När köttextremister och veganer möts

14 april 2014

Förstasidan, Inrikes, Miljö, Nyheter

Göran Larsson Odlingsnätverket Seved 012Vad händer när en slakteridirektör som kallar sig köttextremist möter
en vegan med globala kontakter? Det visar sig att de har gemensamma intressen i att bekämpa industrijordbruket och mycket väl kan samverka kring viktiga frågor. Tord Björk rapporterar från Naturbruksmötet 2014.

Veganerna och köttbönderna träffades på Naturbruksmötet i Malmö 5-6 april. Mötet var ett led i bygget av en naturbruksrörelse för ett hållbart jordbruk, skogsbruk och fiske med ökad vidareförädling på landsbygden. Det var samtidigt riktat mot att spekulationsintressena tar över naturresursförvaltningen.
Tidigare har möten hållits i Ransby, Ramsele, Ockelbo och Hällekis starkt färgade av lokala förutsättningar i glesbygder och samtidigt med internationella gäster och föreläsare. Nu blev mötet mer av ett arbetsmöte för att föra kampen vidare i samverkan mellan bönder, stadsodlare, solidaritetsaktivister och miljövänner.

Kännetecknande för de möten som hållits är förmågan att binda samman glesbygdens intressen med de urbana, bönder med stadsodlare, äldre med ungdomar, praktiker med politisk kamp. På så sätt bryts ett mönster där generationer och boende i olika delar av landet isoleras från varandra. Praktiska diskussioner fördes om hur en gård på 26 hektar i Ångermanland kan finansieras genom ett gemensamt ägt kooperativ av producenter i norr och konsumenter i Stockholm där jordbrukarna får undersköterskelön. Hur mycket kött och grönsaker kan levereras för att göra det ekonomiskt bärkraftigt och till en kostnad av 3000 kronor per familj med fyra personer? Kan stadsodling ske vertikalt? Vilka unika proteinsammansättningar innehåller fjällkomjölken och hur många fjällkor finns kvar?

Sådana praktiska diskussioner varvades med genomgång av hur land-grabbing ser ut i Sverige idag när spekulationsekonomin tar över naturresursförvaltningen enligt EU:s kapital-liberaliseringsdirektiv från 1992. Nödvändigheten av offentliga investeringar och omläggning av skattesystemet i Sverige sattes i samband med EU och WTO-regler som hindrar en rättvis omställning och satsning på landsbygden.
På ett sätt blev mötet smått historiskt. Förbundet Sveriges Småbrukare slöt upp och diskuterade samarbete med småbrukarna i Nordbruk. Den bondefackliga organiseringen i Sverige fick kraft genom bildandet av RLF 1929, en organisation som efter mönster från arbetarrörelsen genom strejker för högre ersättning för timmertransporter och mjölkstrejker lyckades förbättra för bondeklassen. Men när RLF slogs samman med bondekooperationen 1971 bildades en koloss där producentintressena tog överhanden och bönderna förlorade sin fackliga styrka. 1984 bildades det som idag är Sveriges Småbrukare som reaktion på LRF:s oförmåga att försvara böndernas intressen. Men 1990 inleddes den totala marknadsanpassningen av Sveriges jordbruk till världsmarknaden med alla riksdagspartiernas godkännande. Sedan dess har självförsörjningsgraden i Sverige mer än halverats och landsbygden förlorat sin politiska självständiga roll i svensk politik.

Fyra tendenser utvecklades bland jordbrukarna. Det stora LRF satsade på att ombilda sig till en företagarorganisation för landsbygden, ekologiska lantbrukare skapade sig en egen nisch där även storskaliga jordbruk ingick. Småbrukarna stod ensamma i två olika fraktioner. Förbundet Sveriges Småbrukare såg motstånd mot EU som det mest centrala i den internationella politiken medan en mindre grupp småbrukare började engagera sig i internationella jordbruksfrågor tillsammans med den globala småbrukarrörelsen Via Campesina och bildade Nordbruk. Det förblev en klyfta mellan de två småbrukarorganisationerna men nu finns förutsättningarna för bättre samarbete med naturbruksmötena som stimulans.
Tord Björk

 

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.