FN:s klimatrapport: Växthusgaserna kan minskas

16 april 2014

Förstasidan, Kommentar, Nyheter

8724877024_a3511c9ae2_o

FN:s klimatpanel släppte söndagen 13 april sin tredje del­rapport om hur utsläppen av växthusgaser kan och bör minskas. I sammanfattningen för beslutsfattare betonar FN:s klimatpanel att en rättvis fördelning av de nödvändiga utsläppsminskningarna är en förutsättning för att internationellt samarbete ska bli fruktbart. Rapporten framhåller även att de flesta klimatåtgärder också har positiva effekter på andra samhällsmål, som till exempel folkhälsa.
Enligt rapporten har de skadliga utsläppen av växthusgaser ökat snabbare de senaste tio åren än vad de gjorde under 1970-2000. Men kostnaden för att minska utsläppen till en nivå som kan hålla tvågraders­målet är mycket små – förutsatt att världens länder kommer överens och genast startar.

För att tvågradersmålet ska kunna nås krävs storskaliga förändringar i energisektorn. Om för lite görs för att minska utsläppen före år 2030 kommer det att bli betydligt svårare att nå målet och färre alternativ kommer då att finnas till hands. Investeringar i fossil energi måste dessutom minska kraftigt till förmån för investeringar i energieffektivisering om klimatmålet ska nås.
– Det finns ett tydligt budskap från vetenskapen: för att undvika farliga förändringar i klimatsystemet så måste vi lämna ”business as usual”, säger Ottmar Edenhofer, som har lett arbetet med IPCC-rapporten, i ett pressmeddelande.

Utsläppen av växthusgaser måste minska med 40-70 procent till år 2050 jämfört med 2010. Det kan till och med bli nödvändigt att ta bort koldioxid från atmosfären.
Ungefär 1 200 olika scenarier har analyserats i arbetet med rapporten.
– Många olika vägar leder till en framtid inom gränserna för tvågradersmålet. Alla kräver stora investeringar. Genom att undvika mer förseningar och genom att ta vara på ett brett utbud av tekniker kan vi begränsa den totala kostnaden, säger Ottmar Edenhofer.
Sedan IPCC:s förra rapport har flera typer av förnybar energi blivit lönsam på egen hand, vilket gör förnybar energi till en snabbt växande kategori i energiförsörjningen. Industrisektorn kan minska sin energiintensitet (och därmed sina utsläpp) med 25 procent bara genom att byta till bättre teknik, som finns kommersiellt tillgänglig . Med ytterligare utveckling kan ytterligare 20 procent minskas. Urbaniseringen och stadsutveckling innebär en chans att bygga samhällen med lägre utsläpp.
Det rapporten inte nämner är att de kostnader som faktiskt uppstår, åtminstone på kort sikt, inte gärna kan delas på samma vis av alla länder. De rikare länderna, inklusive Sverige, har släppt ut merparten av de växthusgaser som orsakar klimatförändringarna, medan fattigare länder i många fall fortfarande ligger under de utsläppsnivåer som är globalt hållbara. De rikare länderna har dessutom förmågan, både ekonomiskt och kunskapsmässigt, att göra något åt situationen, vilket innebär ett tyd­ligt ansvar.
– Det krävs alltså att de rikare länderna bär en större del av kostnaderna för att minska utsläppen. Ett sätt att hantera detta på är genom att hålla löftena om klimatfinansiering, där rikare länder lovat stötta fattigare länder. Sverige har hittills inte levt upp till sin del av löftet, säger Petter Lydén, policy­rådgivare i klimatfrågor på Diakonia.
De två tidigare delrapporterna behandlar klimatföränd­ringarnas fysiska effekter respektive hur dessa effekter påverkar jordens befolkning. Den senaste rapporten heter ”Mitigation of Climate Change”.
Marco Jamil Espvall

, , , , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.