Vad händer i Ukraina och vilka bör man stödja?

13 mars 2014

Debatt, Opinion

Var regimskiftet i Ukraina resultatet av en folklig revolution, eller bara en nya ”orangea revolution” orkestrerade av EU-vänliga kapitalistiska krafter? Socialistiska Partiet har antagit ett uttalande till stöd för de massiva mobiliseringarna på Maidan-torget i Kiev, men här argumenterar Peter Widén och Anders Karlsson för att SP:s ställningstagande inte var helt rätt på alla punkter.

Vilken ställning ska demokratiska socialister inta när det gäller utvecklingen i Ukraina? Socialistiska Partiet och Fjärde Internationalen har tagit uttalanden i frågan (se SP:s uttalande i Internationalen nummer 10). Uttalandena hamnar på samma bog politiskt. Det finns en hel del kloka saker i dem men också brister. Inställningen till mobiliseringarna på Maidan-torget i uttalandena är enligt vår mening inte bra.
I tidigare nummer av Internationalen intervjuades två ungdomar från den ukrainska vänsterorganisationen Borotba, Viktor Sjapinov och Maria Muratova. Vi tycker att deras position är den riktiga. Vad sa Borobta när demonstrationerna mot Janukovytj pågick?

”Sammandrabbningarna mellan de högerextrema paramilitärerna och statens kravallpoliser, har lett till dussintals dödade och hundratals skadade. Oligarkerna använder folket som spelpjäser i deras interna kamp om den ekonomiska makten över Ukraina. Borotba uppmanar er att inte ge efter för någon av sidornas provokationer. Spill inte ert blod för oligarkernas intressen. Vanliga människor ska inte dö i oligarkernas krig.” (Internationalen, 21 februari.)

Borotba slog fast att mobiliseringen på Maidan handlade om en fraktion oligarker som kämpade mot en annan. Vi anser att de hade helt rätt. Vad ansåg Borotba om EU:s roll och det avtal som EU försökte få igenom? Borotba kampanjade mot avtalet med följande förklaring:

”Ukraina är just nu hårt ansatt av EU och IMF med krav på nyliberala reformer, vilket skulle innebära en marknadsanpassning av skolan och sjukvården, samt sänkningar av arbetarnas löner och pensioner. Just nu står vi inför problemet med Ukrainas påbörjade samarbete om handelsavtal med EU. Det är ett rakt igenom nyliberalt projekt som kommer att slå sönder den inhemska ukrainska industrin och ekonomin. Under många år har statspropagandan i media och skolorna påstått att EU skulle vara bra för folket. Många ukrainare vet att människorna i Västeuropa lever rikare liv än vad vi gör, och de tror att om vi går med i EU kommer de automatiskt att få det bättre. Så det var väldigt lätt för högeroppositionen att mobilisera människor till protesterna i Kiev, säger Maria Muratova.” (Internationalen, 24 januari.)

Om läget efter regimbytet berättas:
”I början av veckan stormades Borotbas enda kontor i Kiev. All inredning slogs sönder, böcker brändes och partiets medlemslistor blev stulna vilket kan tyda på att fascisterna förbereder sig för att söka upp socialister i deras hem för att hota eller döda dem.
– I Kiev och västra Ukraina har vi tvingats gå under jord, men Borotba existerar fortfarande, säger Viktor Sjapinov, en av partiets ledare.”
 (Internationalen, 28 februari.)

Men inställningen just när det gäller Maidan är annorlunda i uttalandena från SP och FI
I FI-resolutionen kan vi läsa:
”Den politiska krisen i Ukraina inleddes i november 2013 då president Janukovytj beslutade, under stark rysk press, att inte underteckna frihandelsavtal med EU. Regionernas parti hade drivit en officiell kampanj till förmån för ett sådant avtal under några månader. Det skedde i samband med en djup social kris och skuldkris som utsatte landet för påtryckningar från IMF. Det sätt på vilket beslutet fattades, genom presidentens personliga makt, ökade den folkliga rädslan för att en ny integration av Ukraina i ett storryskt regionalt projekt var bestämt och kunde förstärka trenden av repressiv oligarkisk makt och presidentmakt hos regimen som varit uppenbar sedan 2010.

Därför fanns det i krisen inte två tydliga läger eller program motsatta varandra utan splittringar och tvekan bland oligarkerna och eliten, även inom Regionernas parti självt. Och – trots kulturella, sociala och politiska skillnader mellan historiska regioner i landet – framväxten av massorna som en oberoende faktor som uttrycker “indignation” och misstro mot de politiska partierna – oavsett om det uttrycks genom direkt medverkan i Maidan-rörelsen (mer i väst och centrala delarna) eller genom passivitet (dominerar i östra rysktalande delen av landet).”

Och vidare:
”Medan de största organiserade politiska krafterna för tillfället är högern och extremhögern, stöder vi de sociala och politiska krafter som försöker bygga en vänsteropposition inom denna rörelse. På så sätt har de vägrat att stanna utanför rörelsen och vägrat att identifiera hela rörelsen med dess högerextrema komponent. En sådan självständig inriktning har inneburit en svår konfrontation med fascistiska grupper och en inriktning att kämpa mot 25 år av privatiseringar som undertryckt sociala rättigheter oavsett vilka politiska partier som varit vid makten sedan självständigheten.”
Inte glasklara skrivningar precis men skillnaden jämfört med Borotbas inställning torde gå fram.

