Nawal El Saadawis skugga

Mary. Foto: Emma Lundström

Den egyptiska författaren och kvinnorättsaktivisten Nawal El Saadawi gjorde ett bejublat framträdande på årets Littfest i Umeå. Hennes energiska ord om förtryck, revolution och kreativitet ledde till stående ovationer och hyllningstjut. Även om där fattades politiskt djup och vi egentligen inte fick veta något om situationen just nu, annat än att författaren inte tycker att militärens övertagande av makten var en kupp. Men alldeles nedanför scenen satt en ung kvinna med en hel del tankar om utvecklingen.

Hennes namn är Mary. Hon har vuxit upp i Kanada men familjen kommer från Egypten. När hon studerade vid universitet i Montreal började hon göra filmer. Att följa Nawal El Saadawis arbete är för henne att följa sin dröm.
– Jag bestämde mig för att ringa henne och hon sade ”kom hit”. Hon är en väldigt öppen och generös person, berättar Mary som i ett halvår har ”skuggat” författaren. Tanken är att det ska resultera i en slags dramadokumentär. Det blir mycket flygande och flängande. För två månader sedan bar det av till Frankrike där Nawal El Saadawi mottog en utmärkelse från den franska regeringen.

Mary var aldrig i Egypten under revolutionens mest intensiva period. Den rådande situationen tycker hon är deprimerande. Allt känns instabilt:
– Folk har blivit väldigt skeptiska. Särskilt på sista tiden. Ju mer du kuvar ett folk, desto mer frustrerade blir de. Efter att al-Sisi tillträdde har armén börjat slå ned på folket. Och Muslimska brödraskapet bombar en massa. Bara idag var det sex bombdåd i området där Nawal bor.
Landet är väldigt delat menar Mary. Hon tror inte på någon lösning så länge extremismen existerar. Ser hon då inget hopp?
– Jag tror att en sann revolution tar generationer och kräver utbildning och resurser som landet inte har nu. Styret skulle förlora mycket på att ge folket de resurserna.

Samtidigt har folk förstått att de har förmågan att göra uppror:
– Vetskapen om att de kan göra sina röster hörde leder till aktivism och jag har lagt märke till fler och fler små grupper som gör saker.

På frågan om ifall människorna hon träffar i Egypten känner sig svikna av västvärldens agerande i förhållande till revolutionen, svarar Mary att det gör folk väldigt frustrerade när först någonting benämns som demokrati, och sedan dess raka motsats också benämns som demokrati.
– Definitionen av demokrati kan vara så relativ. Makthavarna får den att passa på det sätt de vill att den ska passa.
Ändå vill hon understryka att det finns något fantastiskt med Egypten. En subtil gemenskap:
– Även om de är utan hopp, så tenderar de att vara utan hopp tillsammans.

Text och foto:
Emma Lundström

, , , , ,

Subscribe

Subscribe to our e-mail newsletter to receive updates.