Till alla känsliga kaniner

06 april 2014

Böcker, Förstasidan, Kultur

Anna Höglund. Foto: Emma Lundström

Författaren och illustratören Anna Höglunds senaste bok är sällsam och vacker. En bok som behövs. Som vänder sig till det oroliga, ensamma, sökande, tröstlösa inom oss.
Den heter Om detta talar man endast med kaniner och när Bildmuseet i Umeå inledde en utställning med originalbilderna till boken berättade Anna Höglund att kaninen, med sina stora öron, symboliserar någon som hör och tar in väldigt mycket, och samtidigt är på sin vakt. En ganska rädd och känslig typ:
– För det mesta vänder jag mig till mig själv när jag gör böcker. Men just i det här fallet så vände jag mig till den här speciella personen, en trettonåring jag känner som har väldigt mycket ångest och oro. Men också till alla andra som känner likadant. Till människor som har en förhöjd känslighet.
Titeln hade hon drömt vid något tidigare tillfälle, tyckt om, skrivit upp, och sedan glömt bort. Den kom tillbaka när hon började göra kaninöronen och insåg att det var just den boken som var på gång.

Anna Höglund menar att hon aldrig kan säga vilket som kommer först när hon gör böcker, texterna eller bilderna, de går ihop. Det märks i Om detta talar man endast med kaniner, där de sorgliga, vemodiga och storslagna bilderna är tätt sammanflätade med texternas fundersamma, rädda och mörkt humoristiska ton, med meningar som ”Ibland känner jag att jag hör ihop med allting som finns. Det är en vetenskapligt bevisad känsla.”
Varje bild har ett eget uttryck och Anna Höglund förklarar att hon har använt sig av väldigt olika bildtekniker. Bland annat har hon målat över och gjort kollage av egna foton. Till exempel ett tråkigt hotellrum klockan fyra på morgonen:
– Det är mycket klipp och klistra, och det är inte Photoshop utan lim och papper. Jag har en låda hemma där jag sparar alla papper som jag har rivit ut från olika ställen. Här till exempel är en sida ur Dorés bibel, säger hon och pekar på en av bilderna.
Omslagspapper och bokmärken. Inget syrafritt och arkivbeständigt papper. Hon tycker att skräppapperna blir mycket bättre i tryck än akvareller på bra papper. Bilderna är gjorda för att bli en bok, inte för att vara tjusiga original.

Kollagetekniken är en följd av att Anna Höglund började göra bilderböcker väldigt tidigt i livet. Efter ett tag blev hon trött på sig själv:
– Jag visste precis hur bilderna skulle se ut, innan jag hade gjort dem. Det blev tråkigt så jag hade ett uppehåll på nästan tio år. Sedan började jag samarbeta med min dotter, som då var fyra år. Hon ritade och jag använde bitar av henne bilder och härmade henne. Jag fuskade helt enkelt.
Om detta talar man endast med kaniner vänder sig till lite äldre barn, tolv år och uppåt, även om Anna Höglund ogillar att sätta gränser och tycker att även yngre barn kan titta i den, liksom vuxna.

Text och foto:
Emma Lundström

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.