Manifestet för en ny generation

Marx och Engels, inte så förstenade som de ser ut

Marx och Engels, inte så förstenade som de ser ut

 

Lagom till första maj ger bokförlaget Röda rummet ut en nyutgåva av Kommunistiska manifestet. Men hur aktuell är egentligen denna skrift från 1848, och finns det någon efterfrågan på den? Internationalen har pratat med Per-Olof Mattsson, lektor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet och översättare till den nya utgåvan av Manifestet.

Kommunistiska manifestet av Karl Marx och Friedrich Engels är en av världens mest spridda böcker, och fortsätter att komma ut i nyutgåvor ett och ett halvt sekel efter att den först publicerades. Vad gör denna lilla skrift på knappt 50 sidor så speciell?
– Den är en viktig milstolpe. Kommunistiska manifestet markerar på många sätt en politisk mognad för arbetarrörelsen, säger Per-Olof Mattsson.
– Det är det första dokumentet som är helt fritt från alla former av konspiratoriskt tänkande som kännetecknade de tidigare socialistiska grupperna. Istället förklarar man öppet exakt vad man står för, och förespråkar bred politisk organisering.
– En annan grej är att tidigare var arbetarrörelsen väldigt påverkad av kristendomen, men Kommunistiska manifestet är sekulärt, påpekar han.

Den första svenska översättningen av Manifestet, som gjordes redan 1848 av Per Götrek, hängde dock inte riktigt med i detta nya sekulära tänkande som Marx och Engels hade, eftersom Götrek bytte ut den nu välkända parollen ”Proletärer i alla länder, förena er!” till ”Folkets röst är Guds röst”.
– Det är viktigt att minnas att Kommunistiska manifestet inte heller är en text som skrevs bara hur som helst av två unga män, som det ibland framställs som. Det man inte ska glömma är att Marx och Engels skrev Manifestet på uppdrag av en organisation som hette Kommunisternas förbund, säger Per-Olof Mattsson.
– Det var en viktig internationell organisation, vars betydelse för arbetarrörelsen ofta underskattas. Under Stalintidens period av personkult lyfte man också bara fram ”den geniale Karl Marx”, medan man struntade i rörelsen runt omkring. Många av medlemmarna i Kommunisternas förbund var också med senare och grundade den första Arbetarinternationalen på 1860-talet, och flera av dem deltog i det amerikanska inbördeskriget och revolutionen mot slaveriet, berättar han.

Uppenbarligen har Kommunistiska Manifestet överlevt inte bara sina författare Karl Marx och Friedrich Engels, utan också sovjetstalinismen. Men allt som står i Manifestet kan väl inte vara aktuellt än idag?
– Detta är ju en skrift som tillkom under en väldigt speciell situation 1848, när det skedde en politisk omvälvning i stora delar av Europa, med revolutioner i Paris och Tyskland, och upplopp även i Sverige. De sista delarna av skriften är därför präglade av det och innehåller också analyser av de politiska partier som fanns just då, vilket kanske är mindre viktigt idag, säger Per-Olof Mattsson.
– Men de inledande delarna av Manifestet är ett koncentrat av Marx syn på den historiska utvecklingen som sker genom klasskamp, och den är i grova drag gällande fortfarande. I Manifestet finns också ett antal programpunkter som återkommer ständigt i arbetarrörelsens historia och grundläggande program än idag, säger han.

Men självklart kan ingen text behandlas som en helig skrift som inte får ifrågasättas om en politisk rörelse ska vara livskraftig. Därför publiceras som bilaga även en artikel av Trotskij som skrevs i samband med 90-årsjubileet av Kommunistiska manifestet, där han korrigerar vissa saker som hade visat sig vara fel eller överdrivna i texten.
– Trotskijs analys tar vi med som ett exempel på hur man måste förhålla sig till en sådan här skrift, säger Per-Olof Mattsson.

Inför nyutgåvan av Manifestet på svenska, har Per-Olof Mattsson själv reviderat sin tidigare översättning från 1994 något.
Vad behövde ändras?
– Det var mest stilistiska saker. Men också en del småfel som jag upptäckte. Till exempel hade jag på ett ställe skrivit ”oppositionsmän”, men såg nu att på tyska står det faktiskt ”oppositionelle Leute”, vilket ju är könsneutralt. Så då har jag ändrat det till ”oppositionella”, berättar Per-Olof Mattsson.
– För övrigt har jag försökt göra texten så ledig som möjligt till nutidssvenska, utan att ändra de mest klassiska och kända citaten.

Vilken är målgruppen?
– Förhoppningsvis yngre människor som inte har kommit i kontakt med texten förut, säger Per-Olof Mattsson.
– Men den läses också på många skolor och universitet där den förekommer i utbildningar, för Kommunistiska manifestet platsar bland de tio viktigaste texterna i euroepisk politisk historia.
– Och trots att manifestet publicerats otaliga gånger så går den åt. Det visar att det finns en efterfrågan. Så det verkar finnas en marknad som inte går att mätta, säger Per-Olof Mattsson och skrattar.

Sist men inte minst, hur är läget för det kommunistiska spöket i Europa idag?
– Det är, skulle jag nog säga, stor förvirring som råder i efterdyningen av stalinismens fall som många inom vänstern fortfarande inte har kommit till rätta med. Samtidigt har nya frågor dykt upp som vänstern måste ta itu med, som tillexempel klimatfrågan, säger Per-Olof Mattsson.
– Vissa grupper är lite långsammare att hänga med, som till exempel ”R:arna” som först nu skriver in feminismen i sitt partiprogram, vilket fick partiets gamle ledare Frank Baude att bryta med partiet härom veckan. En annan svår utmaning är att samtidigt som vissa problem blir lösta, så uppstår det nya problem. Till exempel verkar det hela tiden uppstå nya idéer om hur man ska vara på ett visst sätt för att få vara med i en grupp, vilket leder till avgränsningar och slår sönder möjligheten till att samla en bredare vänster, säger Per-Olof Mattsson.
– Som till exempel Feministiskt initiativ. Till stor del är de ju överrens med Vänsterpartiet så varför går man istället inte med där?

Samtidigt finns det också exempel med försök att bygga bredare socialistiska rörelser, ibland lyckade och ibland mindre lyckade.
– Just nu ser det ut att gå bra för Left Unity i Storbritannien, medan NAP (Nya antikapitalistiska partiet) i Franskrike nu ser ut att hålla på att misslyckas med sitt projekt, säger Per-Olof Mattsson.
De socialistiska koalitionspartierna Borotba i Ukraina och Vänsterfronten i Ryssland är också exempel på försök att bilda sådana bredare rörelser, även om de just nu kämpar i repressionens motvind.
– Samtidigt händer det mycket i övriga världen. Just nu pågår en stor strejk i Kina, så kanske är det naturligt att klasskampens epicentrum flyttar över från Europa till Asien i takt med att en allt större del av världens produktion koncentreras där, säger Per-Olof Mattsson.

För även om allt fler fabriker lägger ner i Europa och USA, så betyder det inte att arbetarklassen och dess betydelse minskar. Arbetarklassen i världen idag är större än någonsin. Det är en internationell klass utan fosterland och vars kamp också är internationell, som Marx och Engels skriver i Kommunistiska Manifestet.
Så proletärer i alla länder, förena er!

Per Leander

, , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.