Obama måste börja samtala med Kuba

16 april 2014

Debatt, Opinion

3887380691_b0de8c8b25_b(1)

Den genom Associated Press (AP) avslöjade ”twitter-skandalen” har givit upphov till en betydande turbulens inom den politiska apparaten i USA. USAID:s hemliga aktion på Kuba, med syfte att destabilisera den socialistiska grannen, har kraftigt kritiserats från flera håll. Fulton Armstrong, som tidigare verkat inom CIA:s ledning och Nationella Säkerhetsrådet innan han slöts till nuvarande utrikesminister John Kerrys utrikespolitiska senatskommitté, hävdar att USAID 2010 – genom sin aggressiva upptrappning – spolierade en med Kuba uppnådd avspänning. Med backning från Kerry hade kongressens utrikeskommittéer kommit överens med USAID:s ledning och utrikesdepartementet om att trappa ner de mest aggressiva inslagen i verksamheten riktad mot Kuba.

Enligt Armstrong var reaktionen från Kuba uppmuntrande. ”De svarade mycket positivt, och framförde att nedtrappningen – vilken de var införstådda med skulle ske stegvis – skulle underlätta för dem att påskynda hanteringen av frigivandet av Gross” (Armstrong citerad i Newsweek 9 april).
Alan Gross dömdes för spioneri mot Kuba 2009. Hans straff blev 15 års fängelse. Hans verksamhet hade bestått i in­smuggling av kommunikations­utrustning med prestanda anpassade för illegal kommunikation. Gross var anställd av en underentreprenör till USAID.
Enligt Fulton Armstrong saboterades den lovande situationen av ”die-hard USAID-officials”.
AP:s avslöjande om USAID:s upptrappning 2010 har upp­rört även Alan Gross själv, som därför inlett en hungerstrejk. Och i USA:s senat beskrev demokraten Patrick Leahy under en het debatt den 8 april det hela som ett ”cockamamie-projekt” (idiot-projekt), och tillade: ”Enligt min mening har både USAID och Obama-administrationen valt att glömma bort Gross.”
Kuba har emellertid inte ”glömt bort” Alan Gross. Kubanerna har också efter 2010 gjort det mycket klart att man gärna ser en lösning på humanitär grund. Och man har också gjort klart att en sådan lösning måste ta med situationen för de fem kubaner som fängslades 1998 och dömdes till långa fängelse­straff (från 15 år till i tre fall livstid).
De fem fängslade kubanerna; Antonio Guerrero, Fernando González, Gerardo Hernández, Ramón Labañino och René González, verkade under 90-talet i Miami. Deras uppgift var att till Kuba rapportera om extrema exilkubanska och terroristiska gruppers planer och aktiviteter. De bevakade också aktivitet vid en militär flygbas. Dock utan att begå någon hand­ling som kunde klassas som spioneri.

Två av de fem (René González och Fernando González) är idag frigivna. Guerrero, som fått sitt straff sänkt, beräknas släppas 2017, och Labañino 2022. Hernández skall aldrig släppas.
I ett uttalande från det kubanska utrikesministeriet den 9 april sägs att Kuba uppmärksamt noterat pressmeddelandet från Washington om den hungerstrejk som Gross inlett. I uttalandet sägs vidare:
”Den kubanska regeringen understryker på nytt sin vilja att, tillsammans med USA:s regering, nå en lösning vad gäller situationen för Mr. Gross. En lösning, acceptabel för båda parter, som även berör Kubas humanitära engagemang vad gäller fallet med de tre av The Cuban Five, som fortfarande, efter mer än 15 år, sitter orätt­vist fängslade i USA”.
Det är ingen hemlighet att om USA:s regering beslöt sig för att frisläppa de tre kubanerna, skulle Kuba omedelbart svara med att frisläppa Gross. Och även i USA ställer sig många kritiska till behandlingen av de fem kubanerna. ”En sorgens dag i den amerikanska rättvisans historia”, har USA:s förre chef för beskickningen i Havanna (Wayne S. Smith) kallat domarna i Miami mot de fem terroristbevakarna.

Kuba har å andra sidan klargjort att man på grundval av bittra erfarenheter inte kan räkna med en positiv respons från USA om man ensidigt av humanitära skäl släpper Gross. Kubanerna eftersträvar ett konstruktivt samtal, och med tanke på det senaste uttalandets mycket öppna karaktär torde trycket nu öka starkt på Obama-administration att tillmötesgå Kuba.
Att inleda ett seriöst samtal vore också i linje med rekommendationerna från FN:s arbetsgrupp för undersökning av godtyckliga fängslanden, som kritiserat både USA för behand­lingen av de fem terroristbe­vakarna (maj 2005) och Kuba i fallet Gross (november 2012).
Tomas Widén, Vania Ramirez, Inga-Lisa Sangregorio
Kommittén Frige de Fem

, , , , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.