SD går till val med snedvridna kalkyler

jimpa_å_f_News Øresund_Jenny Andersson_cc-byFörra helgen samlade Sverigedemokraterna (Sd) ombud från hela landet till en valkonferens. Huvudingredienser på konferensen var spikandet av en nationell lista till riksdagsvalet och framtagandet av en valplattform. I diskussionen om den nationella listan blev det full strid mellan partiledningens förslag och ett alternativ. I botten ligger här ett på sina håll starkt internt missnöje över partiledningens försök att putsa upp Sd:s fasad, och då inte minst det myckna talet om nollvision mot rasism. Oppositionen är inte heller tillfreds med att Sd inte längre definierar sig som ett ”nationellt parti” utan som ett ”socialkonservativt parti”. I slutändan kom hela en tredjedel av delegaterna att rösta på alternativet, ett utslag som visar att den interna oppositionen mot ledningens ”makeover” inte alls är försumbar.
Valplattformen som antogs består av femton punkter, som i augusti är tänkt att utvecklas till ett valmanifest. Vid sidan om främlingsfientliga förslag, som exempelvis ”assimilering istället för integrationspolitik”, eller annan traditionell Sd-politik, som ”skärpta straff för grova brott” och ”mer pengar till försvaret”, finns här också flera populistiska förslag riktade mot arbetare och kvinnor: ”höjt tak i a-kassan”, ”avskaffande av uppdelade arbetsdagar (delade turer) i offentlig sektor”, ”rätten till heltid”, och så vidare.

Hur bör då vi på den alternativa flanken i svensk politik tackla Sd:s försök att ytterligare flytta fram sina positioner i väljarkåren. Ja, när det gäller dess försök att stärka sitt stöd bland arbetare och kvinnor handlar det om att belysa hur partiets politik i sin helhet vilar på lösan sand; att grunden för dess förslag är rena fantasikalkyler över invandringens kostnader, kalkyler som samfällt avvisats av Riksdagens Utredningstjänst och seriösa ekonomer som lösa spekulationer i det blå. Vi kan här också lyfta fram en forskningsrapport från OECD som visar att för tillfället är invandringen i Sverige rent ekonomiskt ett nollsummespel. Partiet hävdar att om vi drastiskt skär ner på ”mastodontkostnaderna” för invandringen har vi råd med såväl skattesänkningar som en mängd sociala förbättringar, men om den ekonomiska grunden för dessa påståenden blottläggs faller hela Sd:s politik ihop likt ett korthus.

Vi bör också påminna om vilket arbetarfientligt och antifeministiskt parti som Sd i grund och botten är, även om man förföriskt går ut och lockar med enskilda förslag tagna ur sitt sammanhang. Det finns ett parti i Sveriges riksdag som verkligen har en agenda för att driva kvinnokampen decennier bakåt i tiden – genom att återinföra sambeskattning, ta bort den fria aborträtten, avskaffa pappamånaderna i föräldraförsäkringen, etcetera – och det är Sd.
I relationen till arbetarklassen försöker partiet skära pipor i vassen över att utländsk arbetskraft i dagens Sverige inte så sällan exploateras  till rena svältlöner. Här bör vårt svar vara att vi förespråkar öppna gränser, men att  självklart svenskt kollektivavtal ska gälla som lön och anställningsvillkor för alla som jobbar i Sverige. Socialdemokraterna och LO har i det sammanhanget lagt fram ett program i tio punkter – under rubriken ”Ordningsregler för svensk arbetsmarknad” – med flera goda förslag. Men för att kunna uppnå denna ordning får inte fackföreningsrörelsen rädas att vidta stridsåtgärder och gå i konflikt.
Sammanfattningsvis bör vi betona att Sd inte är något ”mittenparti”, som de själva gärna vill ge sken av att vara, utan ett högerparti som i nästan nio fall av tio i blockskiljande frågor i riksdagen röstar med Alliansen.
Anders Karlsson

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.