontals människor in i den kriminella försäkringsindustrins armar – vänstern verkar ändå inte vilja överge Obama och det demokratiska partiet. Occupy Wall Street hade inga förslag utan fokuserade helt på meningslös anarkistisk process. Precis som den svenska vänstern blickar den amerikanska nostalgiskt tillbaka till Franklin D. Roosevelt och ”The New Deal” utan att inse att Roosevelts program misslyckades totalt och snarare räddades av massiv statligt ekonomisk stimulans i och med krigsupprustningen. Den svenska välfärdsstaten var uppbackad av Marshallhjälpen och en helt annan kapitalism, nämligen Fordismen, och hade mindre fokus på konsumtionsvaror. Hur exakt skall vi gå tillbaka till detta?

Vänstern på den tiden stod för ett hot om en annorlunda värld. För trots alla sina brister så var kommunismen ändå en vision om en bättre värld. Kapitalet var på defensiven och behövde kompromissa. Vad har vi att hota med idag? Kapitalismen är globaliserad och börjar likna den enormt ojämlika, odemokratiska, allsmäktiga kapitalism som fackföreningarna förde krig emot runt 1870-1914. Lika arroganta är dagens rika som rovriddarna på den tiden. Paralleller till dåtidens maktbalans mellan uppstickarnationer och en dekadent supermakt går också att dra; låt oss hoppas att det inte slutar på samma sätt.

Jag skriver inte detta för att säga att en återgång till full sysselsättning och stark socialdemokrati som på 50-talet är något dåligt. Medan vi planerar för att gå bortom kapitalismen, och innan vi vet vad alternativen kan vara, måste vi säkra något för nuet. Men den historiska situation som den Svenska modellen stöptes i finns ingenstans att se idag, och vänstern var då stark och självsäker. Idag är vi defensiva och nostalgiska. Detta är inget recept för ens den kompromiss mellan kapital och arbetare som socialdemokratin en gång var.

Hampus Byström

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.