I SP:s uttalande finner vi:
”Utvecklingen i Ukraina, framförallt västra och centrala delarna, handlar om ett folkligt uppror mot en korrupt regim av kapitalistiska oligarker.

Upproret är brokigt med exempel på självorganisering av alltifrån kommunikation, sjukvård, mathållning och självförsvar. Det har likaså följt en klassisk upprorslogik där polis och militär byter sida under massrörelsens tryck och det politiska etablissemanget tvingas anpassa sig. Tragiken, för vår socialistiska sida, är att de mest skoningslösa och uppoffrande frontkämparna när det gäller att konfrontera förtrycket inte har varit vänsterns krafter utan extremnationalister och öppna fascister.

Å ena sidan håller dessa, tillsammans med delar av massrörelsen på Maidan och andra håll i Ukraina, tummen i ögat på makthavarna och accepterar vare sig Timosjenko eller den EU-vänliga oppositionen. Deras absoluta motstånd mot ”systemet” handlar för fascisterna om en extremnationalistisk vision av ett ”renat” Ukraina från både ryska och västliberala inslag – men för stora delar av massrörelsen är det demokrati och jämlikhet som ställs mot korruption, privilegier och despoti.”

Där Borotba ser en kamp mellan oligarker som vanligt folk inte ska offra sitt blod i, ser SP i sitt uttalande “ett folkligt uppror”. Enligt uttalandena så borde socialister ha deltagit i Maidan-manifestationerna för att kunna tala med folk och bekämpa fascisternas inflytande. Maidan ses som ett folkligt uppror där fascister och nyliberaler har tillskansat sig dominans men där vi ändå ska finnas.
Vi tror att SP-FI-uttalandena har fel och Borotba-ungdomarna rätt.
Pro-EU-oligarkerna lyckades mobilisera mot Janukovytjs vägran att skriva under det nyliberala avtalet med EU. Borotba hade kampanjat för att Ukraina inte skulle skriva under! Hade Borotba rätt? Vi anser det. Borotba kunde naturligtvis inte delta i mobiliseringar för ett avtal de själva kämpat emot.

De EU-positiva oligarkerna har ju en gång tidigare störtat Janukovytj, i den så kallade ”Orangea Revolutionen” 2004-2005. Även då lyckades de lura med sig stora folkmassor. Vi har inget minne av att vi i SP då var positiva till den av borgerligheten och imperialismen omhuldade ”Orangea Revolutionen”.
Den här gången fick nyliberalerna dessutom hjälp av fascisterna i Svoboda och Högra Sektorn. Nyliberaler och fascister hade sina dagordningar. Maidan var deras projekt. Ja, det fanns många ”vanliga människor” med på Maidan. Men det finns det säkert i de Gula mobiliseringarna i Bangkok också. Och regimen i Thailand är säkerligen inte fri från korruption. Det är dessutom en regim ledd av en kapitalistfamilj. Ändå tror vi inte att det finns någon inom SP eller Fjärde Internationalen som inte inser den kontrarevolutionära och antidemokratiska dagordningen i den gula frontens mobiliseringar. Vi tror inte att någon av oss anser att man ska vara med i de gula demonstrationerna för att kunna prata politik med vanligt folk som är frustrerade på korruption. Men i Kiev är det tydligen en sådan politik som gäller.

De ”vanliga människor” som deltog på Maidan blev fotfolk i oligarkernas och fascisternas projekt. De förverkligade det också. Nu har vi en ny regering i Ukraina som kommer att genomföra EU:s nyliberala diktat. En regering där det dessutom ingår fyra öppet fascistiska ministrar. En situation där vänsterlokaler slås sönder och vänsterorganisationer tvingas under jorden. Låt oss se sanningen i vitögat: Situationen är för arbetarklassen (som klass, oavsett vad enskilda arbetare i Kiev lurats att tro) och för den socialistiska vänstern mycket värre än det var innan Maidan. Den nye premiärministern Arsenij Jatsenjuk hann knappt tillträda innan han gick ut och utlovade extremt ”impopulära” åtgärder. Det vill säga generalangrepp på arbetarklassens sociala intressen.

Under Weimarrepubliken deltog kommunistpartiet vid ett antal tillfällen i manifestationer sida vid sida med nazisterna i protest mot impopulära lokala socialdemokratiska regeringar. Vi trotskister har alltid pekat på detta som ett exempel på hur katastrofal den stalinistiska ledningen av den kommunistiska rörelsen var. Att inte inse att Maidan är nyliberalernas och fascisternas projekt är likaså katastrofalt.

En lärdom som också måste göras är hur fel stalinisternas och andras strategi att bilda någon slags ”demokratisk front” med ”liberala borgare” mot fascismen är. På Maidan kunde vi se hur den liberala borgarklassen utan problem kunde släppa loss de fascistiska krafterna bara det tjänade deras eget syfte.
Det gäller för övrigt den liberala borgerligheten i EU också. Carl Bildt och Urban Ahlin (s) sluter utan att blinka upp på regimförändringen i Ukraina och förtiger liksom massmedia i stort det faktum att Europa för första gången sedan 1945 har en regering med öppet antisemitiska, rasistiska och fascistiska ministrar. Vi socialister bör lära oss av Borotba i kamp mot den Blå-Bruna röran. Borotba bör stödas.

Peter Widén och Anders Karlsson

, ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.